2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Lokal demokrati 4562E81F-3D86-4782-B2A4-C6E71DF2CACC 113 Civilminister INGER DAVIDSON (kds) kds Herr talman! Lokal demokrati är en av hörnstenarna i vårt demokratiska samhälle. I ett gott samhälle är det naturligt för alla människor att vara med och dela på inflytande och ansvar. Regeringens och riksdagens uppgift är att stifta lagar som underlättar för och stimulerar medborgarna att ta ansvar för de gemensamma angelägenheterna i kommuner och landsting. Förutsättningarna och villkoren för lokal demokrati har kommit att diskuteras alltmer under senare år. Det är bra. Det var bl.a. mot den bakgrunden som regeringen år 1992 tillsatte Lokaldemokratikommittén och gav den i uppdrag att kartlägga utvecklingen av den kommunala organisationen och dess arbetsformer men också att föreslå åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Det är den kommitténs arbete som ligger till grund för de propositioner om lokal demokrati och kommunal biståndsverksamhet som riksdagen behandlar i dag. Enligt ett antal forskarrapporter präglas den kommunala verksamheten av att allt fler medborgare väljer att inte engagera sig inom ramen för de politiska partierna. Det är här ett ansvar för partierna att förnya sina verksamhetsformer och inte minst att bli bättre på måla upp visioner som kan locka nya grupper till det politiska arbetet. Av att människor inte engagerar sig i partierna får man inte dra slutsatsen att medborgarna inte vill komma till tals och påverka sin vardag, tvärtom. Men de traditionella formerna för samspel mellan medborgarna och de förtroendevalda behöver kompletteras med nya former för att vitalisera och utveckla demokratin och för att locka fler att delta direkt. Förslaget till försöksverksamhet med medborgarkontor, som riksdagen behandlar först i morgon, är ett första steg i ett långsiktigt utvecklingsarbete som syftar till att skapa en förvaltning som är mer lättillgänglig för medborgarna bl.a. genom ökat samarbete över sektorsgränserna och genom att man använder informationsteknologin på ett bättre sätt. I glesbygden kan medborgarkontoren dessutom vara ett sätt att behålla eller utveckla den offentliga servicen. Det är också en viktig del av en fungerande demokrati. Arbetet med att utveckla samarbetsformerna med medborgarkontoren bedrivs vidare inom Civildepartementet för att vi skall få fram lösningar som kan leda till ett ökat samarbete med medborgarkontoren. Genom lagförslagen i de propositioner som är aktuella i dag vill regeringen ge kommunerna och landstingen konkreta instrument att använda i arbetet med att öka medborgarnas möjligheter till insyn, inflytande, medansvar och valmöjligheter. Det är mycket positivt att konstitutionsutskottet, med undantag av ett par förslag, står helt enigt bakom propositionen om lokal demokrati. Jag tänkte nämna några av förslagen i propositionen. Kommuner som så önskar skall få möjlighet att hålla nämndsammanträden öppna för allmänheten. I dag har allmänheten bara tillträde till fullmäktiges sammanträden. Eftersom antalet fullmäktigesammanträden har minskat under den senaste mandatperioden, allt fler ärenden har delegerats från fullmäktige till nämnderna, ger förslaget ökade möjligheter för kommunens invånare att få insyn i de kommunala organens arbete och möjligheter att förbättra kontakten mellan medborgarna och de förtroendevalda. En allt större del av den kommunala verksamheten bedrivs i privaträttsliga former. Antalet entreprenader i kommunal verksamhet har ökat. Den friare etableringsrätten för företagare inom skola, barnomsorgen, äldreomsorgen, hälso- och sjukvård och tandvård har ökat valmöjligheterna för medborgarna. Men utvecklingen har också lett till farhågor för att den offentliga insynen i verksamheten skall minska. Regeringen anser att det är självklart att nämndernas verksamhetsansvar enligt kommunallagen även skall omfatta sådan verksamhet som nämnden lägger ut på entreprenad. Därför vill regeringen ställa direkta krav på kommunerna och