<anforande>
<dok_hangar_id>2349380</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förnyat förslag till lagstiftning om ingripande mot otillbörligt beteende avseende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>16752E28-8A19-4720-9E69-59FD1A20DB78</anforande_id>
<anforande_nummer>147</anforande_nummer>
<talare>PER OLOF HÅKANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Tom Heyman säger att om man väljer
offentlig upphandling så skall det gå korrekt till.
Han försöker därmed säga att den
socialdemokratiska linjen inte innebär det. På den
punkten kan jag lugnt försäkra Tom Heyman, och
alla andra som undrar, att jag är helt ense med Tom
Heyman om att en upphandling skall gå korrekt till.
Men faktum är att denna lag inte reglerar det. Den
reglerar något helt annat.

Jag avundas inte Tom Heyman att försöka försvara
detta lagförslag. Men nog skulle det vara intressant
att få veta varför man återkommer med detta
förslag, när riksdagen en gång avvisat det. Varför
skall man införa ett onödigt regelverk? Seriösa
affärstidningar har ju kommenterat detta lagförslag
såsom en papperstiger, som bara ger
marknadsdomstolen en möjlighet som den redan
har. Varför lägger man då fram lagförslaget över
huvud taget? Jag avundas verkligen inte Tom
Heyman i rollen att försöka försvara förslaget.
</anforandetext>
<intressent_id>0522191574902</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255852</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf147</protokoll_url_www>
</anforande>
