<anforande>
<dok_hangar_id>2349380</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>32996EB2-9E06-4E89-8C0F-2BAEEE489EB9</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>GULLAN LINDBLAD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det går långsamt fram, men det går
ändå fram! Det skulle kunna vara mitt lilla betyg på
propositionens och utskottets avsikter när det
gäller att skilja myndighetsutövning från
uppdragsverksamhet.

Tillsammans med Göthe Knutson
uppmärksammade jag vid förra riksmötet
riksdagen på att Lantmäteriverket konkurrerar på
icke neutrala villkor med fria små företag i samma
bransch. Flera av talarna har här tidigare uttalat att
man borde skilja mer mellan myndighetsutövning
och uppdrags- och konsultverksamhet.

Vi hade i vårt hemlän fått rapporter om att företag
hade stora svårigheter därför att en statlig
myndighet i konkurrenssyfte tillämpade
underprissättning gentemot privata företag. Vi
ansåg att det inte kunde vara rimligt. Vid detta
tillfälle avslogs motionen med hänvisning till att en
utredning såg på dessa frågor.

Nu föreligger en proposition och ett
utskottsbetänkande. Man har nått en bit, men man
har icke nått ända fram. Det föreslås en begränsad
bolagisering. Uppdragsverksamheten -- som består
av mätningar, kartor och fastighetsvärderingar --
skall t.ex. inte bolagiseras.

Jag tycker att detta är förvånande. Regeringen har
i olika sammahang fastslagit att konkurrensutsatt
verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform och
inte av staten. Bland remissinstanserna rådde en
mycket stor uppslutning kring tanken att en klar
organisatorisk uppdelning mellan dessa olika
uppgifter skulle ske inom lantmäteriets område.

De skäl som har anförts för att inte göra detta fullt
ut är bl.a att erfarenheterna av den föreslagna
bolagiseringen först bör avvaktas. Man har bl.a.
framfört att lantmäteriet saknar affärsmognad,
trots att verksamheten omsätter ca 400 miljoner
kronor per år.

Utskottet har nu snällt ställt upp bakom
propositionen, som sedvanligt är. Såvitt jag förstår
sker det vad gäller den här delen i stor enighet.
Utskottet säger bl.a. att ytterligare erfarenheter nu
kan vinnas av den förordade reformen. Man menar
att bolagiseringen bör genomföras etappvis, där
den första etappen genomförs den 1 juni 1995, och
därefter vill man vänta och se.

Herr talman! Det är tyvärr mycket stora bekymmer
för en del företag i denna bransch. Det finns företag
i mitt eget hemlän som bönar för sitt liv, eftersom
de av ett offentligt organ är utsatta för fullständig
dumping av priserna. Det har med skattemedel
bakom sig naturligtvis möjlighet att dumpa priserna
med 50--70 % mot 1990 års prisnivå. Den privata
verksamheten på detta område tycks vara nästan
omöjlig att bedriva. Det gäller inte bara Värmland,
utan det gäller i Sverige i övrigt.

Vi är nu en bit på väg. Men medan gräset gror kan
tyvärr kon dö. Vad jag vill med detta mitt
anförande är icke att yrka på något särskilt
säryrkande. Jag vill att mitt anförande skall vara ett
litet utropstecken. Dra inte detta ärende i
långbäck, utan försök att sätta det hela i sjön
mycket snabbt! Om det inte sker kommer mängder
av företag i denna bransch att dö.
</anforandetext>
<intressent_id>0816308745507</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255790</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