landstingen att de skall tillförsäkra sig tillräckliga insyns- och kontrollmöjligheter när de engagerar entreprenörer i sin verksamhet. Genom detta vill regeringen markera att kommunerna och landstingen har det yttersta ansvaret för att den service man ger sina medlemmar skall hålla god kvalitet. Rättssäkerheten för dem som utnyttjar servicen skall garanteras oavsett om verksamheten bedrivs i egen regi eller genom en entreprenör. Ett sätt att fördjupa den lokala demokratin är att ge kommun- och landstingsmedlemmarna rätt att begära hos fullmäktige att det hålls folkomröstning i en viss fråga. Regeringen ser, till skillnad från Socialdemokraterna, positivt på en ökad användning av folkomröstningar. Det är ett sätt att få del av medborgarnas synpunkter i frågor som engagerar dem speciellt mycket. Folkomröstningar är ett bra komplement till den representativa demokratins spelregler. De förfaranderegler som regeringen föreslår kommer också att underlätta den framtida användningen av kommunala folkomröstningar. Jag är övertygad om att möjligheten till fler folkomröstningar kommer att leda till vitalare debatter i frågor som medborgarna tycker är viktiga att föra upp på dagordningen. Förslaget om självförvaltningsorgan innebär att medborgarna inte bara garanteras insyn och öppenhet i den kommunala förvaltningen, utan också ett verkligt inflytande över driften av den kommunala verksamheten. Fullmäktige får rätt att låta en nämnd lämna över driften av en kommunal anläggning eller institution till ett självförvaltningsorgan. Ett sådant organ skall ledas av representanter för dem som berörs av verksamheten och de anställda -- med brukarna i majoritet. Det ger reella möjligheter till inflytande och påverkan i vardagen på daghem, skolor, servicehus och andra anläggningar. Det är något som efterfrågas, inte minst av de många byutvecklingsgrupper som finns på flera håll i landet. Regeringens förslag för att införa sekretess för interna erbjudanden vid kommunala upphandlingar och begränsningar i personalföreträdarnas närvarorätt vid nämndernas handläggning av beställnings- och upphandlingsärenden är ett led i strävandena att ge de kommunala och de externa anbudsgivarna samma förutsättningar i samband med en upphandling. Jag är medveten om att det finns en konflikt mellan insynsintresset och intresset att utsätta den kommunala verksamheten för konkurrens, nämligen i de fall där ett upphandlingsförfarande genom tillämpning av sekretesslagens regler undandras allmänhetens, men inte politikernas, insyn under den korta tid som anbuden prövas. När nu allt fler kommuner och landsting, bl.a. som en följd av EES-avtalet, börjar göra sina upphandlingar i konkurrens, tycker jag att det finns skäl att följa upp hur insyn och sekretess hanteras i praktiken. Det är också angeläget att få en belysning av om det finns ett behov av ökad insyn. Vi förbereder ett arbete i Civildepartementet med den inriktningen. Många kommuner har under senare år knutit nya internationella kontakter genom att etablera vänortssamarbete framför allt med de baltiska staterna och andra stater inom det forna Östeuropa. Inom ramen för det vänortssamarbetet har kommunerna på ett mycket positivt sätt kunnat sprida erfarenheter av vårt svenska system för lokal självstyrelse till andra länder. De regler som regeringen föreslår om rätten för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd innebär att den nuvarande rätten att ge utrustning som kan avvaras kompletteras med en rätt för kommunerna och landstingen att även ge bistånd i form av t.ex. utrustning, rådgivning, utbildning eller i form av ekonomiskt stöd som har samband med utbildning och rådgivning. Jag är glad att konstitutionsutskottet i full politisk enighet tillstyrkt även den delen av propositionen. Konstitutionsutskottet anser i sitt betänkande över propositionen om lokal demokrati att regeringen bör göra en samlad översyn över hur förnyelsearbetet påverkat det demokratiska systemet i olika avseenden. Det är också meningen att detta skall göras. Arbetet