2349376 GH09111 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:111 Torsdagen den 26 maj 1993/94 111 1994-05-26 00:00:00 Energipolitik F2EE4DF1-E08A-47DF-80F8-1E2444F2AFB2 12 ROLF L NILSON (v) v Herr talman! Jag vill klara av det formella först. Jag yrkar bifall till reservation 1, som handlar om lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010, avgiven av Centerpartiet och kds. Jag yrkar också bifall till reservation 3, som handlar om vissa enskilda kärnkraftsreaktorer, avgiven av Centerpartiet. Slutligen vill jag yrka bifall till min egen meningsyttring under mom. 1, som handlar om omställningen av energisystemet, under mom. 15, som handlar om vindkraften och under mom. 26 som handlar om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. I min meningsyttring finns det ett antal andra moment som berör andra frågor, internationella frågor och frågor om satsning på andra energikällor. Jag står givetvis bakom de åsikter som förs fram där, men för att förenkla kammarens arbete avstår jag från att yrka bifall till dem för att slippa votera om dem. Betänkandet heter Energipolitik. Så brukar dessa betänkanden som kommer årligen heta. Av någon anledning blir det alltid diskussion om kärnkraften och kärnkraftens avveckling, åtminstone till 90 till 95 %. Man kan tycka det är konstigt. Men jag tror att det är väl motiverat, och jag kommer inte att avvika från det. Kärnkraften i Sverige och problemen med avvecklingen av kärnkraften i Sverige är en av energipolitikens grundbult. Det är först när vi har hittat bra sätt att hantera avvecklingsfrågorna som vi kan få verklig fart på teknikutvecklingen och introduktionen av de alternativa energislagen. Kärnkraftsavvecklingen är också ett slags grundbult för utvecklingen av den moderna svenska produktionen, både för industriproduktion och för tjänsteproduktion. Så länge kärnkraften finns kvar som en möjlighet, dvs. så länge det inte finns ett bra hållbart beslut om kärnkraftsavvecklingen, kommer drömmarna om kärnkraft att finnas i industrin, förmedlade av industrins påtryckargrupper som exempelvis fackliga organisationer, via politiker till riksdagen. Givetvis kommer detta också att ske via den offentliga debatten. Så länge dessa drömmar finns kvar kommer man att vara motvillig till satsningar på teknikutveckling och på nya produktionsmetoder som möter framtidens krav, produktionsmetoder som är energisnåla och som innebär att man inte betraktar energin som en nästan fri tillgång, produktionsmetoder som är materialsnåla och som därför också är skonsamma för miljön och därmed hållbara. Det är rätt naturligt att företagsledare, ägare till produktionsmedel, är kortsiktiga och kortsynta. De har tryck på sig att få det hela att gå runt och att få så mycket avkastning på insatt kapital som möjligt. De har också en motvilja mot osäkra investeringar. Däremot anser jag att det är politikernas, dvs. vår, uppgift att se litet längre. Vi måste skapa regler som håller framöver. Vi måste ge sådana besked att de tunga aktörerna förstår att vi menar allvar. Svenska politiker och svenska politiska partier har varit dåliga på det. Min kritik riktar sig främst mot de partier som vann, som Lennart Daléus sade i sitt anförande, folkomröstningen om kärnkraftens utbyggnad och avveckling. De hållbara lösningarna har inte kunnat presterats. Man har inte hållit fast vid sina ställningstaganden utan ändrat dem flera gånger på vägen från 1980 fram till 1994. Ställningstagandena har ändrats på grund av yttre omständigheter och på grund av maktförskjutningar mellan olika intressegrupper och fraktioner inom partier. Det vi nu ser av socialdemokraternas hantering av avvecklingsfrågan är ett uttryck för en förskjutning av makten, tonvikten, inom det socialdemokratiska partiet, från de miljövänliga grupperna, de framtidsinriktade grupperna, till de mer traditionalistiska industrigrupperna, industrifacken -- man skulle kunna säga till de mer konservativa grupperna. Det är illa. Det är också illavarslande när Birgitta Johansson så oreflekterat talar om att återupprätta Sverige som en industrination. Hon utgår från det magiska talet 20 % av arbetskraften, som man använder som definition på en industrination. Det faktum att Sverige hamnat under detta tal tar hon som ett tecken på att det är något galet med utvecklingen i Sverige. Det är förvisso mycket galet med utvecklingen i Sverige. Men att Sverige hamnat under denna gräns kan också vara ett tecken på att Sverige är på väg in i en ny typ av samhälle, som är mer en blandning av ett industri- och tjänstesamhälle, och som är på väg mot ett s.k. kunskapssamhälle. En framsynt energipolitik som leder till avveckling av kärnkraften kan då vara ett hjälpmedel på vägen. Varför kommer inte alternativen fram? Sedan 1980 har det satsats oerhört mycket pengar på energiforskningen. Det finns många som säger att det har satsats alltför mycket pengar på den. Den har utretts fram och tillbaka. Varför händer det då inte någonting? Bakgrunden är den, att vi introducerade en kärnkraftsel som var starkt subventionerad. Vi tvingade in elen på marknaden genom att subventionera priset. Vi håller fast vid det låga priset på kärnkraftsel genom att industrin inte bär sina kostnader. Det är framför allt när vi diskuterar försäkringsfrågorna som den stora tydliga subventionen av kärnkraftselen och kärnkraftsproduktionen framträder. Det är en statsunderstödd energikälla, och varan har forcerats in på marknaden. I dag har vi dessutom en marknad med ett stort överskott av denna billiga nyttighet, nämligen elen. Jag har svårt att förstå dem som säger att de inte begriper att det inte kommer in alternativ och att man inte bygger nya anläggningar. Men det finns inga anläggningar i dag som kan konkurrera med denna starkt subventionerade elkälla. Det är möjligt att sådana kan åstadkommas med en marknad i balans men definitivt inte när vi har en marknad med detta stora överskott. Det finns, som jag sade tidigare, en bristande trovärdighet i avvecklingsbeslutet. Det har framför allt uttryckts av Karl-Axel Edin på Kraftsam Service AB och Göran Ahlström på Sydkraft AB. De säger att de inte tror på någon avveckling och att de inte rättar sig efter riksdagsuttalanden. De säger att de rättar sig efter lagar. Man kan säga att kraftindustrin har beställt lagstiftning på detta område av Sveriges riksdag, så att den vet vad den har att rätta sig efter och hur energipolitiken skall komma att se ut framöver. Jag tycker att det är vår skyldighet att gå dem till mötes i denna begäran och att utforma en avvecklingslag eller kärntekniklag. Det skall stå klart vad en överväldigande majoritet av Sveriges riksdag står bakom, nämligen att det skall vara bommat och stängt på kärnkraftsverken år 2010. Så länge vi tricksar med utredningar, sidofrågor, kommissioner, årtal osv., så länge kommer vi att understödja alla de krafter som vill undergräva folkomröstningsresultatet. Folkomröstningsresultatet är på något vis också strategiskt. Vi står inför en ny folkomröstning där man i buskdebatten ifrågasätter hur politiker kommer att hantera detta. Det skulle vara förödande att ge dem vatten på sin kvarn genom att skapa ytterligare oklarhet kring folkomröstningen om kärnkraften, som sedan sprider sig över på omröstningen om EU-medlemskap. Det är vår skyldighet att skapa den klarhet som behövs och att göra det på enklast möjliga sätt. Det enklast möjligaste sättet är att stifta en lag om kärnkraftsavveckling. Jag vill fråga Birgitta Johansson och socialdemokraterna hur ni tar ert ansvar i frågan. Ni är centrala för den moderna opinionen, dvs. de som vill ha en förnyelse i svenskt näringsliv, de som samtidigt är miljömedvetna och de som fortfarande tror på politiker och att landet skall styras med lag. Jag tycker att ni är ovarsamma i fråga om denna nya kommission, genom att koppla ihop elmarknadsfrågor med de centrala strategiska frågorna och antyda möjligheter till en byteshandel. Jag tror att förutsättningarna för en framtida politisk utveckling i Sverige skulle må bra av tydligare markeringar från socialdemokratin i miljövänlig och energisnål riktning. Det skulle underlätta överenskommelser åt vänster, åt centern och framför allt ge svensk industri och företagsamhet nya konkurrensmöjligheter att bättre möta alla de utmaningar som vi står inför i framtiden. Några ord om Lennart Daléus och Centern. Trots att jag instämmer i det mesta av vad Lennart Daléus har sagt, tycker jag att det är litet egendomligt att det är just i upptakten av en valrörelse som dessa frågor blir så oerhört viktiga för Centerpartiet. Vi har känt till detta om lagstiftning ända sedan 1991, strax efter det att riksdagen hade fattat beslut om energiöverenskommelsen. Jag tycker att det skulle vara klädsamt om Centern med samma kraft inom eller utanför regeringen skulle driva dessa lagstiftningsfrågor. Centern kan driva frågor med kraft inom regeringen så att det syns i den offentliga debatten. Det har ni visat i ert agerande i samband med hanteringen av frågan om Öresundsbron. Varför har ni varit så tysta ända tills nu, Lennart Daléus? 0320093489709 N 2010-01-01 00:00:00 255130 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09111/#anf12