2349381 GH09116 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:116 Torsdagen den 2 juni 1993/94 116 1994-06-02 00:00:00 Utbildning och forskning 708E1B7C-C9D8-4C49-A6DB-676EC3FCE276 124 BENGT SILFVERSTRAND (s) s Herr talman! Först vill jag gärna instämma i det som Rune Rydén sade om donationsfastigheter. Jag skulle vilja säga: äntligen! Om denna fråga har det nämligen rått en synnerligen stor klarhet som har skapat stora problem på berörda universitet. Det har t.o.m. varit så illa att rektorn för ett av våra främsta universitet, Stig Strömholm, kommenterade de ursprungliga förslagen på detta område på följande sätt: inte ens en gång Karl XI:s revolution eller 60 år av socialdemokratiska regeringar har utsatt oss för detta hot. Nu är detta hot undanröjt. Tack för den insats som du har gjort i detta fall, Rune Rydén! Jag har inte uttalat något negativt vad gäller miljöuniversitetet i Lund. Jag har inte heller ifrågasatt behovet av ökade miljösatsningar. Men jag konstaterade på basis av de uppgifter som jag har fått av universitetets ledning att detta beslut tillkom utan att universitetsledningen i förväg informerades. Det måste väl ändå Rune Rydén, som också är styrelseledamot och på sätt och vis tillhör universitetsledningen, tycka vara oerhört märkligt. När det gäller löntagarfonderna och liknelsen med galten Särimner, håller den faktiskt. Löntagarfonderna har tydligen ändå varit mycket viktiga för den borgerliga regeringen och dess företrädare i utskotten. Sparandet, som man skulle ha i fonder, insåg man inte skulle hålla i längden. Och så fick man avveckla det. Riskkapitalet Atle och Bure fungerade inte heller. Slutligen blev det forskning som föreslogs för att man skulle kunna göra ett storts politiskt nummer av detta. Men denna reserv är tydligen ändå positiv. Den har under 1992 till 1994 förvaltats på ett ganska traditionellt sätt, precis som löntagarfonderna förvaltades och formerades. Den gav en sådan avkastning att den hävdade sig väl i jämförelse med andra fonder, försäkringsbolag osv., som placerar i aktier. Det blev inte 20 miljarder kronor eller 22 miljarder kronor, utan så småningom blev det 30 miljarder kronor. Skillnaden i synsättet är att vi visserligen ställer upp bakom behovet av kompetensutveckling och ökad satsning på samarbete, näringsliv, högskola osv., men att pensionsmedlen inte skall användas för detta ändamål. Det finns i så fall andra källor. Det vore hederligare och rejälare att ta detta över statsbudgeten. Det finns alltså ingen skillnad i synsättet när det gäller behovet av ökad satsning på forskning och utveckling. 0241621108903 N 2010-01-01 00:00:00 256002 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09116/#anf124