2349384 GH09119 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni 1993/94 119 1994-06-07 00:00:00 Reformera riksdagsarbetet 7205F779-2098-4B12-9586-52926F3CB898 111 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) c Herr talman! Det brukar sägas att parlamentariska församlingar är obotligt konservativa vad gäller församlingarnas egna arbetsformer. Så är det nog i stort sett. Vi erinrar oss att det tog 14 år av utredningsarbete och överväganden innan man kunde fatta beslut om övergång till ett enkammarsystem. Det tog ytterligare ett antal år innan riksdagen kunde samla sig till ett beslut om en ny grundlag, dvs. den grundlag som vi nu har. Det är naturligtvis i och för sig bra att man inte ändrar grundlagen och riksdagens arbetsformer från tid till annan, utan att förslagen övervägs noga. Vad vi nu kan se framför oss är ett betänkande, KU18, som vilar på ett utredningsarbete som har gått ovanligt snabbt. Utredningen har letts av riksdagens talman Ingegerd Troedsson, och man har lyckats slutföra ett arbete som inte har varit utan komplikationer och inte utan svårigheter. Men man har ändå lyckats slutföra detta arbete på ett lyckosamt sätt. Resultatet av det arbetet innebär ganska omfattande förändringar av riksdagens arbetsformer. En del av förslagen kommer också att påverka statsförvaltningen som helhet. Det är tillfredsställande att det är ett i stort sett enhälligt utskott som står bakom de förslag som nu föreläggs kammaren. Den i särklass viktigaste förändringen som föreslås är omläggningen av budgetåret till kalenderår. Redan Grundlagberedningen föreslog detta, men fick inte gehör för det. Vi har under många år upplevt den konstiga situationen att riksdagen formellt startar på hösten men i realiteten egentligen inte gör det, eftersom budgeten fortfarande läggs fram i januari. Vidare har detta medfört stora svårigheter att planera riksdagens arbete, eftersom beredningen i utskotten och på annat sätt av viktiga lagstiftningsärenden och budgetärenden har gått parallellt. Vi har fått den anhopning av stora och viktiga ärenden under en jäktig slutperiod av riksdagens vårsession varje år som inte har varit till gagn för egentligen någonting. Jag har för min del länge föreslagit i princip den förändring som nu ligger framme. Jag började skriva motioner om detta i mitten av 70-talet. Det tar således sin tid. Men det är med en viss personlig tillfredsställelse som jag nu ser att den tanke som jag kopplade på från Grundlagberedningen nu ser ut att realiseras. Det bör därmed bli möjligt att behandla budgeten mera koncentrerat under hösten. Det är många fördelar med detta, men en fördel är att det blir en intensiv och koncentrerad beredning. En annan fördel är, som jag antydde, att riksdagen kan ägna våren åt andra viktiga ting inom lagstiftningen. Det finns en brist i det här förslaget som jag inte kan undgå att nämna, och det är att vi inte har lyckats få resonans för förslaget att lägga de allmänna valen på våren. Socialdemokraterna har inte velat sluta upp kring den tanken, av skäl som jag inte riktigt har lyckats genomskåda. Det hade naturligtvis varit bättre att ha valen på våren, från olika synpunkter. Den allmäna politiska valdebatten hade kunnat komma i nära anslutning till de stora och omfattande debatter som föregår i riksdagen. En annan sak som också är viktig, kanske mera på ett tekniskt sätt, är att om det skulle bli regeringsskifte hade den nya regeringen kunnat tillsättas vid ett kort sammanträde under sommaren, och den hade kunnat komma i gång och ha sitt budgetförslag färdigt när den nya riksdagen sammanträder på hösten. Jag ser det alltså som en brist att vi inte ha lyckats komma ända fram i detta avseende. Nu har jag ändå gått med på det förslag som ligger, därför att jag anser att själva omläggningen av budgetåret från olika synpunkter är mycket viktig. Utredningens undersökningar och KU:s överväganden har visat att det är möjligt att klara av budgeten på hösten även om vi skulle få ett regeringsskifte. Det bör kunna gå, men det kan bli stressigt och det kan föra med sig vissa bekymmersamma övergångsproblem. I våra grannländer Norge och Danmark har man det så här, och om de klarar det bör det kunna gå också i den svenska riksdagen. Om omläggningen fullföljs -- helst med vårval -- bör det kunna bli bättre möjligheter i framtiden att planera riksdagens arbete. Det har varit väldigt ryckigt och väldigt svårt att planera arbetet i riksdagen på ett rationellt sätt. Jag inser att en riksdag aldrig kan bli en normal arbetsplats -- självklart inte. Ledamöterna måste vara beredda