2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. D9C55971-7A77-47D6-9EB8-45646768761A 39 OLLE SCHMIDT (fp) fp Herr talman! Under min korta tid här i riksdagen har jag då och då återkommit till en till synes mindre fråga. Jag har envist försökt påverka riksdagen att komma med lagstiftning till skydd för den enskilde individen så till vida att både hyresgäster och bostadsrättshavare skall kunna säga nej till innehav av kabel-TV. Även om antalet ledamöter som stöder mina tankegångar blivit allt fler har en förkrossande majoritet röstat ner förslaget. Den nya hyresförhandlingslagen stärker hyresgästernas inflytande, vilket vi tidigare har hört. Man kan säga att även möjligheten att säga nej till kabel-TV ökar genom den nya lagen. Min motion Bo404, som jag nu vill ta upp, handlar bara om bostadsrättslagen. Behandlingen av lagen ingår i betänkandet. Utskottet avfärdar motionskravet om ett minoritetsskydd i bostadsrättslagen med några korta rader. Herr talman! Jag begär att de bostadsrättshavare som inte vill ha kabel-TV skall kunna säga nej. Deras rätt skall garanteras genom ett minoritetsskydd, som skrivs in i bostadsrättslagen. Det handlar om såväl installation av som abonnemang på kabel-TV. Jag skall inte trötta kammaren med att upprepa alla mina argument från tidigare kammardebatter. Jag vill bara konstatera att utskottet återigen väljer att ställa sig på kollektivets sida mot den enskilde individen. Jag har funnit detta stötande tidigare, och det gör jag även i dag. Det man inte vill ha skall man inte heller behöva betala för. Svårare än så är det egentligen inte. Kabel-TV går enligt min mening inte att jämföra med värme, vatten eller el. Ingen tvingas t.ex. att betala för telefon trots att det finns ett uttag i lägenheten. Herr talman! Det som föranledde mig att engagera mig i den här frågan var situationen för en gammal dam i Hässleholm, Martha Högberg. Hon hotades med vräkning från sin bostadsrätt för att hon inte ville betala för den kabel-TV som hon inte ville ha. I över två år har hon kämpat för sin rätt att själv välja och att säga nej -- men förgäves. Trots löften från Riksbyggen centralt vilar vräkningshotet fortfarande över henne. Nu orkar inte Martha Högberg längre. Hon har just sålt sin lägenhet och kommer att flytta i slutet av den här månaden. När jag pratade med henne i går sade hon att det är den här kampen mot överhet och oskäliga bestämmelser som har knäckt henne. Martha Högberg är i dag 87 år, och hon mår inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt. En helt avgörande orsak är just den här striden om att hon själv skall få bestämma om hon vill ha eller inte ha kabel-TV. I Martha Högbergs fall handlar det endast om abonnemangsavgiften -- således inte om installationsavgiften. Herr talman! Martha Högberg och andra i hennes situation borde kunna förlita sig på att denna församling skulle ta deras problem på allvar, men så har inte skett. Hon är besviken på riksdagen, och jag vet att många är det. Jag tycker att Martha Högberg har fog för sin besvikelse. Jag har sagt tidigare, men det tål att upprepas, att det är tur att det finns oppositionella personer som Martha Högberg i Hässleholm som orkar -- så länge hon nu orkade -- och vågar säga emot när etablissemang och beslutsfattare marscherar fram. Men nu orkar hon inte längre. Det finns dock, ärade ledamöter, flera Marthor i Sverige. Därför är det här en viktig fråga. Den är viktig för individens valfrihet och integritet. I denna kammare borde vi, precis i linje med den lagstiftning om en ny förhandlingsordning som vi är beredda att fatta beslut om, ställa oss på inidividens sida mot kollektivet och mäktiga organisationer. Riksdagen borde slå vakt om den interna föreningsfriheten. För mig handlar det om ideologi framför det pragmatiska och praktiska. För mig är frågan om kabel-TV både ideologisk och principiell. Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation nr 11 gällande mom. 17 i hemställan. 0751995030915 N 2010-01-01 00:00:00 255744 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf39