<anforande>
<dok_hangar_id>2349377</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:112 Fredagen den 27 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:145 om anknytningsfall</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>BE3F4A4E-F83B-4FEE-9C7C-95E3EF909984</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>INGELA MÅRTENSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller den här gruppen sade
invandrarministern att riksdagen nyligen har tagit
ställning, och det var ju med anledning av en
motion som jag tog initiativ till under motionstiden
och som sedan behandlades under våren. I
utskottet sade man klart ifrån att man borde ha en
mjukare hållning, precis som också antyds i svaret.
Vi visste att det var en utredning på gång och att
regeringen skulle komma med förslag. Därför tog
inte riksdagen ställning till motionen utan man --
som man brukar göra -- hänvisade till denna
utredning. Men det hade i alla fall klart uttalats att
det skulle ske en uppmjukning.

I svaret står det att i förarbetena till utlänningslagen
har man sagt att endast ett gemensamt barn inte är
tillräckligt för att en ny ansökan skall kunna
bifallas. Det slås fast. Skulle man inte kunna tänka
sig att i en ny proposition framföra en annan
uppfattning? Om det finns ett gemensamt barn
borde det vara skäl nog för att man skall få leva
tillsammans och för att barnet skall kunna få leva
tillsammans med sin far eller mor. Jag förstår inte
att det inte kan vara ett tillräckligt skäl för att man
skall kunna få göra en ny ansökan. Jag förstår inte
heller att det skall behövas ytterligare saker för att
det skall anses föreligga synnerliga skäl.

Det sprids en massa information och det är oklart
vad som gäller, precis som Birgit Friggebo sade.
Det sprids olika uppgifter om vad Invandrarverket
har sagt. Man vet inte riktigt om det som man får sig
återgivet egentligen är korrekt, t.ex. när det gäller
varifrån man kan söka.

Det påstås att man inte kan söka uppehållstillstånd
från svenska ambassaden i Finland, på grund av att
Invandrarverket inte behandlar ansökningar
därifrån.

Jag hörde nyligen om ett annat ärende som hade
behandlats i Norge. Invandrarverket ansåg att den
här personen skulle ansöka om uppehållstillstånd
från hemlandet, och därför behandlades inte
ärendet. I det andra fallet som jag tog upp var det
en person från Iran som blev utvisad till Turkiet.
Det finns väl inte större möjligheter att
komplettera en ansökan i Istanbul i Turkiet än vad
det finns i Sverige? Krokvägarna är väldigt många.
Det behövs verkligen information så att de som
söker vet vad som gäller.
</anforandetext>
<intressent_id>0389381287505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255304</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09112/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
