<anforande>
<dok_hangar_id>2349380</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>82A6A7A0-995A-4911-B0DA-4BCB736853B9</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>LEIF BERGDAHL (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är tydligen dags att redovisa
bevekelsegrunder för olika ställningstaganden. Det
kan väl vara bra att man gör det någon gång. För
min del startade det hela med att jag fick reda på
att avstyckning av en tomt kostar inte mindre än
12 000 kr. Först trodde jag inte att det var sant. Jag
ringde därför upp Lantmäteriverket och talade med
vice generaldirektören -- generaldirektören var inte
anträffbar. Jag frågade hur det kan komma sig att
det kostar så fruktansvärt mycket -- det rör sig ju
om oerhört stora belopp. Själv var jag med om en
avstyckning på 50-talet, och då var det fråga om
hundralappar. Sett till prisutvecklingen har
priserna på lantmäteriområdet stigit kraftigare
t.o.m. jämfört med klippning hos frisör.

Det hela nystades alltså upp. Det här tyckte jag var
en mycket intressant fråga. Man håller på med en
omorganisation av hela systemet. Jag undrade för
mig själv: Kan det här månntro leda till att det blir
billigare för folk? Vi är ju till för att tillvarata
folkets intressen. Det är inte fråga om att
organisera hit eller dit, utan det är alltså svenska
folket som vi företräder. Det enda man pratar om,
i alla fall är det så i Norrbotten, är att det är så dyrt
med Lantmäteriets tjänster.

Svenskt lantmäteriväsende har mycket stolta
traditioner. Jag har studerat kartor från Tyskland,
och det visar sig att det är över svenska områden
som det egentligen finns riktiga kartor från 1600-
och 1700-talet.

Lantmäteriet är en organisation som i stor
utsträckning har kunnat vidmakthålla ett mycket
decentraliserat kontorsnät, vilket har stor betydelse
för befolkningen. Man känner lantmätaren och vet
hur denne tänker. Lantmätaren förstår folks
synpunkter när de går till denne.

Det här har varit ett komplement till
fastighetsbildningsverksamheten. Framgångsrikt
har en uppdragsverksamhet utvecklats för de små
och medelstora kommunerna. Den här
utvecklingen har skett i enlighet med
statsmakternas inriktning.

Jag menar att det i dag finns behov av att tydligare
skilja mellan myndighetsutövning och
uppdragsverksamhet. De övergripande principerna
i propositionen i detta avseende tycker jag är bra.
Jag tillstyrker på den punkten.

Vidare konstaterar jag med stor tillfredsställelse att
man beträffande omorganisationen, såvitt jag
förstår efter att ha haft samtal med olika personer
som är insatta i dessa frågor, i huvudsak kan behålla
det decentraliserade kontorsnätet. Men det är
viktigt att man beaktar att synergierna i dagens
system i största möjliga utsträckning kan bevaras
och att genomförda regionalpolitiska satsningar ges
möjlighet till fortsatt utveckling i enlighet med de
mål som har satts upp.

Den utvärdering som gjordes inom ramen för
Lantmäteriets fleråriga anslagsframställning 1994
visar på att gjorda satsningar har fungerat väl. På
många orter i glesbygden har det varit väldigt
betydelsefulla satsningar -- exempelvis Kiruna,
Luleå, Lycksele, Ånge och Karlskrona nämns i
detta sammanhang.

Jag konstaterar att det med dagens utveckling inom
informationsteknologin finns stora möjligheter till
ytterligare spridning av Lantmäteriets s.k.
statsuppdrag -- dvs. produktion av kartor och
medverkan i geografiska databaser. Man kan här
tala om lämplig spridning, produktion, lagring,
àjourhållning och distribution av geografisk
information samt om drifts- och
distributionsuppgifter inom
fastighetsdatasystemet. Här finns det stora
samordningsfördelar att vinna om t.ex. sådana
databaser samlokaliseras med det planerade
miljödatacentrumet i Kiruna. Nu kommer vi alltså
in på Norrbotten.

Lantmäteriet i Norrbotten bedriver tillsammans
med Swede Survey verksamhet i
Murmanskregionen, i Karelen, i
Archangelskområdet och på Kolahalvön.
Samarbetet mellan Tornedalen och Ryssland är inte
något nytt. Mina förfäder var birkarlar. En av dem
hade affärsverksamhet inom ett område som
sträckte sig ända upp till Kolahalvön och
Murmanskområdet. Det är alltså mycket gamla
traditioner som nu har återupptagits. Tydligen är
det, som Bo G Jenevall här nämnde, fråga om så
stora möjligheter i framtiden att vi kan medverka
till att få ordning på det ryska systemet när det
gäller lantmäteriväsendet.

Sammanfattningsvis tillstyrker jag propositionen.
Jag tycker att förslagen är bra. Jag hoppas att det
här leder till något lägre priser för människor. Inte
vet jag om det går, men man kunde väl se över detta
och undersöka om det inte går att förenkla
förfarandet. Det viktiga är att inriktningen bör vara
att med hjälp av modern informationsteknologi
ytterligare sprida arbetet med det s.k.
statsuppdraget. En sådan spridning bör ske så att
man därmed stöder en fortsatt utveckling av en
decentraliserad lantmäteriorganisation för både
myndighets- och uppdragsverksamhet. Dessutom
skall regionalpolitiskt betydelsefulla
organisationsdelar ges en regional styrning. Där
tycker jag att man skall överväga att bolagisera
denna uppdragsverksamhet regionalt, så att man
kan styra det här från de olika länen.
</anforandetext>
<intressent_id>0931691314703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255772</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