på allehanda inskränkningar i den personliga bekvämligheten och även på ganska tvära omkastningar i sin planering. Riksdagsarbetet måste komma i första hand, och utfallet av skiftningarna i den politiska temperaturen kan man aldrig med säkerhet förutse. Men med en budgetprocess på hösten och en lugnare process när det gäller lagstiftnings- och planeringsarbete under våren bör det bli möjligt att förbättra effektiviteten i riksdagens arbete. Det bör också vara möjligt att mer konsekvent realisera en annan tanke som jag personligen började driva i mitten av 70-talet, nämligen att lägga in riksdagsfria veckor under arbetsperioden. Tanken bakom detta var att riksdagsledamöterna har två väsentliga uppgifter. Den ena är givetvis att finnas här i huset och delta i beredningsarbetet och i besluten. Den andra viktiga uppgiften är att finnas ute bland folk, att kunna möta sina väljare, att kunna ta del i debatter av olika slag på hemorten under hela riksdagsåret. Personligen har jag ofta fått klagomål från människor som har tyckt att det har varit högst beklagligt att jag tvingats säga nej till att ställa upp i olika sammanhang på hemorten. Jag har bara kunnat hänvisa till riksdagsarbetet. Med mer systematiskt inlagda fria veckor bör riksdagsledamöterna få bättre möjligheter att förverkliga denna andra viktiga uppgift. Det har också införts ett par lediga veckor, som såvitt jag har kunnat förstå har uppskattats mycket av ledamöterna. Jag hoppas att man kan gå vidare med detta. När det gäller själva budgetarbetet i riksdagen är de viktigaste förslagen i utredningen övergången till rambudgetering, konstruerandet av utgiftsområden och en ny process när det gäller relationerna mellan budgetberedande utskott och finansutskottet. Det här finns noggrant beskrivet i betänkandet, och jag skall inte närmare gå in på det. Här kan uppkomma vissa svårigheter -- föregående talare var inne på en del av dem -- men jag förutsätter att man lätt kan komma till rätta med dem allteftersom man vinner erfarenhet. Det gäller också utskottsorganisationen. Det har funnits många uppslag om en förändrad utskottsorganisation, och jag tror att det finns goda skäl att genomföra förändringar -- mer eller mindre genomgripande -- men detta får den nya riksdagen ta ställning till. Det är ju också ett område där riksdagen själv kan pröva sig fram. Ett utslag av tänkandet inom utredningen som återspeglas i konstitutionsutskottets betänkande är att utskotten skall ägna sig mer åt uppföljning och granskning av de beslut som fattas här i riksdagen, dvs. se efter vad det blev av dem. Det tror jag är en väldigt viktig uppgift. Nära förbunden med denna syn på arbetet är förslagen om att förstärka Riksdagens revisorer. De utför en mycket viktig gärning, och man kan säga att de under senare år har aktiverat sin verksamhet på ett mycket glädjande sätt. Jag tror att det är viktigt att även denna revision byggs ut. Det har varit delade meningar inom utskottet om vilken takt det skall ske i och vilket sätt det skall ske på, men slutresultatet är dock att vi har kunnat uppnå enighet också på den punkten, nämligen om en förstärkning på kort sikt och om överväganden om ytterligare förstärkningar på litet längre sikt. Med hänvisning till de resonemang som finns i betänkandet om riksdagsrevisionen kontra Riksrevisionsverket vill jag i det här sammanhanget gärna säga att jag är lika övertygad nu som jag har varit tidigare när jag har debatterat de här frågorna om att det är nyttigt för revisionsverksamheten att vi har två organ med delvis lika och delvis olika uppgifter. Detta har inte orsakat något problem hittills, och jag tror inte att det kommer att bli några problem i framtiden heller. En förbättrad revision från den sida som sorterar direkt under regeringen och från de revisorer som sorterar under riksdagen tror jag är väldigt viktig. Jag har dragit över min tid litet grand, herr talman, men jag skall strax sluta. I samband med granskningsdebatten var det en del av utskottets ledamöter som hade godheten att säga en hel del vackra ord om mig personligen. Jag uppskattade dem mycket, och jag tackar utskottets ledamöter för detta. Jag vill utan något som helst hyckleri säga att jag kommer att sakna kamratskapet i konstitutionsutskottet och att jag kommer att sakna möjligheterna att vara med och påverka utskottets ställningstaganden i de ständigt lika viktiga frågor som utskottet har under beredning. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan. 0213606215200 N 2010-01-01 00:00:00 256325 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf111