2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning C9CE0D15-1B80-4816-8E15-4CDF838EDA9A 20 TORGNY LARSSON (s) s Fru talman! Jag hajade till litet grand när jag lyssnade på Simon Liliedahl för en stund sedan när han beklagade sig över den besvärliga ställning som han hade genom att ha den avgörande rösten i utskottet och likaså en del av ansvaret för avgörandet i riksdagen. Det är glädjande att han ansluter sig till vad jag tror att riksdagen i övrigt anser. Fru talman! I sin granskning har konstitutionsutskottet kunnat konstatera att det i regeringskansliet i februari månad detta år fanns 125 politiskt tillsatta tjänstemän av vilka huvuddelen var s.k. politiskt sakkunniga. En betydande del av dessa sakkunniga var och är knutna till regeringskansliets statsrådsberedning. Det som utskottet i sin granskning särskilt funnit anledning att närmare undersöka är hur fyra av dessa politiskt sakkunniga vid statsrådsberedningen utfört sina arbetsuppgifter. Dessa fyra ingår i en särskild utredningsenhet och representerar vart och ett av de i regeringen ingående partierna. De är lokalmässigt samgrupperade och betecknas som den gemensamma utredningsenheten. Dessa personer är anställda i enlighet med de avtal som gäller för informationssekreterare och politiskt sakkunniga inom regeringskansliet. De har att ta fram bakgrundsfakta och argument samt göra sammanställningar om regeringens politik på de olika sakområdena. De skall regelbundet förse statsråd, statssekreterare, m.fl. med underlag som beskriver regeringens politik på olika områden. De skall ta del av och analysera riksdagspartiernas förslag, som de presenteras i riksdagsarbetet, offentliga framträdanden, kongressmaterial, m.m., och de skall vara statsråden behjälpliga med att ta fram underlag för tal, rapporter och debattsammanställningar. Sammanfattningsvis kan det sägas att de behövs för att utföra det mer långsiktigt inriktade politiska analysarbetet. Som ett led i detta arbete var det naturligt att de bevakade den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg i september 1993 och fortlöpande rapporterade om denna kongress till regeringskansliet. Det är naturligtvis ingenting konstigt i det, tvärtom. Det är naturligt att partier på olika sätt försöker bevaka varandra för att få fram information. Det som däremot var anmärkningsvärt var att dessa fyra politiskt sakkunniga i statsrådsberedningen nu plötsligt uppträdde som journalister som representerade var sin politiska tidning. Tre av dessa personer hade efter framställan från respektive tidskrift chefredaktör fått ackreditering. Den fjärde uppgavs representera en tidning från sitt eget politiska parti. Eftersom de var journalister och företrädde var sin tidning skulle man kunna förutsätta att de var tjänstlediga från sitt vanliga arbete eller hade semester. Men så var inte fallet. Utskottet har i sin granskning funnit att de inte var tjänstlediga, eller lediga på något annat sätt, när de befann sig på denna partikongress och tog del av det arbetet. De fick inget löneavdrag. De hade inte semester. Regeringskansliet hade t.o.m. stått för resa, hotell och traktamentsersättning. Utskottet har funnit att det är angeläget att man på regeringskansliet klarar ut på vems uppdrag de politiskt sakkunniga arbetar. Det konstateras också att oklarhet i vissa fall kan uppstå. Det är uppenbart att en sådan osäkerhet rådde vid det aktuella tillfället. Utskottet konstaterar att de politiskt sakkunniga spelar en viktig roll i regeringsarbetet, att varje statsråd bör ha en stor frihet att tillsätta de politiskt sakkunniga och bestämma deras arbetsuppgifter, men det är viktigt att uppgifterna då har ett direkt samband med statsråden och regeringens politiska arbete. Detta kan naturligtvis innebära att resultatet av det arbete som de politiskt sakkunniga utför kan komma till användning i den egna partiorganisationen. Men det är en helt annat sak. Utskottet är enigt. Det som utskottets ordförande sade i sitt inledningsanförande förtjänar att upprepas, dvs. att utskottet i åtskilliga ärenden faktiskt är enigt. Utskottet är enigt om att det bör klaras ut vilken roll de politiskt sakkunniga spelar och vilken uppgift de har när de exempelvis bevistar oppositionspartiers kongresser. Är de journalister, politiskt sakkunniga eller någonting annat? Jag konstaterar, som sagt, med tillfredsställelse att utskottet i det här fallet är enigt i sin bedömning. 0552300917200 N 2010-01-01 00:00:00 254964 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf20