2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 89BC0609-0A1F-4C42-BD42-FFBEACA2BD2E 2 THAGE G PETERSON (s) s Fru talman! Den här våren har varit extra arbetsam för konstitutionsutskottet. Sammanträdena har varit många och långa. Innan riksmötet är till ända har KU, såvitt nu kan bedömas, lagt fram 51 betänkanden. Ett flertal grundlagspropositioner, Riksdagsutredningens tre betänkanden och barnpornografifrågan har ökat KU:s redan stora arbetsbörda. Och granskningen har i år omfattat fler anmälningar än någon gång tidigare. Jag vill på hela utskottets vägnar tacka vår skickliga personal på KU:s kansli för extra ansträngningar och mycket arbete på kvällar och veckoslut. Vi vet att er arbetsbörda den här våren har varit exceptionellt stor. Mina partikamrater i KU kommer på de olika sakområdena av granskningsverksamheten att närmare beröra utskottets uttalanden i några väsentliga frågor samt att närmare utveckla de socialdemokratiska reservationerna. Jag kommer i min inledning att ta upp några principiella och allmänna synpunkter på granskningsverksamheten. Årets granskning har omfattat totalt 46 ärenden, och i dessa har funnits 39 granskningsanmälningar. Av de 46 ärendena har KU avgjort 38. Av de återstående ärendena har 7 skjutits till hösten. De har samtliga att göra med bank- och finanskrisen. KU vill bl.a. att pågående rättsutredningar skall vara över innan utskottet slutför sin granskning. Ett ärende har återtagits. Granskningen av regeringens upphandling av konsulter tas upp i ett särskilt granskningsbetänkande senare i vår. Av de 38 ärenden som KU har slutgranskat föreligger full politisk enighet i 28 ärenden. Utskottet har gjort en ingående granskning av regeringens handläggning av privatiseringen av statligt ägda företag och en speciell granskning av försäljningen av statens aktier i företaget Celsius. Utskottet har inte från konstitutionella utgångspunkter funnit några skäl till kritik. Fyra statsrådsuttalanden har särskilt granskats. Utskottet står enigt bakom slutsatserna av verkställd granskning i den delen. Fru talman! Jag har velat göra dessa påpekanden, därför att det i debatten på visst håll görs gällande att KU partipolitiserar granskningen. Men faktum är att stora och viktiga sakfrågor och kontroversiella statsrådsuttalanden har kunnat avgöras i full politisk enighet. Svenska folket har en stark känsla för rättssäkerhet; en stark känsla för att allt skall gå rätt till. Granskning av dem som fått och utövar politisk makt är ett viktigt inslag i vår demokrati. Riksdagens konstitutionsutskott har, enligt grundlagen, skyldighet att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. KU har därmed en mycket viktig uppgift i vår demokrati. Ett organ med så utomordentligt stora maktbefogenheter som regeringen måste naturligtvis kontrolleras ingående och fortlöpande. Och den kontrollen kan bara anförtros folkets valda representanter. När utskottet fullgör sin uppgift enligt grundlagen och granskar regeringen eller ett statsråd i en viss fråga, skall det inte uppfattas som liktydigt med kritik. En annan sak är att granskningen kan leda fram till kritik. Slutsatsen kan emellertid också bli att det inte finns grund för någon erinran. De flesta anmälningar resulterar inte i kritik. Jag tycker att det är viktigt att anmälningar görs, när någon ledamot av riksdagen anser att en fråga bör utredas och granskas av KU. Det är bättre att en anmälan görs, så att en granskning kan äga rum, än att frågorna kring en misstänkt felaktig handläggning inte får något svar. Att det är borgerlig majoritet i KU har inte i något fall hindrat att en socialdemokratisk anmälan lett till utredning och granskning. Jag utgår från att det var på samma sätt i KU med socialdemokratisk majoritet, nämligen att alla anmälda ärenden blev föremål för granskning oavsett från vilken politisk sida de kom. Detta arbetssätt är en styrka för demokratin. Konstitutionsutskottets granskningsuppgift är en demokratisk tillgång som är värd respekt. Från moderathåll agerar man nu på ett sätt som förringar konstitutionsutskottets verksamhet. Våldsamma personangrepp riktas mot mig, när jag fullgör min i Sveriges grundlag ålagda uppgift att leda granskningen av regeringen. För att inga missförstånd skall uppstå, vill jag upprepa att det är från moderat håll som kritiken kommer. Andra partier har inte kritiserat och handlat på samma sätt som Moderaterna. Fru talman! Så länge KU granskade socialdemokratiska regeringar och statsråd var allt i sin ordning. Kritiska uttalanden mot socialdemokratiska statsråd applåderades av moderata tidningar. Men när konstitutionsutskottet börjar granska moderata statsråd svallar känslorna okontrollerat över både på statsministern och det ledande moderata pressorganet. Och man tycker från moderathåll i KU att utfrågningarna med Anders Björck tog för lång tid, att frågorna upprepades etc., etc. Granskningen stämplas som ren partipolitik och som ett uttryck för KU-ordförandens revanschhunger och intellektuella otillräcklighet. Det är väl inte uteslutet att man har rätt på den sista punkten. KU:s granskning av statsrådens innehav av aktier betecknas som en personkampanj mot statsrådet Ulf Dinkelspiel. KU:s