2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Nedrustning E9F6EDD2-48DB-4C9C-B5A7-CD8A21A49460 163 MAJ BRITT THEORIN (s) s Herr talman! I det här betänkandet behandlas nedrustningsfrågorna i sin helhet. Den heltäckande socialdemokratiska partimotionen går på flera områden längre än vad utskottet varit villigt att göra. Att vi inte har reserverat oss betyder inte att vi övergivit vår uppfattning -- tvärtom -- men vi finner en bred enighet väsentlig. I det stora hela har utskottet nu återställt ordningen när det gäller freds- och nedrustningsfrågorna, dvs. vi är eniga med undantag för moderaterna. Detta är positivt. Sverige kan på nytt bli aktivt, återta den position vi alltid tidigare haft på den internationella arenan och driva nedrustningsfrågorna konstruktivt. Det gäller framför allt på kärnvapenområdet, men också frågan om särskilt inhumana personminor som bör totalförbjudas. På två områden ger vi regeringen någonting till känna, dvs. vi beställer av regeringen att den skall agera. Det gäller dels kärnvapenanvändningen och folkrätt, dels totalförbud mot personminor. Låt mig innan jag går in på dessa områden åberopa den socialdemokratiska partimotionen U403. Där säger vi att stater inte längre kan klara sin säkerhet om gångna tiders maktpolitik får fortsätta att styra de framtida internationella relationerna. De viktigaste uppgifterna blir nu att förebygga och lösa konflikter, att demilitarisera internationella relationer genom aktiv nedrustning och att undanröja massförstörelsevapen. I motionen visar vi hur fred med fredliga medel kan uppnås genom förebyggande av våld, fredsbevarande insatser, fredsskapande och fredsbyggande. Vi lägger fram konkreta förslag om begränsning av vapenhandeln och av biologiska och kemiska vapen, om hur militära resurser kan användas för miljön och om ett program för en kärnvapenfri värld. Biologiska och kemiska vapen är totalförbjudna. Tiden har nu kommit att ta upp frågan om förbud mot kärnvapen och som ett första steg ett förbud mot användning av kärnvapen. Också flerpartimotionen 4l5 från medlemmar av svenska PGA-gruppen -- Parliamentarians for Global Action -- kräver ett förbud mot användning av kärnvapen. Bakgrunden är denna: l990-talet är decenniet för internationell rätt, och FN:s generalsekreterare har rekommenderat FN-organen att vända sig till Internationella domstolen i Haag för yttrande. Världshälsoorganisationen beslöt i maj förra året att begära ett yttrande från Internationella domstolen om huruvida användning av kärnvapen av en stat i krig eller i annan väpnad konflikt -- mot bakgrund av vapnens medicinska och miljömässiga effekter -- skulle vara ett brott mot internationell rätt. Sveriges regering röstade först i kommittén mot förslaget och med kärnvapenmakterna för att senare i plenardebatten avstå med hänvisning till att frågan hörde hemma i FN:s generalförsamling. Nåja, FN:s generalförsamling deklarerade redan l96l att användning av kärnvapen skulle vara ett brott mot FN:s stadga och ett brott mot mänskligheten. Frågan har behandlats i FN:s generalförsamling flera gånger. Domstolen har därefter vänt sig till medlemsstaterna för att de skall lämna sin uppfattning senast den l0 juni i år, så att domstolen därefter skall kunna svara på frågan. Det är alltså domstolen som fäller utslaget -- inte regeringarna. Regeringarnas uppgift är att ge sin syn på frågan till domstolen. Det är således hög tid för riksdagen att fatta beslut och ge regeringen uppdraget att formulera ett svar grundat på vad riksdagen anser, alldenstund utrikesministern och moderaterna inte vill detta. Motståndet har varit hårt och många krystade argument har använts mot det beslut vi nu skall fatta. I moderaternas reservation sägs t.o.m. att det kan finnas fall av kärnvapenanvändning där rättsläget ingalunda är lika självklart eftersom kärnvapen som sådana inte är förbjudna i folkrätten. De säger sig vilja ha en entydig reglering av kärnvapenanvändningen i folkrätten -- observera att de inte vill ha ett förbud. Ränderna går aldrig ur, skulle man kunna säga. Moderaterna har inte ställt upp på inskränkningar av kärnvapen tidigare och gör det inte nu heller. Moderaterna har rätt på en punkt: det finns ingen skriven internationell konvention som uttryckligen förbjuder användning av kärnvapen, men det finns inte