2349376 GH09111 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:111 Torsdagen den 26 maj 1993/94 111 1994-05-26 00:00:00 Handel med el i konkurrens 0B53F902-CD13-476C-8C39-BA20C322D967 104 PER-RICHARD MOLÉN (m) m Herr talman! Vi står inför en mycket viktig och rätt genomgripande avreglering av den svenska elmarknaden. Den kommer att ge både kunder och konsumenter en betydligt starkare position gentemot kraftproducenter och distributörer än vad som gäller för närvarande. Det är värt att notera -- vilket Reynoldh Furustrand också anförde -- att det var Socialdemokraterna som tog första steget mot en avreglering, genom att besluta att sätta Vattenfall på bolag. Vattenfall blev på det sättet en av många, någorlunda likvärdiga, aktörer på elmarknaden. Den borgerliga regeringen har fortsatt avregleringen genom att under våren 1992 lägga fram förslag om mål och strategier för reformeringen av elmarknaden, som också Socialdemokraterna var inne på. Ett av stegen var att bryta ut stamnätet ur Vattenfall och lägga detta i ett affärsverk, Svenska kraftnät. Om detta har vi i riksdagen inte haft särskilt avvikande meningar. Regeringen inbjöd på ett mycket tidigt stadium, på ett öppet och okonventionellt sätt, företrädare för samtliga riksdagspartier att delta i själva processen med att utarbeta propositionen när det gällde den fortsatta avregleringen av den svenska elmarknaden. Det som förvånade mig och många andra var att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avstod från att delta, och därmed förlorade möjligheten till påverkan och inflytande. Därför är det en aning förvånande att Reynoldh Furustrand nu tar till brösttoner och säger att man inte har haft möjlighet till inflytande och påverkan. Det var just det som regeringen gärna önskade, och man kände stor besvikelse när de inte ville delta. Att skilja ut sig på detta sätt är ett partipolitiskt inslag, som inte inger särskilt mycket respekt och aktning. Det avviker i hög grad från det parlamentariska samarbete som vi under lång tid har utvecklat i Sverige. Jag minns själv hur vi från de borgerliga partierna gärna ställde upp när Birgitta Dahl som energiminister inbjöd till överläggningar. Vi satte oss inte ner med sura miner, och vi avstod inte från att vara med i diskussionerna. Det är detta som hela tiden för samhället framåt. Tiden för en avreglering är inne, av många skäl. 1. Ny, modern datateknik gör det möjligt för enskilda aktörer att hantera alla de mängder av mätvärden som blir aktuella. Det är nödvändigt, på en elmarknad i konkurrens, eftersom den kommer att hantera just många konsumenter av olika slag, både stora och små. 2. Efterkrigstidens erfarenheter av ekonomisk utveckling visar att branscher som arbetat under fri konkurrens och med fri handel har utvecklats på ett dramatiskt mycket bättre sätt än reglerade branscher och marknader. Det gör mig litet besviken på Socialdemokraterna som inte på något sätt tar till sig det fina i samband med just avregleringar. Finns det något som säger att en avreglerad elbransch inte skulle bidra till en betydligt bättre verksamhet och en bättre situation för producenter, distributörer och kunder? Ett nytt regelverk för elmarknaden, inriktat på konkurrens, tycker jag bara är en naturlig anpassning till en förändrad verklighet som kan leda till avsevärda produktivitetsvinster. 3. Överkapacitet i förening med ökad konkurrens är ett lämpligt tillfälle att avreglera. Vi får inte missa den möjligheten. Jag tror att få politiker skulle vilja, eller ens kunna, genomföra en avreglering som under en övergångsfas skulle bedömas leda till högre priser. Jag förstår därför inte oppositionen. Om elmarknaden skall kunna avregleras under överskådlig tid måste det ske innan en ökad efterfrågan och andra faktorer har ''ätit upp'' den överkapacitet som fortfarande kanske trots allt finns i den svenska kraftindustrin. Det svenska elsystemet har ett hundratal producenter och 270 distributörer. Man får ett intryck av att producentsidan, kraftindustrin, är relativt kostnadseffektiv, medan det är låg effektivitet inom distributionen. Många distributionsföretag är små. Under senare tid har man kunnat notera att antalet kunder per distributionsföretag har minskat. En stor del av de potientiella vinsterna vid en avreglering finns snarare inom distributionen än inom produktionen. Därför tror jag att mycket talar för att antalet distributionsföretag kommer att minska, samtidigt som företagen blir större. Då får vi också sannolikt en större