<anforande>
<dok_hangar_id>2349379</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:114 Tisdagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:534 om realräntelån</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8C0C2B1D-1F7D-4E9C-918C-B0DC4F00D442</anforande_id>
<anforande_nummer>174</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BO LUNDGREN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det första problemet har att göra med
att det är fråga om en s.k. nollkupongare. En sådan
kan man ha även när det gäller vanliga lån. En
sådan gör dessutom inte att statsskulden ökar.
Dock innebär den att man rakt igenom har en
prognostiserad räntebetalning.

Vad gäller den andra frågeställningen är det
alldeles uppenbart att man får göra en
marknadsmässig bedömning av vilken realränta
som kan vara acceptabel, och denna
marknadsmässiga bedömning har
Riksgäldskontoret gjort.
</anforandetext>
<intressent_id>0537484650407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255625</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09114/#anf174</protokoll_url_www>
</anforande>
