2349384 GH09119 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni 1993/94 119 1994-06-07 00:00:00 Registrerat partnerskap m.m. CF0556FC-5144-4403-8704-168900EA0E4E 13 PER STENMARCK (m) m Herr talman! Det ärende som vi just nu står i begrepp att behandla är unikt i åtminstone ett avseende: Det är förmodligen första gången som ett riksdagsutskott har skrivit en hel lagtext. Som sådant är det naturligtvis ett intressant experiment, men resultatet är uppenbarligen inte särskilt lyckat. Det framgår inte minst av det utlåtande som kommit från Lagrådet, som vi normalt sett lyssnar till. Vi vet att när lagar skall utformas och när vi måste få vetskap om hur en lag fungerar i förhållande till andra lagar vet Lagrådet bättre än vi. Man kan mot denna bakgrund ifrågsätta vilka möjligheter som riksdagens ledamöter faktiskt haft att påverka beslutet. Normalt har vi alla möjlighet att läsa en proposition, reagera mot denna på något sätt och därefter få ett utskott att väga samman synpunkterna med det som föreslagits i propositionen. Denna möjlighet har vi inte haft nu, därför att lagutskottets majoritet bestämt sig för att själv skriva lagen. I själva verket har vi inte haft någon möjlighet alls. Ja, vi som sitter i lagutskottet har kunnat säga ja eller nej, men i övrigt har riksdagens ledamöter fått förslaget för bara några enstaka dagar sedan. Detta är, herr talman, inte acceptabelt. Det är att fatta avgörande beslut på alldeles för lösa grunder. Det borde också vara rimligt att kräva att om lagutskottet, eller något annat utskott, skall utnyttja den nästan unika möjligheten att självt skriva en lagtext skall det -- framför allt i ett så omfattande ärende som detta -- ske efter det att en stor majoritet av ledamöterna föreslagit och ställt sig bakom detta. I själva verket har detta beslutats med åtta röster mot sju. Den enda möjlighet som vi nu har består, som jag ser det, i att säga nej till förslaget. Det är denna möjlighet som jag hoppas att riksdagen i dag skall utnyttja. Det finns en rad punkter där Lagrådet har framfört kritik. Låt mig med utgångspunkt från denna kritik få ställa ett antal frågor till majoritetens företrädare i denna debatt. För det första säger Lagrådet att den lagtekniska lösning som lagutskottet valt i och sig är kortfattad och inte alltför komplicerad. Detta verkar ju bra. Men det också är enligt Lagrådet bara skenbart. Tvärtom, säger Lagrådet, är det en synnerligen svår uppgift att få en säker överblick över regleringens fullständiga innebörd. Lagrådet hänvisar till den förteckning över författningar med anknytning till äktenskapet som Partnerskapskommittén upprättade. Den omfattade mer än sju sidor i betänkandet. Hur har lagutskottets majoritet tänkt sig att lösa detta? För det andra pekar Lagrådet på att lagutskottet inte har tagit reda på hur alla de lagar som har anknytning till äktenskapet passar in i det nya lagsystemet. Man säger i det sammanhanget att ''underlag saknas därmed för en närmare kartläggning av vilka oklarheter som den föreslagna lagen kan medföra''. Hur har lagutskottets majoritet tänkt sig att komma till rätta med detta? För det tredje pekar Lagrådet också på ett antal problem som kan uppstå när lagstiftningen skall tillämpas på fall med internationell anknytning. Förutom i Sverige kommer inom överskådlig tid med största sannolikhet lagstiftning om registrerat partnerskap att finnas bara i Danmark och Norge. Hur tänker sig lagutskottets majoritet att lagen om registrerat partnerskap skall beaktas i relation till andra länder? Det blir omedelbart problem, eftersom Finland och Island redan på det nordiska planet i sin lagstiftning inte erkänner ett registrerat partnerskap. För det fjärde: Även om man så småningom kommer fram till att det är svensk domstol som är behörig kan det bli problem till följd av lagvalsreglerna, dvs. när det gäller att avgöra vilket lands lag som skall tillämpas. I vissa fall har domstolen att till sin grund lägga en främmande rättsordnings regler. Har lagutskottets majoritet några tankar om hur lagvalsreglerna skall tillämpas? För det femte skriver Lagrådet att ett registrerat partnerskap kan komma att vålla -- som man själv utrycker det -- ''betydande problem'' för dem som är partner i ett sådant partnerskap, framför allt om de är av olika nationalitet och har egendom