<anforande>
<dok_hangar_id>2349381</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:116 Torsdagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lag om genetiskt modifierade organismer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3ABAB9CF-B1B2-465F-8AA2-66E9C13783EF</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA ÅHNBERG (-)</talare>
<parti>-</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Det är
precis därför jag tycker att man skall ha samma
princip i förhållande till s.k. innesluten användning
som till frisläppande. Då blir denna svåra
gränsdragning mindre betydelsefull.

Om lagen i princip inte gör skillnad, blir det som
avgör kravet på tillstånd och kravets omfattning de
eventuella risker eller problem man kan se med
användandet, oavsett om det sker i en innesluten
miljö eller om det sker ute i naturen. Vi kommer
därmed att bespara politiker, myndigheter,
rättsväsende och alla möjliga andra aktörer en lång
rad problem.
</anforandetext>
<intressent_id>0853235077516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255906</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09116/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
