2349381 GH09116 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:116 Torsdagen den 2 juni 1993/94 116 1994-06-02 00:00:00 Handikappombudsman 17F91A48-59D5-465B-B0B3-52B95D50DCFF 96 MY PERSSON (m) m Herr talman! För drygt ett år sedan beslöt riksdagen att inrätta en barnombudsmannafunktion. Jag framförde här i kammaren vid detta tillfälle min tveksamhet till klokskapen i ett sådant beslut. Grunderna till det var att vi inom den statliga förvaltningen fram till dess haft fyra statliga ombudsmän -- JO, KO, JämO och DO -- vilka omfattade oss alla. Den nya ombudsmannafunktionen skulle komma att skilja sig från de övriga i det att den fick mandat att föra en speciell grupps talan. Den fara jag såg häri var att sannolikt andra grupper i samhället helt förståeligt skulle komma att kräva sina ombudsmän -- något som ju har besannats -- och att den statliga ombudsmannafunktionen, i takt med att vi inrättar allt fler, skulle komma att urholkas och inte längre vara den kraftfulla institution på hög nivå som företräder den enskilde medborgaren visavi etablissemanget. Detta var och är en rent principiell diskussion, som inte innebär att jag är negativ till vare sig en ombudsman för barn eller för handikappade som sådan, utan det är ett uttryck för att jag är fortsatt oroad över den, enligt min mening, nivellering av det statliga ombudsmannaskapet som vi genom våra riksdagsbeslut kanske har påbörjat. Men nu har vi ändå, herr talman, slagit in på den här vägen, och i ljuset av detta skulle jag vilja tillägga följande: Barnen har en stor kader av engagerade människor -- föräldrar, lärare, intresseorganisationer av olika slag, och i dag även en barnombudsman -- som för deras talan. De handikappade har, förutom ofta pådrivande närstående, en stark organisation med 28 olika förbund som värnar varje handikappads rättighet. Nu har de snart en ombudsman också. Det här är bra. Jag unnar innerligt väl såväl våra barn som alla handikappade allt stöd och all hjälp de kan få. Men det finns en stor grupp människor i vårt land som inte har så värst många som kämpar och talar för deras rättighet till en värdig tillvaro. Ofta kan de själva inte heller, bokstavligt talat, föra sin egen talan. Dem jag talar om är våra mycket gamla, mycket sjuka, ofta demenssjuka medmänniskor. När nu barnen och i dag även de handikappade har fått sina ombudsmän, måste väl ändå tiden vara mogen för att denna stora tysta grupp människor skall få sin äldreombudsman. 0495620358802 N 2010-01-01 00:00:00 255974 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09116/#anf96