utomlands. Detta är ju en situation som kan förväntas bli allt vanligare i och med ökad rörlighet över våra gränser. Och jag vill fråga: Hur tänker sig lagutskottets majoritet att det problemet skall kunna lösas? Lagrådets slutsats över alla sina kritiska synpunkter blir därför att förslaget inte bör -- som man själv uttrycker det -- ''läggas till grund för lagstiftning om inte starka skäl kan åberopas härför''. Och jag ställer frågan till majoritetens företrädare: Vilka är de starka skälen för att man i så hög grad bara bortser från Lagrådets kritik? Efter den salva som Lagrådet avlevererar mot lagutskottets egenhändigt författade lagförslag kan man ju säga att det naturligtvis inte är första gången som denna institution är kritisk. Nej, men det är mindre vanligt att kritiken är så här omfattande. Och det är direkt ovanligt att man -- med några få undantag -- inte alls beaktar Lagrådets synpunkter. När en regering kritiseras tvingas den åtminstone att efter kritiken tänka till och göra en rad ändringar. Om inte regeringen vill göra dessa förändringar tvingas den åtministone att motivera varför. Inte ens detta gör lagutskottets majoritet. Just mot bakgrund av det unika i att ett utskott självt skriver lag, och inte minst därför att riksdagens ledamöter därmed inte har haft möjlighet att genom motioner göra sin granskning, fanns det ännu större skäl att verkligen lyssna till Lagrådet. Så har inte skett mer än högst marginellt. Därmed borde det också vara en självklarhet att detta lagförslag inte bör ligga till grund för en lagstiftning. Om det skall stiftas en lag på det här området bör det ske på det vanliga sättet, dvs. efter ett initiativ från regeringen. Om riksdagen vill påskynda denna process bör det ske genom beslut om ett tillkännagivande till regeringen. Förslag om detta finns också i olika motioner. Det finns redan nu förslag om att riksdagen skall fatta beslut på det viset. Det sker genom att ett enhälligt lagutskott tillmötesgår de önskemål som framförts om att utreda förutsättningarna för en lag för människor som bor i någon form av en hushållsgemenskap. Detta ingick redan i direktiven till Partnerskapskommittén. Trots detta fullgjordes aldrig utredningsuppdraget. Förutom relationen mellan en man och en kvinna, för vilka äktenskap står till buds, konstaterar utskottet att det redan i dag finns ett flertal olika slag av hushållsgemenskaper och parbildningar på annan grund som inte har möjlighet att på motsvarande sätt rättsligt trygga sin gemenskap. Detta är ett problem som ett enhälligt utskott nu vill försöka lösa. Det finns därför, skriver vi, anledning att se över vilka bestämmelser, framför allt på det sociala trygghetsområdet, som på ett eller annat sätt skulle behöva stärkas och förändras. I ett tillkännagivande till regeringen föreslår lagutskottet att en parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att öka tryggheten just för dessa grupper. Därefter skriver utskottet så här: ''Uppdraget, som bör omfatta alla typer av gemenskaper, vilka inte har möjlighet att ingå äktenskap, skall syfta till att belysa vilka grupper som kan ha behov av ökad rättslig trygghet samt närmare klarlägga vilka dessa behov är. Utredningen bör också lägga fram de lagförslag som utredningen finner påkallade.'' Bakom denna skrivning står sålunda ett enigt lagutskott. Det finns inga reservationer i denna del. Det står således ''alla typer av gemenskaper'' med undantag för äktenskapet. Min avslutande fråga till majoritetens företrädare blir därmed: Hur är det möjligt att i ett första beslut införa en lag om ett registrerat partnerskap och därefter vara med och tillsätta en utredning inom samma område? Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till den reservation som finns fogad till betänkandet och därmed avslag på lagutskottets majoritetsförslag om att införa en lag om registrerat partnerskap. Moderata samlingspartiets syn på dessa frågor kommer i övrigt senare att utvecklas av Lennart Fridén och Göte Jonsson. I detta anförande instämde My Persson, Lennart Fridén, Inga Berggren, Bertil Persson, Göte Jonsson, Stig Rindborg, Elisabeth Fleetwood, Birgit Henriksson, Margareta Gard, Bengt Wittbom och Olle Lindström (samtliga m). 012855230311 N 2010-01-01 00:00:00 256228 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf13