2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 870531CE-D355-42C9-9B33-71459F3E57F3 82 ELVY SÖDERSTRÖM (s) s Herr talman! I sin inledning av dagens granskningsdebatt sade tredje vice talman Bertil Fiskesjö att vi socialdemokrater med ljus och lykta sökt efter ärenden för att få anledning att granska den nu sittande borgerliga regeringen. Min kommentar till det påståendet är: Om det vore så väl! Om det vore så väl hade vi i riksdagen inte behövt behandla de ärenden som vi nu har på vårt bord. För svensk säkerhetspolitik hade det varit bra om statsministern inte gjort sitt uttalande. Därigenom hade ju utskottet inte behövt granska statsministerns anförande ''Sverige och de baltiska länderna'' den 17 november 1993 hållet vid Utrikespolitiska institutet. Grunden för Sveriges neutralitets- och säkerhetspolitik har under lång tid varit ''alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig''. Denna politik har varit ett ovärderligt bidrag till den fred och stabilitet som Sverige fått leva under i snart två sekel. I utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU19 vidhöll utskottet denna uppfattning. Utskottet slog fast att målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma som riksdagen slagit fast vid flera tidigare tillfällen. Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Detta var, sade utskottet, en precisering men i grunden ingen ändring i huvudsak. Vi socialdemokrater anser att statsministerns tal den 17 november 1993 gör avsteg från rådande svensk säkerhetspolitik. Talet har samfällt, både hemma och utomlands, uppfattats som en positionsförskjutning. I sitt tal den 17 november sade Carl Bildt bl.a.: ''Men när jag har svårt att se neutraliteten som ett sannolikt val för Sverige i de konfliktfall i vårt närområde som vi i dag kan föreställa oss, så är det därför att den sätter mycket snäva gränser för vad vi kan göra för att främst politiskt hjälpa grannar som behöver vårt stöd. Och jag tror inte att vare sig våra intressen, eller svenska folkets uppfattning om vad vanlig anständighet kräver, kommer att tala för en så snäv hållning.'' Vi anser också att det är anmärkningsvärt att statsministern inte samrådde med övriga partier och partiledare innan statsministern höll detta tal. Talet behandlade ett vitalt svenskt säkerhetsintresse. Statsministern hade t.ex. kunnat ta upp frågan i Utrikesnämnden. Det handlar inte bara om en formfråga utan om att förankra en politik som, när det gäller, verkligen skall ha hela folkets stöd. Den statsminister som vill göra en förändring av svensk säkerhetspolitik måste söka samråd. Denna fråga är av den art att den också bör bli föremål för behandling i Sveriges riksdag. Det blir den nu genom vår granskning. Utrikesnämnden inrättades som ett permanent organ genom en grundlagsändring år 1921. Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen står det: ''Regeringen skall fortlöpande hålla utrikesnämnden underättad om de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och överlägga med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.'' Vi socialdemokrater anser att statsministerns avsteg från den svenska säkerhetspolitiken är av större vikt. Den tolkning som statsministern givit av Sveriges möjliga agerande i händelse av en konflikt i vårt närområde står inte i överensstämmelse med de uttalanden som riksdagen gjort. Det är också anmärkningsvärt att Statsrådsberedningen i sin promemoria till konstitutionsutskottet ansett att frågan om hur anförandet beretts inom regeringskansliet är utan betydelse. Det är inte mindre anmärkningsvärt med tanke på Olof Johanssons reaktion på statsministerns tal. Herr talman! Vi i Sverige har gjort helt klart var Sverige står när det gäller Estland, Lettland och Litauen. Under de kritiska kuppdagarna i augusti 1991 i Moskva kulminerade år av svenskt politiskt och praktiskt engagemang för de baltiska ländernas självständighet. Då