utjämning av priserna mellan glesbygd och tätort -- på det sätt som Vattenfall har åstadkommit i Norrbottens län. Socialdemokraterna hävdar att det är en ideologisk strävan att avreglera elmarknaden. I så måtto kan jag hålla med. Vi är nämligen fast övertygade om att avreglerade marknader fungerar effektivare än reglerade. Så enkelt är det. Socialdemokraterna hävdar att man inom EU går mycket långsammare fram än som sker i Sverige. Men rörelseriktningen är given. Det går mot en avreglering. Socialdemokraterna hävdar att energi- och miljöfrågorna inte berörs särskilt mycket i propositionen. Det är fel. Konsekvenserna har utretts mycket ingående av forskningsgruppen för miljöstrategiska studier vid FOA. Man säger att en faktor i positiv riktning för miljön är just att kundernas inflytande på en avreglerad marknad kommer att öka. Därmed får kunderna möjligheter att påverka i riktning mot en betydligt miljövänligare situation. I alla avseenden blir vi mera flexibla på en större marknad än om vi låser oss till Sverige. Vi blir även mindre sårbara. På det sättet frigör man sig också från de nackdelar som det innebär att låsa sig till Sverige, där Vattenfall är en dominerande aktör vid sidan av Sydkraft. Inte minst i södra Sverige ser man fördelar där effektbalansen emellanåt varit ansträngd. Baltic Cable är enligt min mening en garanti och en trygghet för Sydkrafts kunder och för konsumenterna i södra Sverige. En avreglering av elmarknaden leder nog också till att vi framöver investerar i mindre anläggningar, inte i större. Flexibiliteten kommer att öka. Kombinationen av en ökad marknadsrisk och ett ökat beroende av kapitalmarknaden kommer att styra investeringarna mot mindre anläggningar och en mindre kapitalintensiv teknik. Jag är övertygad om, och det är nog ganska lätt att inse, att den framtida forskningen och den tekniska utvecklingen också kommer att påverkas av en avreglering. Vi har väl varit benägna att tänka i stort när det gäller att ersätta kärnkraften. Men mycket talar för att vi ganska snart möter ett nytänkande som i sin tur leder fram till att det är bättre att koppla samman den svenska kärnkraften med ett säkerhetstänkande än med en årtalsexercis. Det ger oss möjligheter att mera tekniskt utveckla små kompletterande anläggningar allteftersom vi behöver nya tillskott av elproduktion. Herr talman! Det är värt att notera att Socialdemokraterna i ett särskilt yttrande i det betänkande som vi nyss diskuterade säger: ''Utan ett sådant brott mot överenskommelsen'' -- energiöverenskommelsen över blockgränserna -- ''hade vi varit beredda att söka nå fram till en uppgörelse över blockgränserna vad gäller förslaget om avreglering av elmarknaden.'' Därför är det en aning förvånande att Reynoldh Furustrand radar upp en massa problem inför den här avregleringen. Om vi hade kunnat hålla fast vid 1991 års energiöverenskommelse skulle Socialdemokraterna ha ställt sig bakom förslaget om en avreglering av elmarknaden. Det intressanta i den här situationen är att ge marknaden och aktörerna en klar signal om framtiden. Därför tror jag att det är rätt värdefullt om i synnerhet Socialdemokraterna ger en betydligt klarare signal om framtiden än vad Reynoldh Furustrand har gjort. Inget parti här motsätter sig ju att vi ytterligare analyserar de problem som skulle kunna uppstå när det gäller glesbygden. Inget parti åstundar en sämre situation för glesbygden jämfört med tätorterna. Jag tror att en avreglerad elmarknad, en annan struktur på distributionsföretagen och en betydligt större effektivitet kommer att leda till lägre priser inte bara för tätorter utan också för glesbygd. Den energikommission som vi har varit överens om kommer, såvitt jag förstår, att tillsättas mycket snabbt. Den kommer inte att driva i långbänk särskilt många av de frågor som Reynoldh Furustrand tar upp. Redan innan året är slut kommer den här kommissionen att ganska klart ha analyserat situationen för glesbygden. Kommissionen kommer också att kunna ge svar när det gäller eventuella funderingar kring utlandsförbindelserna och elen och kring frågor av annat slag -- inte minst gäller det då investeringar i nya anläggningar. Därför tycker jag att vi med en energikommission och ett gott samarbete skulle kunna ge marknaden en klar signal om att vi från den 1 januari 1995 kommer att ha en avreglerad marknad som även Socialdemokraterna ställer upp på. 0988598877109 N 2010-01-01 00:00:00 255222 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09111/#anf104