2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Nedrustning 286A491B-9D7C-44BC-AB94-753F182B8637 169 MARGARETA VIKLUND (kds) kds Herr talman! Kärnvapen och antipersonella minor har det talats om vid åtskilliga tillfällen här i kammaren. Historien bakom dessa frågor är både lång och innehållsrik. Även jag tänker beröra dessa ämnen. Men jag tänker också beröra ett annat ämne, nämligen frågan om genetisk krigföring. Det har inte talats lika mycket om den här i kammaren. Herr talman! Det som har med människors tillblivelse och framtida förutsättningar att göra är mycket lockande områden för forskning och spekulationer. Men all forskning är inte god och har inte mänsklighetens bästa som utgångspunkt. Det kan tyckas självklart att genforskningen skall stå i mänsklighetens tjänst. Det vore djupt olyckligt om den nya ökade kunskapen om arvsmassan som projektet HUGO, Human Genome Organization, väntas ge oss fick militära tillämpningar. Utnyttjande av genetisk kunskap för att utveckla vapen bör helt förbjudas. De toxiner, gifter, som i dag kan produceras med genteknik överträffar nervgaserna i giftighet. Det går att framställa mosaikvapen, dvs. skräddarsydda gifter, komponerade från ormar, alger, skorpioner och hormoner. Vacciner som bara skyddar de egna soldaterna och inte fiendens är andra exempel. Gentekniken gör det också möjligt att knyta samman virulensfaktorer, dvs. specifika egenskaper i form av DNA-sekvenser eller DNA- delar som gör att en viss organism framkallar en viss sjukdom. Utifrån det kan man skapa en helt ny organism. På så sätt kan man också framställa skräddarsydda vapen som är nästan omöjliga att diagnostisera för fienden. Genom att komponera ihop anlag från olika organismer omintetgör man nästan alla chanser till upptäckt, även med de mest avancerade gentekniska metoder. Den ökade kunskapen om den mänskliga arvsmassan kan således få militära tillämpningar, vilket vore förödande. Herr talman! Med genteknik går det således att tillverka biologiska vapen som mosaikvapen, supertoxiner, specialanpassade vacciner och vapenhormoner. Den senaste forskningen har också gjort det möjligt att målstyra toxiner till olika organ eller strukturer i människokroppen. Enligt Hans Wigzell, professor i immunologi, skall det också vara möjligt att utveckla biologiska stridsmedel som utnyttjar genetiska skillnader mellan olika folkslag. Det är synnerligen allvarligt och även ganska okänt tyvärr. Ett problem i sammanhanget är vad som i verkligheten kan klassas som offensiv försvarsforskning eller defensiv skyddsforskning. Skillnaden mellan det är mycket svår att avgöra. Tyvärr är mycket av skyddsforskningen hemlig. En motivering för sekretessen är att man inte vill oroa befolkningen och de egna soldaterna. Jag anser att reglerna rörande sekretessen för skyddsforskning bör ses över. Ytterligare ett problem är att det saknas ett effektivt kontrollsystem. Från svenskt håll har B- och toxinvapenkonventionen från år 1972 länge kritiserats för brist på kontroll och verifikationsprocedurer. Många länder, framför allt u-länder, är mycket tveksamma till långtgående verifikationsmetoder då de kan användas som förevändning för att få otillbörlig insyn i u-ländernas biotekniska industri eller användas för att få tillgång till unikt genetiskt material. Detta är viktiga politiska frågor som måste lösas. Det handlar faktiskt om olika gruppers möjligheter till överlevnad. Herr talman! Jag har inget att anföra mot utskottets behandling av min motion U405 om genetik och genteknologi som krigsvapen eller i krigets tjänst. Utskottet säger att det är ''angeläget att man från svensk sida fortsatt verkar för att konventionen mot biologiska vapen förstärks med kontrollmöjligheter samt att genteknologins framsteg inte används för utvecklande av nya biologiska vapen''. Herr talman! Jag anser att denna fråga är utomordentligt allvarlig. Den måste fram i ljuset ännu mer än i dag. Herr talman! Det har talats om antipersonella minor här i dag också. De vållar ju ett oerhört lidande för miljoner människor i framför allt tredje världens länder. Rapporterna om hur plastminor som ser ut som leksaker exploderar i händerna på barn, hur kvinnor som samlar ved och bönder som arbetar på fälten förlorar armar och ben när minor helt utan förvarning exploderar är förfärande. Under långvariga inbördeskrig i Nicaragua, El Salvador, Somalia, Etiopen, Eritrea, Namibia, Kurdistan, Afganistan och Kambodja har miljontals minor spridits. Detta har ofta skett helt utan kontroll, minkartor och hänsyn till civilbefolkningen. I länderna i det forna Jugoslavien finns också minor utplacerade. Minorna ligger kvar långt efter att krigen är slut och gör det omöjligt för flyktingen att återvända hem, bonden att bruka jordarna, kvinnan och barnet att valla boskapen, samla ved och leka i dikeskanterna. Efter vapenstillestånd ligger minor kvar som dödsfällor i årtionden, kanske ännu längre. Minorna leder också till stora ekonomiska skador, då man inte kan driva jordbruk och genomföra transporter på grund av minrisken. Herr talman! Jag är mycket glad över att utskottet har kunnat ena sig om att det vid den översynskonferens om särskilt inhumana vapen som skall äga rum nästa år bör klargöras att ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor utgör den enda verkliga lösningen på det humanitära problem användningen av minor ger upphov till och att Sverige skall lägga fram ett förslag med syfte att åstadkomma ett sådant förbud. Jag är glad för det ställningstagandet, som nästan känns som om det vore historiskt. Dessutom anser jag att den svenska regeringen måste agera