2349380 GH09115 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:115 Onsdagen den 1 juni 1993/94 115 1994-06-01 00:00:00 Lokal demokrati D8D65881-FBD9-41D1-A6BC-B8209DE53175 101 CATARINA RÖNNUNG (s) s Herr talman! Kommunernas verksamhet har expanderat kraftigt under efterkrigstiden. Den har fått allt större betydelse för människors dagliga liv och sociala välfärd. Allt fler uppgifter har lagts på kommunerna. Antalet förtroendevalda har minskat och antalet tjänstemän har ökat. Den gammaldags kommunalpolitikern, som kände till allt och alla och som människorna vände sig till i djupaste förtroende med sina problem, hör snart till historien -- tyvärr, måste man säga. En fjärdedel av alla yrkesverksamma arbetar i den kommunala sektorn. Den är i särklass den största arbetsplatsen för kvinnor. Riksdagens uppgift är att lägga fast ett ramregelverk för kommunerna, vid behov utvärdera detta och föreslå nödvändiga förändringar. Tillsammans med de övriga skandinaviska länderna är kommunerna i grundlag garanterade den mest långtgående självständigheten i världen. Jag har därför i Lokaldemokratikommittén reserverat mig emot en utredning som skall syfta till att lägga fram förslag om ett vidgat grundlagsskydd för kommunerna. Civilministern avser enligt propositionen att kalla en utredare med denna uppgift. Den senaste lågkonjunkturen och det tillfälliga skattestoppet för kommunerna har tvingat fram besparingar och nedskärningar i verksamheten. Sedan 1991 har sysselsättningen för de anställda i kommunerna sjunkit med 8 %. För första gången under detta sekel inträffar det att antalet anställda minskas. Det är ett klart trendbrott. Vad som är nödvändiga rationaliseringar och vad som gått ut över människors service och omvårdnadsbehov låter sig inte säkert sägas -- utom på en punkt: vi har i dag en vårdkris. Sjukvård och äldreomsorg måste fungera bättre i en välfärdsstat. Den nya kommunallagen, som vi i dag beslutar att revidera på några ganska perifera områden, innebar att den kommunala sektorn avreglerades till en del. Borgerligt styrda kommuner har med stor frenesi och glöd kastat sig in i nya styrmodeller, som skall likna privat företagande så mycket som möjligt. Kundvalssystem, skol-, barnomsorgs- och äldreomsorgspeng är företeelser på modet. Även om man når effektivitetsvinster på sina håll -- och det skall erkännas att den kommunala beslutsprocessen i vissa fall kan vara en seg historia -- så har man inte ökat den lokala demokratin. Snarare har möjligheterna till insyn och inflytande beskurits. Detta kommer Elvy Söderström att närmare belysa. En kraftig förändring i sättet att bedriva kommunal verksamhet har ägt rum. Vi kan med fog kalla det systemskifte. Hur har kommuninvånarna påverkats? Hur har det påverkat förtroendet för politikerna och tilltron till det politiska systemet? Hur garanteras medborgarna insyn och hur garanteras vår offentlighetsprincip fullt ut? Har avregleringen haft någon inverkan på rättssäkerheten i verksamhet som innefattar myndighetsutövning? Vilka är vinnare och vilka är förlorare på omläggningen? Har segregationen efter köpkraft, utbildning, etnisk och religiös tillhörighet ökat? Har fördyringar inträffat genom lägre kapitalutnyttjande i det kommunala utbudet? Vilka försämringar har ägt rum för dem som inget val har, t.ex. mycket omsorgsberoende äldre med begränsad ekonomi? Detta är viktiga frågor, som vi reser i vår motion. Grunden för all kommunal verksamhet, den lagfästa likställighetsprincipen, måste upprätthållas. Regeringen bör redovisa resultatet av en utvärdering av dessa frågeställningar före utgången av 1996. Turligt nog är inte Socialdemokraterna ensamma om att känna oro för den framtida utvecklingen. En utvärdering bör göras av de omfattande förändringar som genomförts, säger vi i KU:s betänkande. Förhoppningsvis har vi 1996 en kraftfull regering, som inte bara utvärderar utan också föreslår de förändringar som bedöms nödvändiga. Medborgarinitiativ i kommunala folkomröstningar förs fram både i Lokaldemokratikommitténs betänkande och i propositionen som den stora saken vad gäller utvidgning av demokratin. Ingenting kan vara felaktigare. Maken till betydelselös skenreform har sällan skådats. Claes-Göran Kjellander, som är Dagens Nyheters expert på kommunalpolitik, har slagit huvudet på spiken när han skriver följande: ''Folkomröstning ska beslutas av fullmäktige nu som tidigare. Det nya är att 5 % av invånarna i en kommun kan tvinga fullmäktige att ta upp en fråga till prövning. Bestämmelsen saknar naturligtvis reel betydelse. Detta dubbla budskap -- folket får gärna begära en omröstning i demokratins namn, men inte bestämma -- hänger samman med att folkomröstningen är en omöjlig beslutsform.'' Vi socialdemokrater tycker att den borgerliga majoriteten på ett arrogant sätt kört över Socialdemokraterna i en fråga som rör demokratins spelregler. Sed har annars varit att partierna kommit fram till konsensus. Regeringens förslag om kommunala folkomröstningar är ett exempel på att en ny tingens ordning gäller. Socialdemokraterna står fast vid riksdagsmajoritetens tidigare uttalande: Folkinitiativ innebär en stor risk för urholkning av den representativa demokratin, grundläggande för vårt styrelseskick. Vi avvisar inte folkomröstningar som sådana, men de bör äga rum i samma utsträckning som förut, dvs. sparsamt, och gälla exempelvis kommunindelningsfrågor. En högljudd minoritet kan genom folkinitiativ driva fram ett ställningstagande som inte är särskilt välbetänkt, sett ur det samlade och långsiktiga kommunala perspektiv som fullmäktige och de politiska partierna måste anlägga. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 till betänkandet. 0634320940409 N 2010-01-01 00:00:00 255806 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09115/#anf101