<anforande>
<dok_hangar_id>2349378</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09113</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:113 Måndagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>113</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-avtalet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0123335E-AF28-4923-B169-3E4CF0B805CC</anforande_id>
<anforande_nummer>103</anforande_nummer>
<talare>PÄR GRANSTEDT (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig börja med att påminna om att
EES-avtalet är mycket viktigt för Sverige. Det gör
att vi, liksom övriga EFTA-länder med undantag av
Schweiz och Liechtenstein, är med i den inre
marknad som har etablerats i Västeuropa. Det gör
att vi kan handla på den västeuropeiska marknaden
på någorlunda lika villkor med länder och företag
som finns inom den europeiska unionen. Det finns
fortfarande skillnader. Det finns fortfarande vissa
handikapp kvar för svenska företag, men i viktiga
delar innebär EES-avtalet ändå möjligheter till
konkurrens på lika villkor.

Det är kanske också viktigt att säga att detta är
betydelsefullt för företag som är verksamma i
Sverige. Ibland brukar man påminna om att våra
storföretag redan finns i EU. Det är ju riktigt. Men
för de produktionsenheter som är verksamma i
Sverige är det viktigt att vi tar bort olika typer av
byråkratiska hinder för handel och samverkan med
övriga Västeuropa. Det är viktigt att vi finns med
på den inre marknaden. Det är viktigt att EES-
avtalet fungerar väl och smidigt.

När det är sagt vill jag också instämma i att det finns
bekymmer, precis som har framförts från
Vänsterpartiet. Nackdelen med den lösning som
EES-avtalet innebär är ju att vi måste ha en
gemensam lagstiftning för hela detta område, men
vi deltar inte fullt ut i den beslutsprocess som leder
fram till den gemensamma lagstiftningen. Vi finns
inte med i de viktigaste beslutsinstanserna, i EU:s
ministerråd, i EU-parlamentet och det finns inga
svenskar i EU-kommissionen osv.

Den situation som riksdagen står inför vid det här
tillfället är litet speciell. Den kommer rimligen inte
att upprepas. Att vi har fått en så oerhörd
anhopning av lagstiftningsärenden beror på den
förhandlingsteknik som man hade. Man satte en
''deadline'' för vilken lagstiftning som skulle tas
med i huvudavtalet. All lagstiftning som kommit
därefter har nu samlats i den proposition som vi
skall behandla just nu. Detta har naturligtvis skapat
ett speciellt läge.

Det hela förvärrades av att EES-avtalets
förverkligande försenades genom en utdragen och
besvärlig ratifikationsprocess. Det gick ett år mer
än vad man hade tänkt sig. Därför får vi plötsligt en
stor bunt på riksdagens bord. Det är två och ett
halvt års EES-lagstiftning. Det är ett orimligt
förfaringssätt.

Men att å andra sidan, som Vänstern vill,
återremittera det här och komma igen i ett antal
propositioner i höst innebär att viktiga delar av
EES-avtalet förblir ur spel fram till dess att vi har
kunnat gå igenom den här apparaten. Det vore
ganska skadligt för Sverige. Vi står här i en litet
kärv valsituation.

Vill vi att EES-avtalet skall fungera väl och fungera
nu måste vi anta den här gemensamma
lagstiftningen. Vill vi ha den omsorgsfulla process,
när det gäller hanteringen, som vi egentligen borde
ha får vi acceptera att EES-avtalet inte kommer att
fungera på ett tillfredsställande sätt i ytterligare ett
halvår. Jag tror att det vore mycket olyckligt. I
synnerhet som de frågor som ligger i propositionen
trots allt knappast är av den arten att de motiverar
ett stort uppskov.

Herr talman! Det finns naturligtvis ett kvarstående
principiellt problem som vi får hantera även
fortsättningsvis. När väl en ny lagstiftning för den
inre marknaden har passerat EU:s och EES organ
och kommer på riksdagens bord är riksdagens
valfrihet när det gäller hanteringen inte särskilt
stor. Det gäller att anta eller förkasta de regler som
har antagits i EES-kommittén. Om vi antar dem är
allting frid och fröjd. Om vi förkastar dem innebär
det att vi eroderar EES-avtalet. Om det sker för
ofta upphör EES-avtalet att fungera.

Därför upplever många av oss inte EES-avtalet som
en bra långsiktig lösning ur demokratisk synvinkel.
Det är därför som vi anser att det är viktigt att
Sverige tar ett steg vidare och blir fullvärdig
medlem i den europeiska unionen. Det
medlemskapet innebär att vi finns med i de
viktigaste beslutsinstanserna och att vi finns med i
hela den lagstiftningsprocess som leder fram till de
gemensamma reglerna. Då är vi inte längre i en
situation där vi i efterhand har att anta eller
förkasta något som andra i praktiken har beslutat
om och där vi är nödda att anta det mesta om vi vill
att EES-avtalet skall fortsätta att gälla och att
Sverige skall kunna fortsätta att delta i den inre
marknaden.

EES-avtalet är en bra övergångsordning. EES-
avtalet skulle också vara godtagbart som något
slags näst bästa lösning om medlemskapet inte stod
till buds för oss. Men om vi vill ha en fullvärdig
demokratisk hantering av de bestämmelser som
skall gälla också i Sverige är medlemskap den väg
som vi bör använda.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
utskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0470593486100</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255416</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09113/#anf103</protokoll_url_www>
</anforande>