både i Sverige och internationellt för att underlätta saneringen av minor i de värst drabbade länderna. Efter vad jag kan förstå finns planer på ett konkret engagemang från Sveriges sida i denna fråga. Herr talman! En värld helt fri från kärnvapen är tyvärr fortfarande en utopi. Det betyder inte att alla nedrustningsansträngningar har varit förgäves. Tvärtom, de är välbehövliga, eftersom de markerar omvärldens starka oro och sätter press på världens reella och potentiella kärnvapeninnehavare. Sedan kommunismens fall har också stora framsteg gjorts inom området. Men vi måste våga se sanningen i vitögat. Den huvudsakliga anledningen till att USA:s och f.d. Sovjetunionens arsenal har reducerats är inte omvärldens tryck, även om det hjälper till en viss del, utan det förändrade säkerhetspolitiska läget. Mindre spänning och mera tillit öppnar nya möjligheter inom nedrustningens område. Men vi får inte blunda för det faktum, hur illa vi än sympatiserar med det, att en av de viktigaste faktorerna som ligger till grund för ett lands ställning som stormakt är innehavet av kärnvapen. För varje land i FN:s säkerhetsråd finns det ett starkt nationellt intresse att bibehålla landets status som stormakt. Så länge den situationen råder, tror jag att kärnvapen kommer att finnas kvar. Oavsett hur starkt och välformulerat omvärldens moraliska tryck på stormakterna är, kommer det att väga lätt i jämförelse med det nationella egenintresset och kravet att vara högt placerad på stormakternas statusstege. Ändå är jag optimistisk och tror att Sverige genom sitt goda internationella rykte har stora möjligheter att påverka. Men problemen är många. Ett exempel: När inte ens västvärldens hot om ekonomiska sanktioner förmår Kina att respektera de mänskliga rättigheterna och när USA kryper till korset och förnyar Kinas status som mest gynnad nation, kan ju inte heller trycket vara tillräckligt starkt för att helt eliminera stormakternas innehav av kärnvapen. Kunskapen om hur kemiska och biologiska vapen framställs är spridd över hela världen. Trots det har världssamfundet förhandlat om ett internationellt totalförbud. Men kärnvapnens relativa exklusivitet och enorma skadeverkan samt att de skiljer ut stormakter från andra länder gör att problemet är mera komplext. Måhända och förhoppningsvis kan ett mera bestående klimat med universell demokrati och respekt för mänskliga rättigheter skapas i framtiden, så att kärnvapnen helt kan försvinna. Men under tiden måste vi vara realistiska och mera inrikta oss på att arbeta för att hanteringen av den övergripande kärnvapensituationen blir bättre. Bl.a. därför tycker jag att det är bra att vi i dag kan lägga fram ett förslag från utrikesutskottet med en uppmaning till regeringen att i sin tur klargöra för Internationella domstolen att användning av kärnvapen inte skulle stå i överensstämmelse med internationell rätt. Herr talman! Framstegen inom kärnvapenprovstoppet måste också bevaras och förstärkas. Ryssland, Frankrike, England och USA har varit återhållsamma. Nyligen upprepade François Mitterrand att Frankrike kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Tyvärr är Kinas hållning mycket oklar. Det är av yttersta vikt att denna fråga får en definitiv lösning, eftersom provstoppsfrågan är så intimt förknippad med spridningsproblematiken och icke-spridningsavtalets, NPT:s, fortlevnad. Såväl kärnvapenmakter som icke- kärnvapenmakter anser att icke- spridningsfördraget, NPT, är mycket viktigt. I det avtalet förbinder sig kärnvapenmakterna att starta en konkret och verklig kärnvapennedrustning mot att icke-kärnvapenstater förbinder sig att inte skaffa kärnvapen. Här ligger den mest centrala punkten i kärnvapenfrågan totalt sett. Det gäller således att verka för bevarat provstopp samtidigt som allt som rör kärnvapen som teknologi, vapenbärare, kärnbränsle, komponenter osv. begränsas till befintliga kärnvapenländer. Här finns mycket att göra. Trots att de båda koreanska staterna enades om att Koreahalvön skall vara en kärnvapenfri zon och Nordkorea ratificerade NPT i april 1992, utmanar Nordkorea i dag världssamfundet. Det finns även andra länder som mörkar den inhemska situationen beträffande kärnvapen. Kina stöder till det yttre övriga medlemmar i FN:s säkerhetsråd i deras politik mot Nordkorea men bromsar när det gäller att införa verkliga sanktioner. Ett annat problem, och det finns fler, är alla arbetslösa atomexperter i det förra Sovjetunionen. Risken för att de sprider kärnvapenteknologi är fortfarande stor. Herr talman! Så sent som för ett par dagar sedan gick det ut en varning i Sveriges Radio och andra massmedier att kärnbränsle som stulits i Ryssland var i omlopp. Vårt lands gränser bevakades extra noga. För att lösa kärnvapenfrågans alla olika delar och dimensioner krävs ännu mycket och tålmodigt arbete. Men jag tycker ändå att utskottets betänkande kommit en bit på väg. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Till sist vill jag också instämma i Maj Britt Theorins tack till Daniel Tarschys. Hans mjuka men ändå fasta ledarskap i utrikesutskottet är värt all beundran. Det verkade ofta vid sammanträdena som om Daniel Tarschys i förväg visste vad alla utskottsledamöterna skulle säga och på så sätt med lätthet kunde lotsa fram till bra förslag och beslut. Jag beundrar verkligen Daniel Tarschys taktik och teknik i ledarskapet. Jag vill också tacka Bertil Måbrink för ett mycket gott kamratskap. Det har varit mycket trevligt att få lära känna Bertil Måbrink. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 255874 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf169