2349381 GH09116 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:116 Torsdagen den 2 juni 1993/94 116 1994-06-02 00:00:00 Handikappombudsman 841F21CB-95BD-4A32-9DB1-50160482AD27 87 ULLA ORRING (fp) fp Herr talman! Jag beklagar om mitt anförande kommer att ta några fler minuter än tio. Jag trodde att jag hade anmält fler minuter i denna omgång. I afton rullstolsdans! Så annonserar DHR och några andra handikapporganisationer i annonsorganen och väcker därmed uppmärksamhet. Upptakten till detta var ett seminarium som förra året hölls i Stockholm. Det blev ett startskott för föreningar och klubbar inom handikapporganisationerna för att komma i gång med denna nya form för gemenskap och glädje. För många av oss är det säkert en överraskning att rullstol så väl lämpar sig för dans. När Statens handikappråd för ett par månader sedan anordnade en konferens om kulturpolitik uppträdde ett glatt gäng funktionshindrade från Göteborg. Gänget kallar sig Oscar Lingon. Det sjöng och musicerade med en glädje och entusiasm som smittade av sig till alla de församlade konferensdeltagarna. Detta är några glimtar från aktiviteter i dagens samhälle från de funktionshindrades värld, och som kontrasterar mot den miljö som den handikappade tidigare oftast var förvisad till. I socialutskottet fick vi exempelvis ta del av den värld som Åke Johansson upplevt, och som Jan Andersson berörde i sitt anförande. Åke Johansson har dokumenterat detta i sin bok Åkes bok. Det är svåra år som han har bakom sig. Nu känner han sig trygg i sin värld, och han reser runt för att informera och stödja sina kamrater. Vi som inte är funktionshindrade, konstaterar ändå att människor med funktionshinder är den del av befolkningen som möter de allra största hindren i livet. Det kan gälla vardagens alla bestyr som att duscha och att göra sina toalettbesök. Det kan också gälla möjligheterna att resa. Ambitionerna att förverkliga sina drömmar finns självklart också hos de unga handikappade som hos dagens ungdom utan handikapp; det behöver kanske knappast poängteras. Den svenska riksdagen har också i enighet fastslagit att målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder. Detta beslut emanerar mycket från 1989 års handikapputredning Ett samhälle för alla. Där fastslogs det att oavsett individinriktade eller generella insatser skulle en kvalitetsutveckling ske. Fyra bärande principer angavs, nämligen självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet samt kontinuitet. Regeringen har också, med socialminister Bengt Westerberg i spetsen, genomfört ett mycket omfattande reformarbete trots det kärva ekonomiska läget. Regeringen fullföljer därmed löften som givits i regeringsdeklarationer, detta under en period som kännetecknats av besparingar på nästan alla områden. Herr talman! En ny lag har genomförts, nämligen Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. LSS-lagen ger samhället skyldighet att se till att människor med funktionshinder får det stöd som behövs på flera områden. Omsorgslagen från 80-talet gav personer med utvecklingsstörning vissa rättigheter. Den omfattade ca 35 000 personer. LSS-lagen omfattar 100 000, både psykiskt och fysiskt handikappade. Det är en rättighetslag för alla människor som är svårt funktionshindrade från födseln, eller som senare i livet blivit det genom sjukdomar eller olyckor. Nästan den första åtgärd denna regering vidtog under mandatperioden var att höja vårdbidraget till föräldrar med barn som har funktionshinder. Vi vet att dessa föräldrar har ett stort ansvar och att de ställs inför stora och svåra uppgifter. De gör ovärderliga insatser och är mer än värda samhällets stöd. Nu går vi vidare med ytterligare förslag från Handikapputredningen. Vi skall i dag besluta om att inrätta en handikappombudsman. Det är med tillfredsställelse som vi i dag kan gå till beslut i detta ärende. Som representant för Folkpartiet känner jag en särskild glädje över att vi får fullfölja den prioritering som vi alltid haft för de svaga grupperna. Ombudsmannaorganisationen blir då det organ som kan främja de funktionshindrades möjligheter och driva på utvecklingen för att förebygga de missförhållanden som fortfarande råder, trots ett pågående reformarbete. Ombudsmannens uppgifter blir att bevaka frågor som rör de funktionshindrades rättigheter och intressen på olika samhällsområden och att verka för att de funktionshindrade inte missgynnas. Ombudsmannen kan nu också följa tillämpningen av lagstiftningen på det handikappolitiska området och ta initiativ då det behövs. Jag anser att det inte minst kommer att vara en väsentlig uppgift för ombudsmannen att aktivt förmå myndigheter och andra i samhällslivet att på allvar fästa avseende vid de funktionshindrades rättigheter och intressen. Det blir en stark potential kraft i samhällets tjänst för de handikappade. Ombudsmannen skall därmed arbeta för de handikappolitiska målen, som jag citerade tidigare. Andra utgångspunkter är en miljörelaterad syn på handikapp och FN:s standardregler för funktionshindrade. Det hittillsvarande Statens handikappråd kommer i och med detta beslut att upphöra. I stället inrättas Handikappombudsmannen, men även till detta ämbete knyts ett råd. Ett förändringsarbete som leder till ökade möjligheter att tillvarata de funktionshindrades rättigheter välkomnas även av det avgående statliga handikapprådet, vars ordförande jag nu är. Där har också Jan Andersson tidigare varit verksam som ordförande. Jag vill tillägga att de insatser som det nuvarande handikapprådet har åstadkommit med begränsade resurser och möjligheter utgör en god grund för den nya organisationen -- detta tack vare en mycket lojal och plikttrogen personal. Det är klart att organisationsförändringar är påfrestande för den personal som har sin arbetsplats i det nuvarande rådet. Vi är många som har full förståelse för det. Men personalen kan känna sig nöjd med att i verklig mening ha fullgjort sitt uppdrag för de funktionshindrade. Jag är mycket glad över att det är ett i stort sett enigt socialutskott som lägger fram detta betänkande. Jag tycker att det speglar den grundläggande gemensamma syn som finns. Jag vill också här uttrycka min tacksamhet för de samförståndslösningar som Jan Andersson har medverkat till i just den här frågan. Utskottet gör nu två tillkännagivanden till regeringen. Det ena gäller om Handikappombudsmannen kan ges en processförande roll. Utskottet anser att denna möjlighet bör belysas ytterligare och att regeringen skall återkomma till riksdagen i ärendet. Till Eva Zetterberg vill jag säga att jag tycker att detta är ett alldeles utmärkt förslag och att jag inte förstår Vänsterns invändningar mot det. Det andra gäller att en parlamentarisk medverkan i Handikappombudsmannens råd är önskvärd. Därmed tillgodoses önskemål som ju har framförts motionsledes. Det finns ett par socialdemokratiska reservationer och en meningsyttring från Vänsterpartiet med instämmande i socialdemokratiska reservationer som jag särskilt vill bemöta. I reservation nr 1 tar socialdemokraterna upp frågan om solidarisk finansiering av omsorg och service. Av propositionen framgår tydligt att utgångspunkten för handikappolitiken är alla människors lika värde och lika rätt, vilket också klart har uttalats på annat sätt av regeringen. Syftet med den välfärdspolitik som regeringen för är att ge människor ekonomisk trygghet och att erbjuda sociala tjänster av god kvalitet, anpassade till medborgarnas skilda behov. I vårt svenska samhälle är ju också de handikappade fullvärdiga medborgare. Jag tycker inte att målet kan uttryckas klarare, och jag anser att socialdemokraterna i det här fallet slår in öppna dörrar. Jag yrkar avslag på reservation 1 och även på reservation 2, där kravet är en översyn av avgiftsuttaget för människor med behov av många insatser. Jag anser att något tillkännagivande inte behövs; regeringen arbetar redan med dessa frågor. Vi är medvetna om att vissa kommuner har inkomstrelaterade taxor och att avgiften bestäms dels av omsorgsbehovet, dels av hjälptagarens inkomst. Detta fungerar inte tillfredsställande för personer med ett omfattande vårdbehov, som får betala mer än personer med ett mindre behov. Socialstyrelsen har ju på uppdrag av regeringen gjort en uppföljning av kommunernas taxeuttag. I likhet med Socialstyrelsens påpekande framhölls i propositionen om avgifter att man särskilt skulle beakta behovet av individuella hänsyn när det gäller avgifterna för de yngre funktionshindrade. De har ju samma behov av att exempelvis träffa sina kompisar som andra ungdomar. Därför får det inte kosta för mycket. Socialstyrelsen anser att samtliga kommuner bör utarbeta anvisningar för individuell jämkning av taxor. Kanske behövs någon form av högkostnadsskydd. Regeringen kommer att överlägga med Kommunförbundet om avgiftstillämpningen. I reservation nr 3 tar socialdemokraterna återigen upp frågan om boendet. Det var en fråga som diskuterades ingående vid förra riksmötet, när LSS antogs. Utskottsmajoritetens uppfattning ligger fast, nämligen att större institutioner skall avvecklas, men att i vissa fall små, väl fungerande vårdhem kan utgöra en bra vårdmiljö. Vårdbehoven är individuella, och det är viktigt att vårdbedömningarna utgår från den enskilde individens behov. Vidare fastslog riksdagen att huvudmännen, utifrån varje vårdhems förutsättningar, under avvecklingstiden kan ta ställning till frågan om nedläggning. Mycket har hänt beträffande vårdhemmen. Det pågår en kraftig utbyggnad av gruppbostäder för utvecklingsstörda. 1986 fanns det nära 6 000 utvecklingsstörda boende i gruppbostäder. Sex år senare, 1992, fanns det nära 10 000. För perioden fram till 1995 planeras ytterligare 2 100 bostäder. Det finns 100 vårdhem kvar. Nyintagning till specialsjukhus/vårdhem får endast ske när det är fråga om ''vård oberoende av samtycke'', dvs. tvång. Alltjämt är det den enskilde som med hjälp av sina anhöriga och andra närstående skall bestämma vad som är bäst. LSS ger den möjligheten. Jag yrkar därför avslag på reservation nr 3. Socialdemokraterna tar i en reservation upp möjligheterna att resa, och de begär en tioårig investeringsram. Vänsterpartiet instämmer i den reservationen. Utskottsmajoriteten yrkar avslag på reservation nr 4. Vi hänvisar till det arbete som redan pågår för att åstadkomma en bättre samordning av kommunikationerna och för att förbättra resemöjligheterna. Samreseutredningen har i uppdrag att lämna förslag om bättre samordning i fråga om resor med kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och resor med kollektiva färdmedel. Vi anser inte att något nytt initiativ bör tas. Vänsterpartiet kräver att Handikappombudsmannens råd skall ha en parlamentarisk sammansättning. Detta tillgodoses genom utskottets skrivning. Man kräver också att det skall finnas en representation från handikapporganisationerna. Eftersom ledamöterna i rådet skall tillsättas på personliga mandat, utgår jag från att handikapprörelsen blir representerad. Dessutom kommer Handikappombudsmannen årligen att ha regelbundna överläggningar om sin verksamhet med handikapporganisationerna. Herr talman! Med dagens beslut kommer vi att ta ytterligare ett stort steg för att människor med funktionshinder skall kunna leva ett gott och rikt liv. Med en ombudsmannaorganisation förstärks insatserna för att funktionshindrade skall få möjligheter till delaktighet och jämlikhet i samhället. Jag yrkar härmed bifall till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och meningsyttringen. 0823175828602 N 2010-01-01 00:00:00 255965 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09116/#anf87