granskning av JAS-kraschen i Stockholm stämplar man som rena larvigheten. KU:s arbete för att skydda oskyldiga barn mot våld, tortyr och andra sexuella övergrepp -- ett arbete som för övrigt stöttats inte bara av Socialdemokraterna utan också av Centern, kds, Ny demokrati, Vänsterpartiet och delar av Folkpartiet -- är ett intensivt utnyttjande av den allmänna indignationen över barnpornografin. Fru talman! Jag är helt övertygad om att om konstitutionsutskottet låtit bli att granska statsrådens aktieaffärer, regeringens anlitande av konsulterna JKL, KREAB och Gramma, JAS- kraschen och struntat i att rätta till den moderata justitieministerns passivitet i barnpornografifrågan, då hade moderaternas kritik mot KU och mig personligen uteblivit. Kanske jag t.o.m. då hade fått ett alldeles speciellt vänligt hedersomnämnande på Svenska Dagbladets ledarsida. Men, fru talman, det exceptionella inträffar att landets statsminister skriver brev till riksdagens konstitutionsutskott, som om det vore han som bestämde över riksdagen och KU. ''Jag förutsätter'', skriver statsministern, och han kräver att det utskott som har regeringsformens uppdrag att granska honom och regeringen i stället skall granska KU:s ordförande. Det finns ingen rättslig eller konstitutionell grund för Carl Bildts agerande. Aldrig förr i riksdagens historia har det förekommit att en statsminister på detta grundlagsstridiga -- och arroganta och överlägsna -- sätt har ingripit i konstitutionsutskottets arbete och granskningsuppgift. Det hedrar i och för sig Centerpartiets, Folkpartiets, kds, Nydemokraternas och Vänsterpartiets företrädare i KU att de inte deltog i moderatgruppens instämmande i statsministerns instruktioner till KU. Men det hade faktiskt varit på sin plats att alla partier hade hjälpt till att mer aktivt hävda KU:s integritet och tagit avstånd från statsministerns brev. Det var faktiskt på det sättet, fru talman, att när det var en socialdemokratisk regering och en socialdemokratisk statsminister -- och en socialdemokratisk majoritet i KU -- då uppträdde KU enigt. Det kan utskottets vice ordförande bekräfta. Då bemötte KU ett mycket mindre allvarligt försök av medarbetare till Olof Palme att lägga sig i KU:s arbete. Det är utomordentligt förvånande att de som i andra sammanhang är noga med att hävda utskottets integritet nu är så pinsamt tysta. Fru talman! Jag vill på den socialdemokratiska KU- gruppens vägnar deklarera följande: Eftersom vi stöder oss på grundlagen kommer vi att hävda vår rätt och skyldighet att fullgöra vår uppgift enligt 12 kap. 1 § regeringsformen att granska statsministern och statsråden. Vi tillbakavisar statsministerns försök att styra KU:s och riksdagens arbete. Fru talman! Jag vill dessutom personligen för riksdagens ledamöter och för svenska folket klart deklarera att Sveriges statsminister får ta till vilka ord och uttryck som helst för att solka ner min heder. Det kommer inte det minsta att påverka mitt granskningsarbete av den regering som Carl Bildt leder. Varför inte? Jo, av följande skäl: En demokrati som vill överleva måste kontrolleras och granskas; man måste sätta gränser. Maktfullkomlighet, överhetsfasoner och arrogans måste motarbetas var det än förekommer, såväl i socialdemokratiska led som i borgerliga led. Jag har ägnat hela mitt liv åt folkrörelsearbete och politiskt arbete. Jag har tillhört denna riksdag i 25 år. Men jag har aldrig någonsin blivit utsatt för en så lumpen och dyster kritik som från landets statsminister därför att jag fullgör min uppgift enligt regeringsformen, att granska regeringen. Jag har den bestämda uppfattningen, fru talman, att makten måste kontrolleras i en demokrati. Det må vara socialdemokratisk makt eller borgerlig makt. Statsråd i alla regeringar skall ständigt känna och veta att någon alltid har ögonen på dem. En slätstruken granskning, som inte vågar sätta tänderna i maktens alla delar, är skadlig för demokratin. Ett konstitutionsutskott som inte får arbeta fritt och självständigt är också till skada för demokratin. Passivitet i granskningshänseende är måhända behagligt och bekvämt för maktens utövare. Men passiviteten kan leda till att medborgarnas aktivitet och uppmärksamhet avtar. Och det är i det långa loppet till skada för det demokratiska arbetet. Det är därför som den socialdemokratiska riksdagsgruppen ser så utomordentligt allvarligt på statsministerns maktfullkomliga försök att styra riksdagens konstitutionsutskott. Riksdagsgruppen har genom sin gruppledare Jan Bergqvist nu på morgonen lämnat in en anmälan till KU med begäran att granska statsminister Carl Bildts agerande. Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets skrivning i betänkandet KU30 med undantag av de avsnitt där det föreligger socialdemokratiska reservationer. I dessa fall vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 3, 7 och 8. I detta anförande instämde Jan Bergqvist, Torgny Larsson, Ingvar Johnsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström, Inger Hestvik, Sigrid Bolkéus, Karl Hagström, Catarina Rönnung, Hans Göran Franck och Björn Kaaling (samtliga s). 0348268153001 N 2010-01-01 00:00:00 254946 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf2