2349378 GH09113 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:113 Måndagen den 30 maj 1993/94 113 1994-05-30 00:00:00 Ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-avtalet DDFEEF95-DD74-4EF3-A491-B9949F1D3412 102 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Vi skall behandla utskottets betänkande om ändring i EES-avtalet, den s.k. skarv-acquisen. Det är ungefär 500 rättsakter som har tillkommit från augusti 1991 till slutet av år 1993. Som vanligt i dessa EES-sammanhang är det bråttom, bråttom. Då blir det problem med demokratin. Den motion som Vänsterpartiet har väckt med anledning av prop. 1993/94:203 tar fasta just på demokratifrågan och riksdagens möjlighet och förmåga att behandla ett aktstycke av den här typen. Vi påpekar att rättsakterna inte fanns tillgängliga förrän -- tror jag -- två dagar innan motionstiden gick ut. I betänkandet argumenterar man emot oss och säger att det finns sex band. Ja, de finns, men de fanns inte när vi skulle påbörja motionsbehandlingen. Propositionen innehåller en hel serie engelska texter. När blev det självklart att riksdagsledamöter förstår engelska, i alla fall när det gäller att i snabb takt förstå innehållet? När vi tittade i databasen fick vi klart för oss att de rättsakter som hör till propositionen inte fanns registrerade. Vi fick också klart för oss att de beteckningar som fanns i databasen skilde sig från dem som fanns i propositionen. Man kan säga att detta är detaljer och att det inte är så farligt. Men jag vill mena att detta är farligt. Jag har roat mig med att höra med riksdagsledamöter om de känner till vad som står i dessa rättsakter och vad direktiven handlar om. En del av akterna är oförargliga, andra är det kanske inte. Nästan alla ledamöter har svarat: Nej, hemskt nog har jag inte tittat på det över huvud taget ännu. Jag har inte sett dem. Det är hemskt vilka bibbor vi skall klara av på så kort tid. Precis så är det. Det är mycket dålig demokrati när riksdagen på en gång skall ta ställning till 500 rättsakter, ändringar i 500 direktiv, och de inte ens finns i rimlig presentation. Vi har fått visst stöd för denna kritik. I betänkandet på s. 11 hänvisar man till att trafikutskottet har tyckt att det inte var så väldigt bra presenterat av regeringen i propositionen och att den lämnar mycket övrigt att önska. Utrikesutskottet håller med. Det förhållandet hindrar emellertid inte att utskottet också delar den uppfattning som uttrycks i trafikutskottets yttrande, nämligen att regeringens redovisning för riksdagen om t.ex. innebörd och konsekvenser av olika rättsakters införlivande med svensk rätt kunde göras mer fullständig än vad som är fallet i föreliggande proposition. Detta, om något, är väl ett understatement, skulle jag vilja säga. Är det något som är av intresse för riksdagen så är det innebörd och konsekvenser av införlivande av dessa rättsakter i svensk rätt. Det är att se det mycket bagatellartat att bara notera denna kritik i förbifarten. För oss är detta så viktigt att det får oss att yrka avslag på propositionen. I stället föreslår vi att man skall återkomma, presentera materialet på ett rimligt sätt och analysera dess effekter. Det bör helst ske i en serie propositioner, indelade efter ämnesområde. Jag är över huvud taget ganska bekymrad när det gäller direktiv. Då talar jag inte om den stora frågan om vi skall tillhöra EES eller EU eller inte, utan jag talar om den situation som vi faktiskt befinner oss i. Jag minns när vi diskuterade direktiv 77/187, det s.k. överlåtelsedirektivet, som gäller arbetstagares rättigheter vid överlåtelse. Då drev vi i Arbetsrättsutredningen, precis som ordföranden Åke Bouvin, uppfattningen att vi måste lagstifta och införliva detta i svensk rätt. Tjafs, sade alla andra partier. Vi motionerade i anslutning till den arbetsrättsliga propositionen, men hösten 1993 avslogs våra yrkanden om att det var viktigt att införliva detta i lagen till stöd och skydd för arbetstagarna. Efter anmälan från några svenska jurister har nu ESA sagt att vi måste sköta detta bättre i Sverige och införliva detta direktiv. Det lärde mig att det är någonting som inte fungerar. En annan sak som gjorde mig mycket bekymrad var när jag i senaste numret av Arbetarskyddsstyrelsens tidning Arbetarskydd läste att den svenska regeringen har beslutat tillåta ämnet parafenylendiamid. Varför har man då gjort det? Jo, man säger att det är helt okej i enlighet med EU-rätten, EU:s regler och säkerhetsåtgärder. När jag frågade Läkemedelsverket sade man att detta är en katastrof. Ämnet har varit förbjudet i 50 år i Sverige. Vi kommer att få ökade allergier. Leif Aringer, överläkare på Arbetarskyddsstyrelsen, är bedrövad över regeringens beslut att upphäva det halvsekelgamla svenska förbudet. Carola Lidén, docent på Arbetsmiljöinstitutet, menar att regeringens tillåtelse att använda parafenylendiamid i kosmetiska produkter innebär en stor försämring av allergiläget i Sverige. Det drabbar främst frisörer. Varför skedde detta, och vad gjorde Läkemedelsverket? Jag har skaffat fram direktivet, och i artikel 12 står det att om medlemsstat på grundval av utförlig motivering konstaterar att kosmetisk produkt, trots att den motsvarar kraven i detta direktiv, kan utgöra en hälsorisk, kan man provisoriskt förbjuda utsläppandet av denna på marknaden. Det gjorde inte regeringen. Vem hänvisade man till då? Det undrar jag. Läkemedelsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet säger nej till detta. Vilka högre makter är det som avgör sådana frågor? Detta gör mig mycket bekymrad. Jag är också bekymrad eftersom jag som intresserad suppleant i arbetsmarknadsutskottet inte noterade detta. Vi har inte behandlat denna fråga, som ligger inom Arbetsmarknadsdepartementets område. Det rör sig om en serie direktiv. En del är oförargliga, och några har vi redan klarat av, t.ex. information till nyanställda. Andra är mycket kontroversiella och bordlagda i en utredning på departementet, t.ex. arbetstidsdirektivet. Jag har noterat att detta över huvud taget inte har varit uppe till behandling i vårt utskott. Jag vet inte var felet ligger, eftersom jag också har noterat att utrikesutskottet har skickat ut materialet till alla utskott. Men det har aldrig varit uppe till diskussion -- jag har nyss kontrollerat det i protokollet. Om det fastnade i papperskvarnen eller på kansliet vågar jag inte säga, men ingen har diskuterat detta i arbetsmarknadsutskottet. Detta gör mig mycket bekymrad men inte förvånad, eftersom det skall gå på så kort tid. Jag inser också att det vimlar av ytterligare direktiv som har antagits efter årsskiftet. Det finns direktiv som ligger ''i röret'', i pipeline, och direktiv som inte har kommit dit ännu och kallas för pre-pipeline. Långa rader av direktiv är på gång, har kommit långt eller är i princip klara. Jag inser ju vilken vår förmåga och möjlighet att ta ställning till dessa kommer att vara när den dagen kommer. Det gör mig oroad, eftersom jag också vet att regeringen och de riksdagspartier som gillar ett EU-medlemskap planerar för att vi skall ha en EU- nämnd och remittera så att riksdagens utskott kommer in i arbetet, vid ett medlemskap, vill säga. Men vem planerar något med avseende på den situation vi har i dag med ett EES-avtal? Det är detta vår motion handlar om. När det går till så här kan man prata om demokratiskt underskott. Därför yrkar vi avslag på propositionen. Vi yrkar på en återförvisning. Regeringen får återkomma i flera propositioner och ha översättningar klara. Den får presentera förslag och direktiv på ett rimligare sätt och se till att de innehåller en analys av hur det ser ut i förhållande till den svenska verkligheten och det svenska rättsläget. Vi måste nu, medan vi har ett EES-avtal, ha ett system där vi integrerar riksdagen i arbetet. Jag har nu tagit upp några exempel där man inte alls gör det. Jag kunde ta upp många andra också. Riksdagens politiker har ingen aning om vad som pågår. Vi får arbetsmiljöregler som inte stämmer med de beslut som vi har fattat därför att direktiven tvingar på oss dem, och inte ens tvingar eftersom regeringen fattar något slags administrationsbeslut. Jag tror att avdelning UDH håller på att ersätta riksdagens fackutskott. Att man inte vill göra detta nu, i en EES-situation, tolkar jag nästan som att man vill att det skall se riktigt illa ut ur demokratisk synvinkel. Sedan planerar man för en litet annan mekanism under ett EU-medlemskap. Jag kan inte acceptera det här. Jag delar åsikterna som har förts fram i Vänsterpartiets motion, som Bertil Måbrink också har uttryckt i en meningsyttring. Jag står bakom den, men för att spara kammarens tid nöjer jag mig med att yrka bifall till meningsyttringen under mom. 1 och 3. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 255415 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09113/#anf102