2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision m.m. 7AD98963-A8DD-4C1A-82B6-C9122245FC04 149 BO NILSSON (s) s Herr talman! Eftersom vi socialdemokrater anser att propositionen om bolagisering av Vägverkets produktionsdivision saknar viktiga besked föreslår vi att propositionen avslås. Skälet för avslaget är alltså bl.a. att vi måste få besked på fler områden. Vad gäller de ekonomiska frågorna vill vi ha nöjaktiga besked om hur bolaget skall uppnå en soliditet om 30 % eller skaffa sig en stark balansräkning, om man vill uttrycka sig så. Det finns en stor pensionsskuld som skall klaras upp. Det finns en semesterlöneskuld på 200 miljoner kronor. Det behövs ett kapitaltillskott i detta bolag. Vad kostar det att bygga upp ett sådant här nytt bolag? Handlar det om 100 miljoner kronor, Elving Andersson? Eller hur mycket kan det kosta? Var skall alla pengarna komma ifrån? Vi socialdemokrater vill gärna ha ett besked på denna punkt. Det är avgörande för oss när vi tar ställning i detta ärende. Till sist undrar jag om det är rimligt att vi här i riksdagen skall bestämma vilken dag som denna verksamhet skall bolagiseras. Är det inte viktigare att de som sysslar med detta bolagiserar när de känner att tidpunkten är inne, i stället för att riksdagen beslutar om sådana dagar? Jag tror inte det är bra. Jag vill också ha svar på några ideologiska frågor. Är det så att regeringen redan nu förbereder en privatisering av denna verksamhet? Det är lätt att misstänka att bolaget ges så dåliga ekonomiska villkor att endast privatisering återstår år 1996. Bl.a. Riksrevisionsverket konstaterar att regeringskansliet är en dålig ägare -- för att inte tala om Kommunikationsdepartementet. Detta kan man varmt instämma i. I en tidningsintervju säger statssekreteraren i Kommunikationsdepartementet att ''vi privatiserar av ideologiska skäl''. Han fortsätter: ''monopol är inte effektiva'' och ''allt är bättre med konkurrens''. Detta är ett utmärkt exempel på den krämarmentalitet som präglar den borgerliga politiken. Var kommer de trafikpolitiska målen om trafiksäkerhet, framkomlighet, kvalitet och regional balans in i bilden? Varför är det, enligt borgerlig ideologi, fult med statliga monopol men ett himmelrike med privata sådana? Tror verkligen Elving Andersson, som tydligen är utskottets talesman, att detta föreslagna bolag, med dåliga ekonomiska förutsättningar och dåliga ägare skall klara konkurrensen med de stora byggdrakarna? Jag tvivlar på det, men jag vill ha ett svar. Låt mig så gå över till mer praktiska problem. Produktionsdivisionen sysslar ju till mer än 90 % med drift och underhåll. Detta skall nu till stor del utföras av privata entreprenörer. Jag vill understryka att det finns många skäl att ifrågasätta om t.ex. vinterväghållning är lämplig att upphandla i konkurrens. Låt mig ta två exempel på vad jag menar: I det första fallet som gäller vinterväghållning larmas polis till en olycksplats. Det råder lokal blixthalka, och polismännen slår omedelbart larm med begäran om saltning. Efter 40 till 45 minuter kommer en representant för dina favoriter, Elving Andersson. Det kommer en privat entreprenör till platsen. Han kommer i en vanlig privatbil för att besiktiga vägbanan! När detta är gjort kallar han på en saltbil, vars förare efter ytterligare 20 minuter äntligen ser till att vägbanan försätts i säkert, farbart skick. I mer än en timme får den ishala vägen, en tättrafikerad väg i ett storstadsområde, förbli utan utgärd. Detta är en verklig händelse. Ridå, Elving Andersson! Låt mig ta ytterligare ett exempel. Nyligen blev, mitt i majvärmen, ett drygt två kilometer långt avsnitt på E 6:an glashalt sedan en bil tappat pluggen till oljetråget. Polis och brandkår konstaterar läget och larmar: Körbanan måste sandas för att undvika olyckor. Efter 50 minuter -- 50 minuter, Elving Andersson! -- dyker entreprenören upp med sand som knappt räcker för att fylla en skottkärra. Efter en överläggning med polisen och brandmän kommer så småningom en sandbil till platsen. Detta är inget skämt, utan det är ett skrämmande exempel från verkligheten. När man ''till varje pris'' måste ta det lägsta anbudet och bortse från trafiksäkerhet och miljö blir resultaten därefter. Varje utryckning tär på den för entreprenören magra kakan. Frågan är dessutom om det alltid finns tillräckliga resurser hos dessa s.k. seriösa entreprenörer. I en situation med en alltmer intensiv biltrafik, inte minst i den tid som nu ligger framför oss, duger det inte att privata entreprenörer ifrågasätter polismäns eller