<anforande>
<dok_hangar_id>2349382</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:117 Fredagen den 3 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B42F5C98-5D86-4855-AB8D-E8A7AD37EA73</anforande_id>
<anforande_nummer>84</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Först vill jag säga att jag har idrottat
i hela mitt liv och att jag tycker mycket om att titta
på olympiader på TV, även om det numera finns en
del inslag som jag har litet svårare att smälta. Det
gäller ''kändiseriet'' och de dyra middagarna för
diverse potentater som kommer dit och inte har
med idrotten att göra.

Christer Eirefelt talar om att ett OS kan vara en
belöning för de ideella insatser som görs för
ungdom. Jag vill hävda att det lilla fåtal ledare och
andra som bjuds dit är en försvinnande minoritet i
förhållande till de hundratusentals människor som
lägger ned ideellt arbete på idrott i Sverige.

Riksrevisionsverket har räknat med att det kan bli
ett underskott på mellan 2,4 och 7,0 miljarder.
Regeringen vill nu alltså att vi skall garantera 5,6
miljarder kronor. Alla erfarenheter visar att det
kommer att bli väldiga underskott. Garantin
kommer att utlösas.

Jag brukar inte citera moderater så särskilt ofta,
men jag vill citera ur en motion av Sonja Rembo
och Gullan Lindblad. De skriver att en olympiad
kan ge kortsiktiga positiva effekter för den region
som berörs, men att erfarenheten entydigt pekar på
att kostnaderna brukar bli betydligt högre än
beräknat. Jag skulle också kunna referera till den
motion som har lämnats in av Christer Eirefelts
partikamrat Margitta Edgren. Vi vänsterpartister
är inte ensamma om att vara skeptiska.

Frågan rymmer en allvarligare problematik än
olympiaden i sig. Det är nämligen på det viset, att
vi här i riksdagen högtidligen har fattat ett antal
principiella beslut om hur budgetprövning och den
här typen av garantier skall gå till. I behandlingen
av detta ärende har man åsidosatt alla elementära
krav på budgetprövning. Vi har beslutat att alla
garantier skall avgiftsbeläggas som en princip. De
får alltså inte omfatta något subventionsmoment,
utan avgifterna skall betalas in i förskott. De skall
prövas enligt samma metoder som normala
prövningar av utgifter prövas.

Vi skall i nästa vecka förmodligen besluta om att ge
finansutskottet en starkare ställning i
budgetprövningen. Såvitt jag vet har man också
från alla partier länge hävdat att utgiftsförslag skall
finansieras. Jag vill ställa en fråga till Christer
Eirefelt och kanske ännu hellre till ledamöterna av
finansutskottet. Det är dåligt beställt med
ledamöter från finansutskottet här i kammaren.
Det kan jag kanske förstå. Jag förmodar att man
känner en viss oro när det gäller att kunna försvara
det beslut man tänker gå till i dag. Varför kan ni så
här lättvindigt helt frångå alla de högtidliga
principiella beslut som vi har fattat om restriktiv
budgetprövning och om att garantier skall
avgiftbeläggas?

Jag vill yrka avslag på utskottets förslag och bifall
till såväl motionen från Gudrun Schyman m.fl. som
motionen från Margitta Edgren.
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256145</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09117/#anf84</protokoll_url_www>
</anforande>
