2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. 2254D6FF-D68A-438E-B035-98640480B25C 29 LARS WERNER (v) v Herr talman! Förslagen om ändringar i hyresförhandlingslagen tycker jag man kan karakterisera som att de präglas av det som har kännetecknat den borgerliga regeringens agerande under de senaste tre åren. Det handlar om ideologisk renlärighet, långt borta från vanliga människors vardag, förslag baserade på en renodlad marknadsfundamentalism som i dag är förgången t.o.m. inom EU-länderna. Varken dagens moderna teorier eller villkoren för vanliga människor har den moderatledda regeringen eller dess unga strateger från Moderata studentförbundet begripit. Redan 1973, för 21 år sedan, på HSB:s bostadsriksdag, uttryckte jag oro. Jag såg i protokollet därifrån att jag sade så här: Gud bevare mig, om Moderaterna helt och hållet skulle leda bostadspolitiken i det här landet! Det var ändå sagt i en debatt och vid en tidpunkt när högerns bostadspolitik företräddes av så socialt anständiga människor som Alf Wennerfors och Blenda Ljungberg i Uppsala. Då kan ni ju tänka er hur man känner sig i dag. Nu har vi fått uppleva det här tillståndet i tre år. tyvärr, jag hade rätt. Jag hade förmodligen mer rätt än vad jag visste då. Moderaternas fundamentalistiska politik har ju inte blivit bättre. Bostadsbyggandet har t.ex. rasat med 80 % de senaste åren. Det är en unik och samtidigt katastrofal utveckling. Det är bara att hoppas att den nu snart gångna mandatperiodens bostadspolitik aldrig kommer att upprepas. Om man skall ändra lagstiftning som berör hyresgäster, då borde rimligen ändringarna grundas på vad som är bäst för hyresgästerna. Särskilt anmärkningsvärt är då att regeringen inte har beaktat hyresgäströrelsens synpunkter i propositionen eller ens egentligen bemödat sig att bemöta hyresgästernas kritik, om nu regeringen anser att hyresgästerna har fel. Det är ändå en organisation som samlar mer än flertalet av de politiska partierna -- i vart fall känner Jenevall och jag till hur stora partier är nu för tiden. Men att inte lyssna på dem är föga demokratiskt. Vem skall man annars lyssna på för att veta vad hyresgästerna eller kunderna, för att tala ett annat språk, önskar? Vi tolkar betänkandet som ännu ett steg i de borgerliga strävandena att avskaffa den sociala bostadspolitiken. Ett förslag som diskuteras här i kammaren i dag är förslaget om förändringar i SBAB. Vi har nyss diskuterat ändringarna i plan- och bygglagen som minskar kommunernas inflytande över byggandet. Förslagen i detta betänkande minskar egentligen hyresgästorganisationernas och hyresgästernas roll. Det gör tillsammans med tidigare bostadspolitiska regeringsförslag bilden komplett av en regeringspolitik som syftar till att fastighetsägare, de som vill spekulera i mark och välbärgade hushåll skall få ökad makt och ökat inflytande över byggande och boende. Det är självfallet helt emot vårt partis mål. Den borgerliga regeringens förslag leder till ökad segregation och bäddar för en kommande bostadsbrist i våra större tätorter. För oss är det oacceptabelt. Vi ser med stor oro på hur skillnaden växer fram mellan olika bostadsområden. En av de allvarligaste effekterna av förslagen i det här betänkandet är att kravet i hyreslagen på lika hyra för lika lägenhet blir mycket svårare att uppfylla. Jag menar att det strider mot den grundläggande bruksvärdesprincipen. En annan allvarlig effekt är att hyresvärden vid nyupplåtelse av lägenheten kan ge den till den hyresgäst som vill betala mest. Med andra ord är vi på väg mot rena marknadshyror. Segregeringen -- ekonomiskt styrd åtskillnad mellan människor -- kommer att bli fullbordad. Vi kommer att få ett alltmer uppdelat samhälle på detta område. En tredje allvarlig effekt som också hyresgäströrelsen har pekat på är att hyresgästorganisationen blir förhandlingsskyldig vad gäller icke medlemmar. Jag tycker att det är oerhört märkligt. Är det något slags försök av regeringen att skriva in sig i juridikens historia? Ur egoistisk synpunkt kan man möjligtvis förstå det, men man kan inte acceptera det. Herr talman! Det här är väl förmodligen -- jag höll också på att säga förhoppningsvis -- mitt sista anförande i denna riksdag. Det blev några år. Det hade naturligtvis varit mycket roligare att sluta en debatt om vi hade kunnat diskutera mer konstruktiva och uppbyggliga regeringsförslag än dem som vi diskuterar i dag. Jag har varit inne på det tidigare: Det är egentligen för mig en gåta att utskottets centerpartistiske ordförande accepterar att leda en moderatledd bostadspolitik. Det blir mycket Hasse och Tage här i dag. Jag skulle med en lätt travestering av titeln på Hasse och Tages film Släpp fångarne loss, det är vår! vilja vädja till den borgerliga majoriteten inom borgerligheten -- jag skall inte säga vem som leder den: Släpp Centern loss, det är sommar! Det tycker jag att Agne Hansson och andra hedervärda centerpolitiker är värda. Nu tror jag inte att de kommer att göra det, utan det är nog andra saker som kommer att lösa den frågan. Till sist: Jag har hopp om en bättre framtid både för mig själv, för landet och för riksdagen. Det är ju snart val. Det finns nämligen en vilja till förändring och en styrka hos inte minst unga människor i det här landet och i våra grannländer, i Europa, i USA och i Södra Afrika. Det finns en ökad medvetenhet om behovet av mer samarbete och om behovet av kollektiva satsningar och investeringar. Dessa ökade tendenser tror jag gör att vi både i vårt land och i andra länder i framtiden kommer att slippa regeringar som den som vi nu har haft i tre år. Min utgångspunkt är att framtida regeringar förmodligen kommer att formas utifrån en ökad hänsyn till dem som har det sämst. Hänsynen till miljön kommer att sätta gränser. Internationell solidaritet och rättvisa kommer att vara ledstjärnor inte minst inom svensk bostadspolitik, hoppas jag. 0856559235708 N 2010-01-01 00:00:00 255734 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf29