2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 5573C649-51F4-46D8-B0A1-B8245D767553 28 HARRIET COLLIANDER (nyd) nyd Herr talman! Frågan om de permanenta uppehållstillstånden för bosnier är en stor fråga, som berör många människor och som också handlar om mycket pengar. Jag anser att regeringen skulle ha underställt riksdagen frågan innan man fattade beslutet. Eftersom landet också befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge finns det all anledning att gå till riksdagen och höra om riksdagen anser att ytterligare några miljarder kan beviljas för flyktingpolitiken. Jag vet att det här är praxisbeslut, förvaltningsbeslut, som regeringen har rätt att fatta. Vid utskottets utfrågning frågade jag invandrarministern vilket utredningsunderlag regeringen hade när man fattade beslutet och om man hade gjort någon konsekvensanalys. Vad skulle beslutet att ge 42 000 bosnier, och så småningom också deras åtföljande anhöriga, permanent uppehållstillstånd innebära för staten och för skattebetalarna? Birgit Friggebo ansåg att det inte fanns någon anledning att förse sig med något sådant underlagsmaterial, därför att det här var ett praxisbeslut, som regeringen hade rätt att fatta. Jag frågade: Har invandrarministern hört kommunerna? Bosnierna skall ju placeras ut där. Det hade man inte gjort. Kommunerna reagerade inte heller så som invandrarministern hade tänkt sig, eftersom man fick locka kommunerna med stimulansbidrag för att de skulle ta emot bosnierna. Jag anser att regeringen har skött den här frågan mycket illa. Men jag konstaterar att problemet med uppehållstillstånden var olöst under ett års tid. Under sommaren 1992 fanns det många bosnier här, och det var ett akut problem. Sedan gick hösten 1992, och riksdagen arbetade. Så kom hösten 1993, och riksdagen arbetade då också. Om jag förstod det rätt, fick regeringen de här ärendena från Invandrarverket den 15 januari. I mitten av juni hemförlovades riksdagen, och den 21 juni fattade regeringen principbeslutet, som hade till konsekvens att dessa slussar öppnades, dvs. permanenta uppehållstillstånd för 60 000--100 000 människor. Jag menar att regeringen skulle ha gått till riksdagen. Regeringen har ju en initiativrätt, och riksdagen hade kunnat ta upp frågan om vilka riktlinjer som skulle tillämpas för flyktingpolitiken när det gällde uppehållstillstånd för bosnierna. Regeringen hade då kunnat få ett beslut om en ändrad flyktingpolitik, som hade kunnat tillkännages Invandrarverket, som då hade vetat hur man skulle hantera de här ärendena. Jag sade att regeringen har en initiativrätt. Jag menar också att regeringen har en skyldighet att ta initiativ i sådana här stora frågor som berör hela landet. Regeringen hade genom ett förslag i kompletteringspropositionen kunnat få riksdagen att besluta att ställa pengar till förfogande. Nu pålade man riksdagen ett konstitutionellt tvång. Först beslutar man om åtgärder, som kommer att innebära kanske miljarder på sikt, och sedan går man till riksdagen och begär pengar. Riksdagen är då tvungen att besluta om pengarna. Jag frågar mig vad som hade hänt om riksdagen under tiden hade fått en annan majoritet, som inte hade beslutat som regeringen hade tänkt. Det är det jag menar med det konstitutionella tvånget. I regeringsformen står det också att det är regeringen som styr riket och att regeringen har ansvar för landet. Regeringen har också ansvar för att hushålla med pengarna, och då borde man ha gått till riksdagen för att ta reda på hur riksdagen såg på saken. Jag menar också att man borde ha samordnat flyktingpolitiken med de nordiska länderna. I Danmark har man löst frågan om uppehållstillstånd för bosnierna annorlunda. Där startar man med ett temporärt uppehållstillstånd i stället för med ett permanent. När det gäller kosovoalbanerna, där barnfamiljer som hade kommit till Sverige före den 1 januari 1993 fick uppehållstillstånd, riktar vi kritik mot regeringen. Vi anser att regeringen har skött hela Kosovoärendet alldeles felaktigt från början. Man släppte in tusentals kosovoalbaner i Sverige, trots att man visste att de inte skulle få uppehållstillstånd här. De får sitta i flera år på flyktingförläggningar, och sedan skickas de tillbaka. När allt är klart räknar man med att 95-- 96 % har skickats tillbaka till Kosovo. Sedan finns det människor som har hållit sig undan och som inte har velat anpassa sig till myndigheternas krav. Så småningom ger man dem uppehållstillstånd, därför att man egentligen inte har någonting annat att göra. Jag riktar alltså kritik mot regeringen för att den har handlagt detta helt och hållet fel från början. Människor skall inte sitta i åratal på flyktingförläggningar och bli prövade, utan en asylprövning skall ske på kort tid -- vi menar att den skall ske på tre månader. Då hamnar man inte i den här situationen. Vi kritiserar också regeringens hantering av flyktingpolitiken som sådan. Herr talman! Jag vill nu yrka bifall till våra reservationer nr 2 och nr 4. 0504312377900 N 2010-01-01 00:00:00 254972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf28