2349376 GH09111 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:111 Torsdagen den 26 maj 1993/94 111 1994-05-26 00:00:00 Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. 6D27F498-8518-4A1E-872A-E770CB625CDF 116 LENNART ROHDIN (fp) fp Fru talman! Jag skall inte fresta kammarens tålamod med att yrka bifall till min motion, eftersom utskottet i stort sett är enigt. Jag kan emellertid konstatera att utskottet har gjort det ungefär lika lätt för sig som regeringen. Man skjuter alla de viktiga frågorna kring snöskoterhanteringen framför sig. Under de senaste åren har vi fått ett antal statliga utredningsrapporter, bl.a. från Rikspolisstyrelsen, som tar upp frågorna om snöskoterkörningen. Det är intressant att konstatera att alla dessa rapporter pekar åt samma håll. Man talar om behovet av hastighetsbegränsningar, både generella och selektiva i särskilt känsliga områden. Det talas om behovet av förarutbildning och förarbevis och om körkortskrav och licens för att man skall få köra skoter i naturområden. I Rikspolisstyrelsens rapport från förra året framhålls också behovet av märkning av drivmattorna för att man skall kunna spåra förare som ägnar sig åt buskörning eller som på andra sätt överskrider de regler som har satts upp. Regeringen och utskottet hänvisar nu till att man kommer att återkomma efter det att man har berett de senaste utredningarna som snart har remissbehandlats. Det är litet märkligt att man hanterar snöskoterfrågorna på detta sätt. Man behandlar ett antal bitar var för sig. Jag har en känsla av att man gör det litet grand för att vinna tid. Nu har vi kommit in en bit på våren. Upprördheten över buskörning och sådant minskar ju i takt med att snön smälter. Debatten blir aktuell först framåt årsskiftet när det är rejält med snö. Jag har lyssnat till tre talare före mig i debatten. De företrädde folkdjupet -- åtminstone framställdes det så. Jag vill något nyansera bilden när det gäller snöskoterhanteringen. Det är ett tilltagande problem med buskörning och liknande. Framför allt är det naturligtvis ett problem för lokalbefolkningen, vilket har framförts av flera talare. Men det är ett problem som också förorsakas av lokalbefolkningen. Buskörning är inte enbart ett resultat av turister som kommer långväga ifrån. I det avseendet vänder jag mig mot beskrivningen i flera av motionerna med anledning av skrivelsen. Varför kan man då inte tänka sig en hastighetsbegränsning? Varför har regeringen inte vågat sig på detta? Det finns ju utredningsförslag som har remissbehandlats. Såvitt jag förstår har förslagen om hastighetsbegränsning tillstyrkts av i princip samtliga länsstyrelser i de berörda områdena norr om Dalälven. Regeringen tvekar. Man talar om att det finns problem med att övervaka hastighetsbegränsningen. Det finns det naturligtvis också på många andra områden, men det är inget skäl för att inte ingripa mot för höga hastigheter. Om man inför någon form av hastighetsbegränsning har man också möjlighet att via besiktning och ingrepp när det gäller motorprestanda o.d. hålla hastigheterna på en rimlig nivå. Varför går det inte att på samma sätt som när det gäller biltrafik ha en förarutbildning som leder fram till någon form av bevis för att man är lämpad att framföra snöskoter? Hemma i Hälsingland vet jag att åtskilliga skoterföreningar skulle välkomna någonting sådant, eftersom det skulle göra det betydligt lättare för dem att nå de människor som i dag lokalt ägnar sig åt buskörning. Motionärerna, och även de föregående talarna, har sagt att detta är någonting som skall hanteras lokalt. Uppenbarligen är man inte nöjd med den fokusering som regeringen gör på länsstyrelserna. Jag tror att man i detta avseende på sätt och vis talar för folkdjupet. Det finns nämligen en massiv opinion på de flesta håll i Norrland för att man inte skall ingripa med regler när det gäller skoterhanteringen. På samma sätt tror jag att det skulle finnas en lokal opinion även när det gäller ingrepp mot andra former av motorfordonsframförande. Det är ganska intressant att göra en jämförelse. Under de senaste åren har vi diskuterat vattenskotrar. Det finns än så länge inte någon större grupp lokalt som ägnar sig åt detta. Det finns ingen stark opinion. Därför är man lokalt mycket snabb med att ingripa med t.ex. olika förbud. När det gäller snöskotrarna, som är utbredda norr om Dalälven, är man väldigt rädd. Jag tror att det är oerhört viktigt att man kommer till rätta med det här. Skälet till att jag tycker det är att nyttotrafiken och den seriösa fritidstrafiken, som jag tror att vi alla är angelägna om att slå vakt om, hotas om vi inte vidtar åtgärder. Buskörningen tilltar, och det sker allt fler olyckor med dödlig utgång. Snöskotern spelar en mycket viktig roll norr om Dalälven i Sverige. Det är för att skydda den som vi behöver regler. Man skall inte ingripa mot dem som sköter detta snyggt utan mot dem som inte sköter sig. 0789744347006 N 2010-01-01 00:00:00 255234 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09111/#anf116