<anforande>
<dok_hangar_id>2349377</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:112 Fredagen den 27 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 1993/94:130 och 142 om Sverige och FN:s barnkonvention</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4B75DE75-BD5C-4F5B-AC7A-583F5FD0650C</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA DAHL (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Bengt Westerberg får nog acceptera att
vi har litet olika temperament.

Det jag beskriver är den verklighet jag möter. Det
är sant att det i dag inte längre finns statistik ens på
kommunnivå. Ingen håller reda på hur barnen har
det, med det köp- och säljsystem som nu
praktiseras, där demokratin sätts på undantag. Det
förs inte sådan statistik som skulle behövas i en bra
välfärdsstat. Det är ett av felen.

Jag vet, grundat på en rad undersökningar som har
gjorts -- andra än samhällets -- av bl.a. SKTF och
vårt parti, att det faktiskt är så att orättvisorna ökar.

En av de mycket stora bristerna med skolpengen --
det går inte att snacka bort, Bengt Westerberg -- är
att den på ett helt felaktigt sätt utgår från att alla
barn är precis lika och har lika stora behov. Man ger
åt barnen efter det, inte med hänsyn till att de barn
som har särskilt stora behov behöver mera. Det är
ur detta förhållande som de ökade orättvisorna
sker. Jag tycker att det är på tiden att Bengt
Westerberg erkänner verkligheten.

Det är samma sak med vårdnadsbidraget. Den
ensamstående mamma som behöver ha sitt barn
mer än sex timmar på daghem och som har mycket
låg lön att leva på får 0 kr i vårdnadsbidrag. Med de
borgerligt styrda kommunernas taxor får hon också
mycket kraftiga höjningar av kostnaderna för
daghem.

Den högavlönade mannen med hemmafru -- hon är
redan nu hemma -- får behålla alltihop. Två
högavlönade föräldrar som anställer en privat
barnflicka får behålla vårdnadsbidraget och har
avdragsrätt för hennes lön. Det är de som tjänar på
detta.

Något mer orättvist än vårdnadsbidraget kan jag
inte tänka mig.

Vi har fattat en rad ansvarsfulla beslut för att visa
att vi lever upp till åtagandet att värna om de
verksamheter som är viktigast för barnen. Det är
därför vi har sagt nej till vårdnadsbidraget. Det var
på den grunden vi fattade det smärtsamma beslutet
att sänka ersättningen i föräldraförsäkringen,
kombinerat med en pappamånad -- som Bengt
Westerberg inte hade fått igenom utan vårt stöd. Vi
öronmärkte alla de resurserna för insatser för barn,
alltifrån att kunna behålla personal i
barnverksamhet och rusta upp skolor och daghem,
till barnkulturinsatser av mycket stor omfattning.
Bengt Westerbergs partikamrater röstade i går nej
till ett anslag till en viktig sådan åtgärd, nämligen
kulturinsatser för barn till flyktingar och invandrare
med särskilt stora behov.

Fru talman! Vi har redovisat hur vi är beredda att
prioritera barnen med konkreta insatser nu. Bengt
Westerberg har redovisat att regeringen inte är
beredd att göra någonting.
</anforandetext>
<intressent_id>0567830387107</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255291</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09112/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
