2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 439F3055-97E5-45CD-BE1E-23D86003067C 27 CATARINA RÖNNUNG (s) s Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1 och 3 fogade till detta avsnitt. Regeringens handläggning av asylärenden är ett återkommande granskningsärende. Vi -- här talar jag för socialdemokraterna och för en majoritet av riksdagsledamöterna -- är angelägna om att Sverige lever upp till sitt goda anseende som ett land där humanitet och omtanke är ledstjärnor för flyktingpolitiken. Som Charles Westin, professor i invandrarfrågor uttryckt saken: Politikerna måste ta sitt ansvar och klart redogöra för vad vår demokrati står för. Och att vi genom olika konventioner faktiskt har åtagit oss att ge skydd åt förföljda och förtryckta människor. Herr talman! Utskottet har tillgång till detaljerade och kontinuerliga rapporter från US State Department, Amnesty International och Americas Watch. Vi bedömer dessa källor vara säkra. Vi tar också del av vad FN:s flyktingkommissarie anför. Det har framkommit att förhållandena i Peru avsevärt försämrats. Peru kan inte längre betraktas som en rättsstat. Dödsstraff har nyligen återinförts. Människor försvinner spårlöst. Människor avrättas utan rättegång. Vi har uppgifter om att militär rutinmässigt torterar misstänkta. Bruket av tortyr är således utbrett. Organisationerna Sandero Luminosa och MRTA tillgriper egna sanktionsmetoder utanför lagens råmärken mot motståndare, utan att staten Peru i dessa fall skyddar sina medborgare. Det finns uppgifter om 70 försvinnanden och 30 avrättningar. Vilka utsätts då i första hand för myndigheternas eller terroristorganisationernas behandling? Ett lovligt byte för denna brutalitet är naturligtvis de som av politiska skäl flytt landet, men som trots detta tvingats att återvända. Regeringen har i sin praxisbedömning inte tillmätt dessa omständigheter den betydelse som krävs. Detta slår vi socialdemokrater fast i reservation 1. UNHCR har i ett dokument, daterat den 18 mars 1994, riktat allvarlig kritik mot de avvisningsbeslut som Invandrarverket och Utlänningsnämnden fattat -- naturligtvis med ledning av praxisbeslut av regeringen. Invandrarministern ansåg vid den utfrågning utskottet hade med henne att ''man lägger stor vikt vid UNHCR:s arbete''. Hon går till och med så långt att hon säger att hon i huvudsak delar UNHCR:s uppfattning och därmed kritik av den 18 mars 1994. Återrapportering av vad som händer med till Peru avvisade personer har varit knapphändig. Men misshandel och en skottskada finns det dokumenterat. Regeringen har att göra avvägningar mellan att i en del fall avvisa människor eller att låta dem stanna av humanitära skäl. Vi har förståelse för regeringens synsätt, som också delades av den socialdemokratiska regeringen. Sverige skall inte bli centrum för cellverksamhet avsedd att stödja terrorism i Peru. Men låt mig säga, utan att vi riktar formell kritik, att vi i en del fall tycker i likhet med FN:s flyktingkommissarie att anknytningen till Sandero Luminosa och MRTA varit alltför löslig för att vara relevant och för att motivera en utvisning. Vad händer i Kosovo? Tiden medger ingen längre utläggning. I september 1990 tog Serbien kontroll över Kosovos parlament, rättsväsen och polis. De 70 000 albaner som arbetat i statlig tjänst har avskedats. Över 50 000 modernt utrustade serbiska poliser och soldater har skickats till Kosovo som en demonstration att landet i själva verket är ockuperat. Övergreppen mot de mänskliga rättigheterna är legio. Risken att kriget sprider sig från Bosnien är också överhängande. I oktober 1992 beslutade regeringen att upphäva den s.k. treterminsregeln. Denna regel som infördes av den socialdemokratiska regeringen innebar att barnfamiljer som rotat sig i landet fick stanna av humanitära skäl. Man hade barnens bästa för ögonen. Birgit Friggebo påpekade vid upprepade tillfällen i riksdagen att endast skyddsbehovet skulle vara avgörande för om människor fick stanna eller inte. Följden av detta blev att barnfamiljer sändes tillbaka till Kosovo, där skolorna var stängda. De återvändande fick i många fall lita till hjälporganisationer för sin överlevnad. Eller också valde de att gå under jorden för att stanna illegalt i Sverige eller att fly till annat land, företrädesvis Norge. Under alla förhållanden fick barnen utstå lidande. Den 14 april 1994 återinförs denna möjlighet för barnfamiljer att stanna. Denna ryckighet i normgivningen har skadat tilltron till de rättstillämpande myndigheterna. Det har skadat Sveriges anseende. Den andra punkten i vår kritik i reservation 3 gäller att regeringen brustit i ansvar när det gäller uppföljningen av avvisade kosovoalbaner. Amnesty har avvisats från Kosovo, och ESK får inte ha undersökningskommissioner där. Så mycket mer vilar då ansvaret på att regeringen följer upp, åtminstone med stickprovskontroller, vad som händer de återvändande. Sveriges Radio gjorde ett reportage om en hjärtsjuk man som avvisats, och som misshandlats och torterats svårt när han återvänt. Han torterades vid två tillfällen. Därefter blev han sängliggande, och nu har han avlidit. FN:s flyktingkommissarie har bekräftat att mannen bar spår av misshandel. Att poliser våldtar, trakasserar och misshandlar finns styrkt. Och att unga flickor begår självmord för att de inte står ut med sexuella övergrepp finns också styrkt. För övrigt har jag behov av att säga att jag står så långt ifrån Ny demokratis reservation i flyktingfrågan som tänkas kan. Harriet Colliander har uttalat att hon skall göra svensk flyktingpolitik till Ny demokratis huvudfråga i valet. Jag beklagar det ställningstagandet. 0634320940409 N 2010-01-01 00:00:00 254971 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf27