2349381 GH09116 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:116 Torsdagen den 2 juni 1993/94 116 1994-06-02 00:00:00 JAS-projektet 04C40856-0ED0-4D75-9B2A-DCB31D7FC5BE 53 BRITT BOHLIN (s) s Herr talman! 1982 beslutade riksdagen att regeringen varje år skulle lämna en orientering av läget inom JAS-projektet. Så har också skett. Varje år har regeringen i budgetpropositionerna lämnat en redogörelse till riksdagens ledamöter. Därutöver har försvarsutskottet löpande tagit del av den omfattande process som JAS-projektet faktiskt är. Så har det varit ända fram t.o.m. föregående året. Nu i vår har denna tingens ordning ändrats. Vi tvingas i dag konstatera att regeringen icke har uppfyllt riksdagens beslut. Regeringens JAS-skrivelse, som utskottet nu har behandlat, svarar på intet sätt upp mot de krav på innehåll som riksdagen faktiskt har fastställt. Regeringen skall redovisa projektet JAS, inte som nu är fallet bara utvecklingen av själva flygplanet. För att riksdagen skall kunna bedöma läget i projektet måste naturligtvis de ekonomiska förutsättningarna redovisas, precis som Sture Ericson här har redogjort för. Men med projektet JAS avses allt som ingår i att skapa ett nytt stridsflygplanssystem. Där är naturligtvis de beväpningssystem som vi väljer av största betydelse. Det är beväpningen som ger Gripen multirollkapacitet, som gör att det blir JAS, dvs. jakt-, attack- och spaningsplan. Om detta nämns inte ett ord i regeringens skrivelse, trots att vi nu i enlighet med försvarsbeslutet står inför ett beslut om anskaffning av en radarjaktrobot, ett beslut om hur effektivt JAS blir i rollen som jaktplan, ett beslut som är av vital betydelse för vår luftförsvarsförmåga men som också får viktiga konsekvenser på flera andra områden. Chefen för flygvapnet har redogjort i försvarsutskottet för de planeringsmässiga konsekvenser som bristerna i valutakompensationssystemet kan få. Han säger att det kan bli nödvändigt att lyfta ut projekt som anskaffning av radarjaktrobot med spaningskapsel och varningsutrustning. Så kan man naturligtvis inte göra. Att så hantera frågor om anskaffning av system som tar flera år från beslut till dess de finns i krigsorganisationen är helt orimligt. Valet av radarjaktrobot är naturligtvis också en utrikespolitisk fråga. Det är en stor order. Men det är också ett avgörande där vi har att ta ställning till om vi vill delta i den europeiska industriutvecklingen eller om vi väljer att göra JAS- systemet ännu litet mera amerikanskt. För vår egen försvarsindustri är detta naturligtvis ett strategiskt beslut. Det är inte överdrivet att påstå att det beslut vi fattar avgör om vi på sikt kan bibehålla viktig högteknologisk kompetens här i Sverige, en kompetens som vi i försvarsbeslutet av många skäl har prioriterat. Man kan nämna de säkerhetspolitiska och de strategiska. Jag har försökt skissera hur betydelsefullt beslutet om anskaffning av radarjaktrobot faktiskt är. Mot denna bakgrund ter det sig utomordentligt märkligt att regeringen isolerar sig från riksdagen och från riksdagens stöd. Vi har i försvarsutskottet vid två tillfällen tydligt och klart talat om hur vi vill att denna fråga skall behandlas. Så har också riksdagen beslutat: Utskottet anser att beväpningen av JAS 39 med radarjaktrobot är en fråga av sådan principiell natur som riksdagen vid sin senaste behandling av regeringens redovisning av läget i JAS-projektet sagt sig vilja ha ett inflytande över. Utskottet utgår således från att regeringen återkommer i ärendet. Eftersom valet av radarjaktrobot har en sådan dignitet borde det vara självklart att söka en bred politisk enighet. Vi har ett genuint intresse av att fullfölja precis den prioritering som vi stod bakom vid försvarsbeslutet, att prioritera luftförsvarskapaciteten. Vi ser regeringens handlande som ett hot mot möjligheten att faktiskt skapa ett mycket gott framtida luftförsvar där JAS 39 Gripens kapacitet faktiskt är grundläggande, kompletterad med god luftvärnskapacitet. Avslutningsvis vill jag säga att jag utgår från att regeringen, precis som Arne Andersson sade, återkommer till riksdagen och därmed följer dess beslut. Någon annan tingens ordning ter sig helt ansvarslös. I för landet så viktiga frågor borde det vara en självklarhet för varje ansvarsfull regering att söka största möjliga samförstånd. I grunden bygger det på öppenhet och förtroende för att vi strävar efter bästa möjliga förmåga för det svenska försvaret att fylla sin uppgift. Det är därför märkligt att majoriteten i försvarsutskottet valde att delvis spela med i det mörkläggningsspel som regeringen håller på med. Om nu regeringen väljer att negligera riksdagens uttryckliga beslut om en ordentlig redogörelse för JAS-projektet i dess helhet, borde samtliga ledamöter i försvarsutskottet bli lika upprörda som vi socialdemokrater och använda det goda omdöme som de vanligen visar för att skapa den nödvändiga stabilitet som så innerligt behövs för JAS- projektet. Herr talman! Nog måste Arne Andersson korrigera sig på en punkt. Han säger att regeringen har valt att begränsa informationen till riksdagen. Då har regeringen gjort fel. Det valet har inte regeringen. Riksdagen har talat om vilken information man vill ha och på vilket sätt. Riksdagen har beslutat om att informationen årligen om JAS-projektet skall vara komplett och genomgripande. Jag instämmer i övrigt i Sture Ericsons anförande och yrkar bifall till vår reservation. 0512357753412 N 2010-01-01 00:00:00 255931 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09116/#anf53