2349378 GH09113 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:113 Måndagen den 30 maj 1993/94 113 1994-05-30 00:00:00 Föräldraförsäkring C041F78C-83D5-4BD5-874B-C42A5042D9D3 118 BERITH ERIKSSON (v) v Herr talman! Först vill jag göra en snabb tillbakablick över hur stödet till barnfamiljerna utformats under detta århundrade. På 1930-talet började man utveckla en familjepolitik i vid mening. En rad reformer genomfördes. Bl.a. kan här nämnas att boendestandarden för barnfamiljer förbättrades genom barnrikelånen. Under 1940-talet sökte man utjämna skillnader i levnadsstandard mellan familjer med och utan barn. Här kan nämnas införandet av barnbidraget. Under 1950- och 1960-talen fortsatte utbyggnaden av stödet till barnfamiljerna. Där kan nämnas moderskapsersättningen och att avgiften under BB- tiden togs bort. Men så under 1970-talet började stödet till barnfamiljerna att motiveras utifrån ytterligare en utgångspunkt, nämligen kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män vad gäller möjlighet att förena yrkesverksamhet med vård av barn. Det är nu 20 år sedan moderskapsförsäkringen ersattes av föräldraförsäkringen. Det skedde 1974. Samhället markerade då en ny syn på föräldrarnas ansvar för barnen och att det bästa stöd samhället kunde ge barnfamiljerna det var att föräldrarna gavs möjligheter och förutsättningar att kunna förvärvsarbeta. Jag fattar inte vad Ny demokrati vill ha i stället. Ny demokrati vill inte ha pengar till kampanjer, inte ha en s.k. pappamånad. Ni vill att ersättningen i föräldraförsäkringen skall ned till 70 %. Det som hänt sedan 1974 är att föräldraförsäkringen har byggts ut och förändrats ett otal gånger. Men fram till nu har syftet och innehållet varit densamma, nämligen att arbetslinjen skulle hållas i familjestödet. I och med införandet av vårdnadsbidrag frångick man den ideologi man har haft sedan 1974 när det gäller stödet. Föräldraförsäkringen har också i princip alltsedan den infördes utbetalats med en ersättning motsvarande sjukpenningen. Under de senaste åren har en rad ingrepp gjorts i sjukförsäkringen. Man har infört olika nivåer, karensdag osv. Nu föreslår utskottet en sänkning av ersättningen ned till 80 % av inkomsten under tio av de tolv månaderna. Vi anser att även det är ett avsteg från arbetslinjen och yrkar avslag på den försämringen. Jag anser inte heller att man kan peka på att föräldraförsäkringen skall följa sjukförsäkringen eftersom dessa försäkringar inte alls följer varandra. Vänsterpartiet vill ha en utbyggnad av föräldraförsäkringen till 15 månader enligt inkomstbortfallsprincipen. Där har vi åtminstone tidigare haft en samsyn med Socialdemokraterna. Vi ser därför fram emot att det med en ny regering och med borttagandet av vårdnadsbidraget skall kunna finnas utrymme för en utbyggnad av föräldraförsäkringen och att man därmed återgår till jämställdhets- och arbetslinjen i föräldraförsäkringen. 1985 förbättrades möjligheterna för pappor att ta ut föräldraledighet genom att ersättningen till pappan grundades på hans egen sjukförsäkringsnivå. Under alla åren sedan dess har man hoppats på att man på frivillig väg genom olika kampanjer skulle kunna förmå papporna att på detta sätt ta en del av vården av barnen. Men det har, som sagt, visat sig vara en icke framkomlig väg. Redan 1982 väckte Folkpartiet en motion som väl beskrev det alla egentligen hela tiden har vetat nämligen att den negativa attityden hos arbetsgivare och arbetskamrater lägger hinder i vägen och att därför ett lagstöd behövs för att ge alla fäder möjlighet att vara förälder på någorlunda samma villkor som mödrarna. Vänsterpartiet har sedan 1985 haft motionskrav om att knyta en del av uttaget av föräldraförsäkringen till pappan i de fall där det finns två vårdnadshavare. Vårt förslag har hela tiden varit att det skall vara fråga om två månader. Men vi är naturligtvis glada över att det nu kan bli en månad. Vi anser inte att detta är ett ingrepp i frivilligheten. Det går naturligtvis att avstå. Men däremot är detta ett stöd för familjen att få en mer rättvis fördelning av föräldraansvaret. Det skulle säkert vara ett ännu bättre stöd för kvinnorna på arbetsmarknaden om det skulle röra sig om två sammanhängande pappamånader. Vetskapen hos arbetsgivaren att även pappor kan bli borta från arbetslivet för vård av barn skulle minska risken för kvinnor att bli förbigångna vid anställning och fortbildning på grund av förväntad bortavaro när familjen får barn. Herr talman! Till sist vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att det nu blir möjligt att överlåta dagar av den tillfälliga föräldrapenningen till annan närstående som kan vårda det sjuka barnet. Utvecklingen har varit följande på området. Förr i tiden fanns det hemsystrar som tog hand om hem och barn när modern var sjuk. När sedan förvärvsfrekvensen hos kvinnor ökade och därmed behoven blev annorlunda, anställde kommunerna barnvårdare för att i hemmet ta hand om sjuka barn så att föräldrarna kunde arbeta. Detta är egentligen inte någon bra form av vård, annat än om barnvårdaren är knuten till ett daghem och där lär känna det barn som hon skall gå hem till. Framför allt skall barnet känna vårdaren väl. Jag ställer mig litet frågande inför om den sortens anställda fortfarande finns i kommunerna. Innan de stora nedskärningarna inom barnomsorgen startade, brukade man försöka att frigöra den personal som hade den bästa kontakten med det barn och de föräldrar det gällde när det uppstod en för föräldrarna svårlöst situation. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår meningsyttring under mom. 2 om nivån på föräldraförsäkringen. I det fall att yrkandet skulle vinna bifall, yrkar jag också bifall till vår meningsyttring under mom. 11 där finansieringen av förslaget framgår. 0401511670506 N 2010-01-01 00:00:00 255431 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09113/#anf118