2349381 GH09116 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:116 Torsdagen den 2 juni 1993/94 116 1994-06-02 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:147 om den s.k. Wedén-affären interpellationsdebatt 16C9FA11-DECB-4A36-9018-4C6BAF06CB37 82 Statsminister CARL BILDT (m) m Herr talman! Svaret på den sistnämnda frågan är självfallet nej. Men jag har en känsla av att kammaren efterfrågar sanningsvittnen som har litet större trovärdighet i just den frågan än vad jag själv har. En princip som är oerhört viktig i utrikes- och säkerhetspolitiken -- Ivar Virgin var inne på den, och jag tror att det finns förståelse för den -- är att allt inte alltid kan sägas. Det kan gälla dagsaktuella bedömningar. Inom utrikespolitiken kan det gälla rapporteringar om vad som har förevarit under förhandlingar eller bedömningar som har meddelats i förtroende av olika samtalspartner inom eller framför allt utom landet. Det gäller i mycket hög grad inom försvarspolitiken. Om t.ex. tekniska prestanda hos luftförsvarssystem skulle avslöjas, skulle det göra de investeringar som vi som representanter för skattebetalarna gör i detta system helt meningslösa. Det finns ett behov av sekretess. En annan princip är att det som sägs alltid skall vara sant. Det får inte finnas någon motsättning mellan dessa två principer. Att allt inte kan sägas innebär inte att man kan tumma på principen att det som sägs faktiskt måste vara sant. Detta gäller särskilt i grundläggande frågor om principerna för utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta gäller både av inrikes- och utrikespolitiska skäl. De inrikespolitiska skälen är att detta är nödvändigt för den förankring av politiken som ger styrka om stormen skulle vara över oss en dag. De utrikespolitiska skälen är att vi vet att främmande makter ofta känner till sanningen i alla fall. Vi vet att i just det konkreta fall som var aktuellt i Hjalmarssonaffären -- samverkan och förberedelse för mottagande av militärt understöd i händelse av ett sovjetiskt anfall mot Sverige -- kände den sovjetiska underrättelsetjänsten och militärapparaten genom Stig Wennerström till allt det som statsministern förnekade inför Sveriges riksdag och som Sveriges riksdag inte fick veta. Då försvagades utrikes- och säkerhetspolitiken. Det gällde både den inrikespolitiska förankringen och den utrikespolitiska trovärdigheten. Även om man inte fick veta det i Sveriges riksdag och det lämnades felaktig information visste man det i den omvärld där utrikespolitiken skulle vara trovärdig och där den ty följande inte blev det. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 255960 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09116/#anf82