räddningspersonals omdömen för att spara pengar. Här vill jag ha ett rakt svar från Elving Andersson. Är det krämaren Elving Andersson som företräder utskottsmajoriteten eller är det trafiksäkerhetsivraren? Jag vill ha ett rakt och ärligt svar! Tidningen I dag har konstaterat att privat väghållning hotar säkerheten. Herr talman! Jag vill ta upp några frågor kring handläggningen av ärendet. Vid så här stora systemskiften brukar det finnas gott om tid. En ordentligt bred remiss med rejält tilltagen remisstid är det minsta som kan begäras. Detta har den borgerliga regeringen inte tid med. Det är ju snart val. En hearing kan man möjligen klara. Vid denna hearing ställdes en lång rad krav och villkor från t.ex. en av näringslivets företrädare i Vägverkets styrelse. Jag skall ge några exempel. Det saknas en rejäl nulägesbeskrivning där verksamhetens förtjänster och brister redovisas. Målsättningen måste väl vara att etablera en tredje stark aktör. Denna utgångspunkt är central för hela ansatsen. Det är inte alltid enkelt att skapa konkurrens och attrahera villiga aktörer till olönsamma projekt. Det är bara Vägverket som i dag har tillräcklig kompetens och erfarenhet inom branschen. Sådant tar lång tid att bygga upp. Det är sannolikt ingen tillfällighet att länder som t.ex. USA och England har valt att inte privatisera detta område. Så till sist det allra viktigaste. Dessa förutsättningar måste uppfyllas och tillfredsställande svar på frågorna måste ges innan en bolagisering kan ske. Detta, Elving Andersson, säger en vän till dig, men så mycket mera ansvarsfull och seriös. Men för er är väl dogmatiken viktigare än verkligheten? I propositionen står det också, trots vad utredningen På väg har påpekat, att det nya bolaget skall ägas direkt av staten. Det tas alltså ingen hänsyn till utredningen, ingen hänsyn till Riksrevisionsverket och ingen hänsyn till oppositionen. Regeringskansliet har, som jag har sagt tidigare, ingen erfarenhet av att utöva ägarrollen i ett kommersiellt bolag. Men det går inte att lyssna och ta hänsyn. Även när det gäller den formella hanteringen finns många frågetecken och otillräckliga besked. Men här har som vanligt hastigheten fått gå före kvaliteten. Herr talman! När det gäller huvudmannaskapet för det nya bolaget -- Vägverket eller regeringskansliet -- kände borgarna risken för ett nytt nederlag som en kall kåre utmed ryggraden. Nydemokraten hade i ett kort ögonblick av klarsyn insett att Vägverket kunde vara en bättre ägare och att bolaget skulle ge ett bättre resultat än med regeringskansliet som ägare. Men då lyckades borgarna, som vanligt, att lura Kenneth Attefors med ett nytt penndrag. Resultatet i betänkandet är i denna del, enligt en högt uppsatt person på Vägverket, ingenting annat än en krigsförklaring mot verket och de anställda. Det finns rader i propositionen och betänkandet som kunde ha varit positiva, nämligen avsnittet om att bolaget ges möjlighet att agera inom ett utökat verksamhetsområde. Det avser arbeten inom mark- och anläggningsområdet och rör vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, parker samt vatten- och avloppsledningar. Hade regeringssidan också varit beredd att ge ekonomiska förutsättningar att jobba på det sättet, hade det möjligen funnits tillfälle att få en diskussion över blockgränserna. Herr talman! Vi socialdemokrater håller fast vid att ett statligt bolag kan vara en lösning för att undvika ett privat monopol i framtiden, inte minst därför att den nuvarande organisationen är sargad av redan gjorda hårda rationaliseringar och hyser en oro för vad som är på väg att hända. Men då måste vi först ha svar på följande frågor. Klarar förslaget målen om trafiksäkerhet, kvalitet, framkomlighet, service, regional balans och miljö? Klarar bolaget sig med de ekonomiska förutsättningar som jag har redovisat och som regeringen ger det nya bolaget? Varför har man inte tagit hänsyn till att nästan alla anser att det eventuella bolaget bör ligga inom Vägverkets ramar -- åtminstone tills vidare? Är det lämpligt, Elving Andersson, att konkurrensutsätta vinterväghållning? Är inte risken stor att Vägverket förlorar kompetens om organisationen splittras för snabbt? Herr talman! Så länge som varken propositionen, betänkandet eller majoritetens företrädare kan ge bra svar på frågorna eller bra lösningar för framtidens produktionsverksamhet, yrkar jag avslag på propositionen och därmed bifall till vår reservation till TU:s betänkande 32. 0332721987700 N 2010-01-01 00:00:00 255854 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf149