<anforande>
<dok_hangar_id>2349375</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E37C9EEF-6387-4B3D-862A-6F940ED0A227</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>HARRIET COLLIANDER (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! När regeringen fattade det här
beslutet kunde det mycket väl ha handlat om
100 000 människor som man skulle bevilja
permanent uppehållstillstånd. Det är bara bra att
det inte blev så många.

Jag vet precis vad som står i regeringsformen. Det
står att regeringen styr riket, att regeringen har
ansvar, samt att regeringen har initiativrätt,
regeringen kan gå till riksdagen för att höra efter
saker och ting. Det beror på vad man vill och hur
man tolkar olika saker. Det behövde inte alls ha
varit ministerstyre.

När det handlar om så här stora frågor, som är
viktiga för hela landet, och när det handlar om
mycket pengar, är det på sin plats att regeringen hör
riksdagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0504312377900</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254985</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