heller någon konvention som tillåter kärnvapenanvändning. Men den internationella folkrätten består nu inte bara av skrivna konventioner eller överenskommelser. Den består också av internationell sedvänja -- en allmän praxis, godtagen som gällande rätt. Den består av allmänna erkända rättsgrundsatser och av de mest sakkunniga författares lärosatser. Krigets lagar och mänskliga rättigheter finns reglerade i en serie deklarationer som Haagkonventionen, Genèveprotokollet från l925, FN-stadgan, Nürnbergprinciperna, Genèvekonventionerna från l949, konventionen om civila och politiska rättigheter från l966 m.fl. Användning av kärnvapen bryter mot dessa principer och står därför inte i överensstämmelse med internationell rätt. Kärnvapenanvändning bryter mot principen om moderation i krig. Vapen som inte kan skilja mellan civila och militärer är förbjudna. Kärnvapen dödar oskyldiga och skiljer inte mellan civila och militära mål, och deras användning är ett brott mot distinktionsprincipen. Användning av vapen som kränker icke-deltagande stater är förbjuden. Radioaktivitet från en kärnvapenanvändning stoppar inte vid neutrala staters gränser, och användning är också av detta skäl förbjuden. Användning av vapen som åstadkommer onödigt lidande måste anses vara förbjuden. Vapen som orsakar omfattande, långvarig och allvarlig skada på miljön är förbjudna sen deklarationen från FN:s miljökonferens l972. Alla dessa principer gäller användning av kärnvapen. Utskottet har valt att utförligt redogöra för varför användning av kärnvapen skulle vara ett brott mot internationell rätt och kräver slutligen att regeringen i sitt svar till Internationella domstolen skall klargöra att användning av kärnvapen inte skulle stå i överensstämmelse med internationell rätt. Detta beslut är historiskt och får betydelse långt utanför Sveriges gränser och är ett viktigt steg mot kärnvapnens avskaffande. Jag är i dag uppriktigt glad för denna kraftiga majoritet i utskottet bakom detta förslag. Det andra tillkännagivandet gäller personminor. Där kräver utskottet -- numera enigt, men efter segt motstånd och mycket arbete -- att regeringen skall lägga fram förslag om totalförbud mot personminor. Enligt FN dödas mer än 800 människor varje månad av personminor, och mångdubbelt fler lemlästas och skadas. Mer än l00 miljoner personminor har spridits i huvudsak i fattiga länder och oftast utan kartläggning. 67 länder har drabbats, och 48 länder har producerat personminor ej bara för eget bruk, däribland Sverige. Det urskiljningslösa spridandet av personminor har lett till en humanitär katastrof där civila drabbas värst, och i synnerhet barnen. Minorna känner inte skillnad mellan ett lekande barn och en framrusande soldat. Personminor ligger kvar långt efter det att ett krig är slut och leder till extremt allvarliga skador, ofta till amputation, men sällan till rehabilitering. Flyktingar kan inte återvända till sina hemländer, och bönder kan inte bruka sin jord. Personminor är så inhumana vapen, och riskerna för civilbefolkningen, framför allt för barnen, är så stora att ett totalförbud bör införas -- dvs. såväl innehav, tillverkning, export, import och användning bör förbjudas. Detta är den enda verkliga lösningen på det humanitära problem som användningen av personminor ger upphov till. Jag skulle i dag gärna vilja tacka Rädda barnen, Röda korset, Läkare mot kärnvapen, Svenska freds- och skiljedomsföreningen samt andra organisationer och enskilda människor som verksamt har bidragit till dagens beslut genom ett kunnigt och engagerat opinionsarbete. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Till sist vill också jag ta tillfället i akt och tacka Daniel Tarschys för det goda samarbetet i utrikesutskottet. Jag håller gärna med Bertil Måbrink att det inte har varit några prestigefyllda sammanträden, och därmed också framgångsrika, bra och konstruktiva sammanträden. Jag vill önska Daniel Tarschys lycka till med den nya arbetsuppgiften som generalsekreterare i Europarådet. Jag vill instämma med Daniel Tarschys i tacket till Bertil Måbrink för intressanta, givande och bra debatter och ett gott arbete i utrikesutskottet. Jag önskar honom lycka till i hans fortsatta uppgifter. 0205148684308 N 2010-01-01 00:00:00 255868 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf163