2349376 GH09111 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:111 Torsdagen den 26 maj 1993/94 111 1994-05-26 00:00:00 Licensområden för älgjakt m.m. 97EFFC34-3B57-4757-8F54-3B1AF582B37B 144 CARL G NILSSON (m) m Fru talman! Detta betänkande är positivt ur många synpunkter, tycker jag. Det är ett enigt betänkande. Det har ett stort värde i dessa frågor, som brukar vålla stora stridigheter, att det är ett enigt förslag. Det är ett steg mot en mer produktionsinriktad älgjakt. Det innebär en avbyråkratisering av älgjakten. Det innebär att vi får samma regler i hela landet. Det finns också en skrivning i betänkandet om hur vi i fortsättningen skall reglera eventuella viltskador. När det gäller den produktionsanpassade jakten, som jag menar att detta är ett steg mot, försvinner generellområdena för gott. Det innebär att de som i dag har jagat på generella områden i stället för att skjuta två älgar nu får inskränka sig till att skjuta en älg. Jag vill i det här sammanhanget rätta Inge Carlsson på en punkt: Det inte kommer att ske någon automatisk överföring från generellområden till B- licensområden. Det krävs en aktiv ansökan från innehavarna av generellområdena före den 1 januari 1995 för att man skall få B-licensrättighet. Produktionsanpassningen blir bättre tack vare att vi i betänkandet har poängterat att länsstyrelserna skall använda instrumentet kort jakttid på B- områdena. Det är sagt att länsstyrelserna skall uppmärksamma principen att avskjutningen per arealenhet inte bör överstiga den som sker på de egentliga älgjaktsområdena, dvs. A-licens- och älgskötselområden. Det är en viktig skrivning. Möjligheten att få jaga en kalv under en längre jakttid innebär ju också ett steg till en bättre samverkan och större produktionsanpassning. Jag tycker att det som utskottet har blivit enigt om innebär en större valfrihet. Betänkandet innebär också att vi föreslår att det skall bli lika regler i hela Sverige. Förut har det varit undantag för vissa kommuner i Skåne. Vi skriver nu i utskottets betänkande att det finns starka skäl för att bestämmelserna om älgjakten bör omfatta hela riket. Det säger sig självt att om man undantar vissa kommuner eller vissa län får man svåra gränsdragningsproblem, och vi får tröskeleffekter som inte är särskilt positiva. Vi skriver också ett tillkännagivande till regeringen angående de framtida ersättningarna för viltskador. När nu viltskadeersättningen upphör på det sätt som den hittills har fungerat har utskottet sagt, att sådana viltskador som åstadkoms av vilt som t.ex. på grund av ringa bestånd inte är jaktbart skall det finnas möjligheter att ersätta. Vi säger nu att om det framstår som uppenbart oskäligt att den enskilde själv skall svara för kostnaderna, bör det finnas förutsättningar för att sådana ersättningar skall kunna utgå även i fortsättningen. Jag tycker också att det är ett viktigt och ett riktigt tillkännagivande. Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i detta betänkande. Inge Carlsson uppehöll sig litet grand vid, och det gjorde också John Andersson, priset på jaktarrenden. Jag tycker att det som nu har skett mellan Assidomän å ena sidan och jägarintressena å den andra visar att det enda rätta när det gäller prissättning på jaktarrenden är att vi har en avtalsfrihet. Det vore orimligt att vi genom politiska beslut skulle försöka påverka prissättningen på dessa avtal. Jag tycker att det är mycket vällovligt att Domän och jägarna nu har kommit överens och på det sättet visat att avtalsfriheten i det här fallet är det enda som är användbart. Fru talman! Tillåt mig att avsluta med att instämma i Inge Carlssons ord till John Andersson. Jag skulle vilja säga att samarbetet med John Andersson i varje fall för mig alltid har varit en källa till trivsel och inspiration. Inte minst gäller det att ha fått ta del av den mycket stora kunskap och de stora erfarenheter som John Andersson har på just det område som vi nu diskuterar. Tack, John! 0929270135300 N 2010-01-01 00:00:00 255262 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09111/#anf144