med att utvärdera och utveckla det demokratiska systemet både nationellt och lokalt får inte avstanna. Det måste pågå ständigt. Det är också därför som vi i propositionen om lokal demokrati aviserar att flera frågor behöver utredas ytterligare. En sådan fråga gäller den rättsliga regleringen av den kommunala självstyrelsen. En annan fråga gäller möjligheten för kommuner och landsting att använda varandras personal för handläggning av myndighetsutövande ärenden inom t.ex. miljö- och hälsoskyddsområdet. Andra utredningsarbeten handlar om möjligheten att förrätta nyval vid kommundelningar, förtroendevaldas arbetsförutsättningar, inkluderat rätten till ekonomisk ersättning och partistödets funktion, och den kommunala revisionens framtida roll. Det finns naturligtvis också anledning att noga följa konsekvenserna för kommunerna och landstingen av ett EU-medlemskap. Företrädare för kommunerna och landstingen kommer att få möjlighet till information om aktuella frågor inom den europeiska unionen. Därigenom blir det också möjligt för kommunerna och landstingen att påverka sådana EU-frågor som är av betydelse för den kommunala självstyrelsen. Avslutningsvis vill jag ge regeringens syn på frågan om offentlighetsprincipen. Frågan har debatterats under den senaste tiden. Vissa kritiker har menat att marknadsorienteringen i kommunerna har lett till att allmänhetens insyn har begränsats. Det finns också de som menar att politikerna medvetet har begränsat de anställdas frihet att kritisera förändringar i den kommunala verksamheten. Regeringen har haft en stark ambition att öka insynen i den kommunala verksamheten under mandatperioden. I slutet av förra året föreslog vi ändringar i kommunallagen som syftar till att väsentligt öka insynen i de kommunala företagen. Riksdagen antog förslaget. I Sverige har vi en grundlagsskyddad insyn i den kommunala verksamheten. De offentliganställda har som alla andra medborgare i vårt land rätt att delta i samhällsdebatten. Offentlighetsprincipen och yttrandefriheten är viktiga hörnstenar i vår demokratiska modell. Varje gång JO har anledning att rikta kritik mot någon kommun för att man inte har tillämpat offentlighetsprincipen eller principen om yttrandefriheten, kan man naturligtvis tala om ett misslyckande för den kommunala demokratin. Eftersom det finns en tendens till att JO i ökad utsträckning riktar kritik mot kommunernas sätt att tillämpa offentlighetsprincipen, finns det anledning att vidta vissa åtgärder. Jag har därför satt i gång ett arbete med en informationsinsats om offentlighetsprincipen inom departementet. Det gäller bl.a. att informera de anställda, politikerna och allmänheten om offentlighetsprincipens innebörd. Vissa händelser tyder på att det finns politiker och tjänstemän som inte är riktigt medvetna om vad som gäller i fråga om handlingsoffentlighet, meddelandefrihet och yttrandefrihet. En viktig del av den offentlighetsdebatt som nu pågår är att en del anser att medborgarnas insyn i stora upphandlingar är allt för bristfällig. Jag vill därför nämna att vi i Civildepartementet skall följa upp hur insynskravet har hanterats i samband med kommunala upphandlingar. Om det visar sig att det finns ett behov av att öka insynen är jag givetvis beredd att ta ytterligare initiativ. En väl fungerande lokal demokrati måste bygga på samspel mellan de förtroendevalda och medborgarna på det lokala planet. Regeringen och riksdagen kan bara skapa de yttre förutsättningarna för den demokratiska processen. Inte minst i en tid som mer och mer präglas av internationaliseringens krav på överstatligt beslutsfattande är det viktigt att vi i vårt land kan slå vakt om och utveckla medborgarnas möjligheter att ta samhällsansvar i den lokala miljön. Hur skall den enskilda människan känna sig manad att engagera sig i de övergripande frågorna om hon inte känner att hon får vara med och ta ansvar för de allra mest näraliggande frågorna? 0820673454606 N 2010-01-01 00:00:00 255818 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf113