<anforande>
<dok_hangar_id>2349375</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8D2B9EAB-1181-4EA7-856C-129D8CA5A917</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>YLVA ANNERSTEDT (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Hans Göran Franck kan inte vara
omedveten om att Finansinspektionen hade en
oerhört känslig uppgift i det läge som vi då befann
oss i på den svenska finansmarknaden.

I det läget blev det en lång rad diskussioner om
tveksamheter i Finansinspektionens handläggning
av olika frågor. Dessa tveksamheter har naturligtvis
varit av den arten att man har kunnat diskutera
omdömet. Det gjorde också Bo Lundgren när
Anders Sahlén frågade honom.

Hans Göran Franck tog också upp frågan om den
uppskjutna förflyttningen. Han menade att man
skulle ha flyttat bort Anders Sahlén direkt om det
inte hade funnits något som helst förtroende för
honom. Så är det. Bo Lundgren har klart sagt ifrån
att det inte var fråga om något avskedande av en
generaldirektör. Det var ett erbjudande om en ny
befattning av det skälet att statsrådet hade ställt
upp vissa frågetecken när det gällde Anders Sahléns
omdöme på just posten som Finansinspektionens
generaldirektör.

Om det inte hade funnits något som helst
förtroende för Anders Sahlén hade statsrådet
naturligtvis inte bifallit Anders Sahléns egen
begäran om att skjuta upp offentliggörandet om
hans omflyttning. Vi fick ett klart besked om att det
var Anders Sahlén som begärde en period av fyra
månaders tystnad. Av personliga skäl ville han inte
att det skulle offentliggöras. Här har vi ytterligare
ett argument för att det inte var fråga om att bryskt
flytta bort Anders Sahlén. Han hade faktiskt ett val.

Jag tycker inte heller att man skall bortse från viljan
hos statsrådet Lundgren att faktiskt behandla
Anders Sahlén mänskligt. Han hade, som sagt, ett
val. Det fanns ingen anledning för statsrådet att gå
ut med några offentliga uttalanden eller att göra
Anders Sahléns omflyttning till Washington svårare
än den behövde vara. Därför finns det faktiskt
ingen anledning att underkänna de skäl som vi har
för vår reservation.

Jag noterar att Hans Göran Franck inte har svarat
på mina frågor. Vilka skäl tycker Hans Göran
Franck och Socialdemokraterna är de enda
godtagbara för att diskutera en förflyttning av en
generaldirektör?
</anforandetext>
<intressent_id>0972781465305</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255015</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
