2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Lokal demokrati 7436BDFB-8F7A-4E75-B0F7-47416C51C977 103 YLVA ANNERSTEDT (fp) fp Herr talman! Catarina Rönnung ville i sitt inledningsanförande gå tillbaka till den gamla tidens kommun, där varje politiker var välkänd bland sina grannar. Man måste nog inse att det inte gagnar verksamheten att drömma sig tillbaka. I stället bör man inse att den lokala demokratin av 60-talssnitt inte fyller sin funktion på 90-talet. Ambitionen är självfallet att väljarna skall känna sina politiker, men vi lever i en annan värld än sockenpolitikerns. Det är bara att inse att vi får välja andra modeller för vår kontakt och vårt nära samarbete med väljarna. I det föreliggande betänkandet finns det flera förslag i den riktningen. Bengt Hurtig tog avstånd från anslag mot demokratin. Det är bara att vara tacksam för att en gammal kommunist, som Bengt Hurtig, så klart tar ställning för demokratin, ett flerpartisystem och parlamentarism. Man skulle kunna säga att det faktiskt är på tiden. En utveckling av den lokala demokratin har varit nödvändig under de senaste åren för att man skall kunna uppfylla de krav som den nya tiden ställer på de självstyrande kommunerna. Det första steget i den utvecklingen var den nya kommunallagen. Den tog framför allt sikte på att det skulle vara friare arbetsformer och att insynen och kontrollen i de många kommunala företag som då växte upp skulle säkras. I samband med att den nya kommunallagen antogs uttalade konstitutionsutskottet tydligt att sådana här förändringar måste följas upp. Det var självklart. Vi sade att man måste återkomma med förslag till ändringar om det skulle behövas. På vissa områden tog vi inte ställning; vi förväntade oss förslag senare. Det gällde ytterligare krav på insyn och kontroll, självkostnadsprincipen och sekretesslagstiftningen i kommunerna i och med den nya organisationen. Resultatet har blivit flera utredningar i viktiga frågor när det gäller kommunala förhållanden. Några av förslagen tas upp i det föreliggande betänkandet. Alla syftar till att öka det medborgerliga inflytandet på lokal nivå. Ett av de förslag som finns i betänkandet gäller regler för de kommunala folkomröstningarna. Folkomröstningar skall kunna användas som ett beredningsunderlag i viktiga frågor. Socialdemokraterna vänder sig mot att man inhämtar kommuninvånarnas synpunkter på detta sätt. Vad är det för fel med att låta medborgarna säga sin mening på detta sätt? Vi vet att kommuninvånarnas sätt att engagera sig i lokala frågor är annorlunda i dag jämfört med för 10--20 år sedan. De engagerar sig ofta i en speciell fråga och vill ge sin mening till känna. På det här sättet kan man faktiskt fånga upp det intresse för demokratin som finns hos medborgarna. I slutändan är det fortfarande den representativa demokratin som fäller avgörandet i så måtto att det är kommunfullmäktige som avgör huruvida och i så fall när en sådan folkomröstning kan äga rum. Det här förslaget är en bra avvägning mellan representativ demokrati och direktinflytande. Det slutgiltiga beslutet fattas av de valda representanterna. Detta innebär inte att beslutsfunktionen överlämnas. Det innebär att underlaget för det beslut som skall fattas breddas. Man skall inte vara så förtvivlat rädd för att inhämta kommuninvånarnas synpunkter när de engagerar sig i en speciell fråga. Det är viktigt att kanalisera och fånga upp det intresse för demokratin som finns hos medborgarna. Ett annat område som flera har varit inne på och som har debatterats livligt handlar om insyn och kontroll. Det har kommit ytterligare förslag och beslut om insyn och kontroll i de kommunala bolagen. I propositionen talas det mycket kraftfullt om vikten av att kommuner och landsting t.ex. i avtal försäkrar sig om möjlighet till inflytande och kontroll av sådana verksamheter som har överlämnats till utomstående entreprenörer. Det är utomordentligt att intresset nu fokuseras på detta område. På många håll har faktiskt kommunerna och landstingen skött kontrollen och insynen litet si och så. Det handlar naturligtvis mycket om att det finns en okunnighet eller en valhänthet när man börjar arbeta på ett nytt sätt. Vi tycker att propåerna i propositionen inte är tillräckligt omfattande. Därför har ett enigt utskott föreslagit att dessa frågor skall utredas och följas upp -- detta mot bakgrund av de mycket omfattande reformer som har gjorts i kommunerna. De organisatoriska förändringarna har ju inneburit att de kommunala monopolen har brutits upp. Vi vill alltså att man tittar på offentlighetsprincipens tillämpning och på vilket sätt det går att ytterligare försäkra sig om allmänhetens insyn och kvalitetskontroll i de verksamheter som överlämnas till någon annan producent. Samtidigt är det oerhört viktigt att man hittar en lämplig avvägning mellan denna insyn och kontroll och de privata företagens möjlighet att verka i en konkurrensutsatt sektor. Som någon redan har påpekat är det inte meningen att kommunerna företrädesvis skall driva företagsverksamhet. Huvudregeln skall vara att kommunerna driver verksamhet i normal nämndform, men om verksamheten överlämnas i privat regi skall man försäkra sig om att man kan göra kvalitetskontroller och andra kontroller på det politiska planet i övergripande form. Det är utomordentligt att det i propositionen finns ett förslag till lagtext som klart och tydligt säger att kommuner och landsting har ansvaret också om de överlämnar produktionen av tjänsten till någon annan. Herr talman! Jag skulle också vilja säga något om självkostnadsprincipen. Jag nämnde i början att vi, när den nya kommunallagen antogs, lämnade ett uppdrag till regeringen. Man skulle göra en utredning om självkostnadsprincipen och sedan återkomma. Därför skrevs det inte in någonting i lagen vid det tillfället. Det offentliga monopolet fanns vid den tidpunkten fortfarande kvar i kommuner och landsting när det gällde produktion av tjänster, service och omsorg av olika slag. Verksamheten var alltså inte konkurrensutsatt. Det innebar att det var oerhört svårt att se vad som egentligen var självkostnader. Det är bakgrunden till att vi då inte sade någonting. Nu är förhållandet ett helt annat. Den borgerliga regeringen har brutit upp de kommunala monopolen. Vi har också infört ett fritt val för medborgarna. Det betyder att avgifter och priser kontrolleras på ett mycket tydligare och effektivare sätt genom marknaden och genom medborgarnas val. Nu kommer förslaget om att självkostnadsprincipen skall skrivas in i kommunallagen. Jag tycker att det är utomordentligt, eftersom det på sina håll faktiskt har rått tveksamhet om att kommunen skulle följa självkostnadsprincipen, även om vi i motivtexterna skrev att så skulle vara fallet tills nya förslag kom. Det är bra att detta kodifieras. Vi har, tycker jag, en levande demokrati. Den här propositionen och det betänkande som vi behandlar i dag är ett bevis för att den faktiskt fungerar, att den utvecklas och anpassar sig efter dagens förhållanden, så att den kan tjäna som ett bra instrument för medborgare och politiker. Det är viktigt att vi har en demokrati som kan fördjupas och som kan utvecklas och förändras i takt med både medborgarnas önskemål och tidens krav. Herr talman! Jag vill därmed yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna och Vänsterpartiets yrkande. 0972781465305 N 2010-01-01 00:00:00 255808 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf103