2349376 GH09111 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:111 Torsdagen den 26 maj 1993/94 111 1994-05-26 00:00:00 Licensområden för älgjakt m.m. A40532D9-3AB7-4F4C-B3C4-144A5AF625C4 141 JOHN ANDERSSON (-) - Fru talman! I det här betänkandet om älgjakten behandlas dels propositionen om de s.k. generellområdena för älgjakt, dels ett antal fristående motioner. Det är ett enigt utskott som står bakom betänkandet. Detta faktum borde kanske innebära att debatt skulle vara överflödig, men jag tycker att det fortfarande kvarstår tankegångar och uppfattningar kring älgjakten som man en gång för alla borde avskriva. Det är för att beröra detta som jag har begärt ordet. I det särskilda yttrandet, som Inge Carlsson talade om, beklagas att utskottet inte utnyttjade det här tillfället för att finna en slutlig lösning för licensområdena. Vilka problem är det då som inte har fått sin lösning? Ja, det är problemet med ägarna av mindre marker, som av någon anledning inte kan, inte får eller kanske inte vill vara med i någon jaktsamverkan. De är tydligen fortfarande en nagel i ögat på många. Jag måste erkänna att jag ständigt förvånas över att man på olika sätt försöker bevisa hur dessa jaktens sabotörer omintetgör en planerad skötsel av vår älgstam. Av vilken anledning sker detta? Jag tycker att verkligheten är en annan, som jag mycket kort skall beskriva. Innan jag gör detta vill jag, för att undvika eventuella missförstånd, understryka följande. Jag är självfallet för en samordning och ett samarbete när det gäller älgjakten, men jag är ganska bestämd i fråga om att det här måste ske frivilligt. Jag tror, av många anledningar, att det är dömt att misslyckas om man försöker tvinga ihop markägare genom olika åtgärder. Jag tror att det även fortsättningsvis måste vara rättesnöret i den här frågan. I propositionen redovisas att A-områdena hösten 1992 omfattade 34 miljoner hektar, dvs. 96 % av den totalt registrerade arealen. Där fälldes 92 500 djur. B-områdena hade samma år en areal av 500 000 hektar, dvs. 2 % av marken. Där fälldes knappt 1 800 djur. Generellområdena, som betänkandet framför allt handlar om, omfattade 690 000 hektar, dvs. drygt 2 % av arealen. Där fälldes knappt 2 900 djur. Det är ju så att älgstammen på sina håll totalt har skjutits sönder och samman. Hösten 1993 kunde man endast skjuta ca 60 % av tilldelade älgar -- det gällde hela landet. Då är det tydligen åter ägarna av mindre marker, som har fällt ca 5 000 älgar, som är bovarna. Det är de som är ett hinder för en produktionsanpassad älgjakt. Det är ingen hejd på alla reportage och uträkningar, där man på alla sätt försöker bevisa detta. Det här är helt otroligt. Jag har funderat vad man skall göra med alla dessa älgar som omkommer i trafiken och som förolyckas på annat sätt. Om man skall ta dem med i beräkningen innebär detta att vi aldrig -- inte ens om vi i övrigt totalt samordnar all jakt -- får en produktionsanpassad avskjutning. Det är nämligen inte någon länsstyrelse och inte något jaktlag som kan säga hur många älgar som omkommer i trafiken, som drunknar, som blir tagna av björn osv. Om det är någon logik i resonemanget om att det är ägarna av de små områdena som är bovarna, finns det ju ingen möjlighet att komma till rätta med problemet, genom att det finns en grupp djur som mister livet på annat sätt. Jag tycker helt enkelt att det är både osakligt och osmakligt att den här myten skall hållas levande. Om 96 % av marken är produktionsanpassad bör man rimligen klara en anpassad avskjutning. Då bör inte det hända som nu har hänt, dvs. att licensgivning och avskjutning inte har med verkligheten att göra och att vår fina älgstam därför är i fara. Riksjaktvårdskonsulent Bo Thelander gick för en tid sedan ut med varningen: Dra i nödbromsen! Licenser kan inte utfärdas på samma frejdiga vis längre. Älgstammen är på väg att förstöras. Jag skulle vilja fråga Inge Carlsson: Handen på hjärtat; är det de som jagar på 4 % av marken som håller på att förstöra -- och som på en del ställen redan har förstört -- vår fina älgstam? Jag förstår inte heller det av Socialdemokraterna tillstyrkta motionskravet om 70 dagars jakttid på småmarker och en kalv på licens. Om man tycker att det är orimligt att jaga på ett litet markområde i 5 dagar, förstår jag inte att man kan tillåta 70 dagar när det handlar om en kalv. En kalv är ju också en älg -- efter ett år är den vuxen. Den ingår självfallet i det totala antalet i stammen. Det här går inte ihop. Det vore intressant att få en förklaring. I betänkandet behandlas också en rad yrkanden när det gäller arrendevillkor. Jag hade nog väntat mig att åtminstone s-gruppen skulle ha haft en reservation i den här frågan, efter alla löften som getts. Nu fick vi en förklaring av Inge Carlsson, men den håller inte ända fram. Jag tror att problemen med prisutvecklingen kommer att kvarstå trots de uppgörelser som gjorts. Jag vill hänvisa till en tidigare proposition, 1991/92:9, där det sades att den nuvarande lagstiftningen är uppbyggd på principen att jakt är tillåten om den är försvarlig från viltvårdssynpunkt. I de diskussioner som förevarit med Domänverket -- nuvarande Assidomän -- anfördes det som försvar för de höga arrendena att riksdagen beslutat om ett avkastningskrav på viltvården. Jag har svårt att se överensstämmelsen mellan det och de intentioner som sägs ligga bakom jaktvårdslagstiftningen. Fru talman! Jag hoppas att samarbetet och samordningen inom jakten även fortsättningsvis skall kunna ske på frivillighetens grund. Detta är fullt möjligt utifrån kravet på en produktionsanpassad och bra skötsel av älgstammen. Vi kanske får leva med att målsättningen än så länge bara uppnås till 96 %. Jag hoppas även att jakten på dem som äger mindre marker nu skall avblåsas. Då kanske de själva tar initiativ till samarbete. Det vore väl bedrövligt om enkla fakta inte skulle kunna nå fram i den lagstiftande församlingen, även om det handlar om älgjakt. 0817420987900 N 2010-01-01 00:00:00 255259 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09111/#anf141