behövde de verkligen vårt stöd. Vi beredde t.ex. då vägen för att företrädare för den övriga världen, som icke erkänt de baltiska regeringarna, skulle kunna verka från Stockholm. Skulle de baltiska länderna utsättas för rysk aggression kommer givetvis Sverige att på olika sätt stödja Estlands, Lettlands och Litauens självständighet och demokrati. Hur detta stöd skulle se ut måste givetvis utformas med utgångspunkt från svenska säkerhetsintressen och svensk säkerhetspolitik. Alliansfriheten ger oss ett stort handlingsutrymme. Vi skall inte i dag begränsa detta genom uttalanden som inte diskuterats och förankrats i Sveriges riksdag. Vi kan inte föra en hypotetisk säkerhetspolitik. Carl Bildts uttalande om Sveriges säkerhetspolitik är på väg att bli ett allvarligt problem för Sverige. Det har skapat osäkerhet både här hemma och utomlands. Genom att öka osäkerheten om vår politik riskerar statsminister Carl Bildt att skada Sveriges säkerhet. Utifrån vår säkerhetspolitik skall vi behålla vår trovärdighet och vår handlingsfrihet. Därför får vi inte skapa denna osäkerhet som nu har uppstått. Vår alliansfrihet kan ge ett viktigt bidrag för att förhindra att motsättningar i vår närhet växer till en allvarlig konflikt. Herr talman! Den dag då vår politik måste sättas på prov måste vi veta att den har ett brett stöd här hemma. Omvärlden måste veta var vi står, och därför kan vi inte bedriva en hypotetisk säkerhetspolitik. Carl Bildt driver denna politik utan förankring i riksdagens fastlagda säkerhetspolitik. Det är ingenting annat än en personlig politik. Det är därför som vi socialdemokrater har begärt att statsministerns tal den 17 november 1993 skall granskas. Nu är det inte bara vi socialdemokrater som har reagerat. I en artikel i Svenska Dagbladet har Rolf H. Lindholm, som är minister och chef för skyddsmaktssekretariatet på UD, uttryckt precis samma sak, nämligen att statsministern skapar osäkerhet om svensk neutralitetspolitik. I en artikel i Svenska Dagbladet den 20 maj i år säger förre kabinettssekreteraren i UD Sverker Åström: ''Den tolkning som Bildt företräder har lett honom till att spekulera om Sveriges hållning i fall av hot mot de baltiska länderna. Han säger sig icke kunna se neutraliteten som ett sannolikt val för Sverige i ett sådant läge. Det må han gärna anse men han har inte något mandat att på folkets vägnar göra uttalanden om vår hållning i hypotetiska framtida situationer med oklara konturer.'' Även i utländska tidningar har man konstaterat att Sverige har gjort avsteg från tidigare förd politik, med anledning av statsministerns tal. I den danska tidningen Politiken kunde vi den 20 november 1993 läsa följande: ''Talen markerar en klar kursändring i förhållande till den svenska riksdagens uttalanden under de senaste åren då man slagit fast att Sverige skall vara neutralt i tillfälle av krig i närområdet.'' Herr talman! Den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet betalar ett högt pris då den inte vill uttala det olämpliga i att statsministern ger omvärlden en ny och högst tvivelaktig tolkning av vår säkerhetspolitik. Det är en tolkning som helt saknar stöd i beslut som fattats i denna kammare. Anser de övriga partierna att det är viktigt att det råder politisk enighet om den svenska säkerhetspolitiken? Anser de att den citerade versionen från statsministerns tal innebär att det råder enighet? Att statsministerns tolkning av svensk säkerhetspolitik inte står i överensstämmelse med riksdagens beslut är klart. Det har skapat osäkerhet i Sverige och utomlands. Så får det inte fortsätta. Statsminister Carl Bildt kan därför inte undgå kritik för sitt agerande. Jag ber, herr talman, att med anledning av detta få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen nr 8 som fogats till betänkandet under avsnitt 17. 0813946968912 N 2010-01-01 00:00:00 255026 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf82