2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 37996DA6-4AFB-49DC-99AB-7A20C074C71F 19 BENGT HURTIG (v) v Fru talman! Också jag vill börja med att tacka kanslipersonalen på konstitutionsutskottet, som har haft och fortfarande har en tuff vår. Vi har en förmåga att ställa krav på kansliet. Dagens debatt är en viktig del av den kontrollmakt som måste utövas i en demokrati. Flera talare har haft den synpunkten. Ibland krävs också i massmedierna att själva kontrollmakten i sin tur måste granskas. Jag tror att det finns berättigade synpunkter bakom dessa krav. Jag tror också att alla KU-ledamöter välkomnar en sådan granskning. Den måste utövas av den politiskt intresserade allmänheten och massmedierna, men givetvis också av riksdagens ledamöter. Om allmänheten får intrycket att riksdagens konstitutionsutskott mest är ett forum för partipolitiska fejder minskar givetvis respekten för demokratins kontrollmakt, och förtroendet för själva demokratin får sig ytterligare en knäck. Självfallet bär också landets statsminister ett ansvar för opinionsbildningen om KU. Jag anser att vissa formuleringar i hans brev till KU var olyckliga. Det är enligt min mening också olyckligt att vi i detta betänkande fått in ett par särskilda yttranden som behandlar oavslutade frågeställningar om regeringen och den s.k. Volvo--Renault-affären, som ju konstitutionsutskottet kommer att fortsätta att granska. Fru talman! Precis som i början på 30-talet skrivs nu artiklar i pressen med budskapet att demokratin är sjuk. Den representativa demokratin måste lämna plats för ett nytt styrelseskick sägs det i en artikel av en ledande moderat jurist. En kommission av högt uppsatta byråkrater bör få en exklusiv rätt att lämna förslag, hävdas det. Jag tycker att denna typ av artiklar för med sig en odör från 30-talet när det gäller hur man ser på parlamentarismen. Det borde vara en varningssignal för oss alla att stärka vakthållningen kring demokratins principer. I den vakthållningen har konstitutionsutskottet en särskild roll. För drygt ett år sedan framträdde i Finland en anonym konsult. Han påstod att han i samarbete med de finska storföretagen arrangerat en mediekampanj mot den finska marken för att framtvinga en devalvering. En sådan framtvingades ju också. I Sverige genomfördes mot en liknande bakgrund av omfattande valutaspekulationer krisuppgörelser i september 1992. Dessa krisuppgörelser har haft stor betydelse för riksdagsarbetet sedan dess. Under fjolårets granskningsarbete sköts granskningen av krisuppgörelserna mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna till i år. Nu har den granskningen lagts på hyllan utan någon särskild utredning. Jag frågar mig: Är det rimligt att partiledare med snabba förhandlingar under några timmar utreder och föreslår en politikomläggning av den omfattning det här var fråga om? Är det rimligt ur konstitutionell synpunkt att regeringen i ett snabbt träffat avtal med ett oppositionsparti låser en stor del av riksdags- och regeringsarbetet? Kan inte övriga oppositionspartier och sakkunniga inom regeringskansli och riksdag ha något att komma med som i en normal beredningsprocess kan förbättra förslagen? Kan sådana avtal, med ett nödvändigtvis darrigt underlag, över huvud taget förväntas hålla när de granskas närmare? I praktiken har ju krisuppgörelserna fallit sönder. Jag tror inte på det rimliga i att partiledaröverläggningar skall tillåtas låsa det politiska arbetet, om man inte har några fasta regler för hur och när sådana uppgörelser kan ske. Sådana uppgörelser kan vara viktiga, men de måste ske under vissa bestämda former. Det är också märkligt att konstitutionsutskottet inte har förmått granska regeringsutövningen under krisuppgörelsen år 1992. En annan fråga där KU borde ha gjort en ytterligare kraftansträngning är granskningen av den förra regeringens information av den illegala krutexport via DDR som företaget Bofors stått för. Det görs visserligen i betänkandet beskrivningar av utskottets tidigare arbete med frågan sedan år 1987 och framåt. Men utskottsmajoriteten hänvisar bara till de kritiska uttalanden som tidigare gjorts om svagheter i regeringens kontroll av krigsmaterielexporten. Det har enligt min mening i fjol kommit delvis nya uppgifter genom boken Die Akte Bofors som kunde ha föranlett utskottet att gå vidare och begära uppgifter från t.ex. SÄPO om vad det visste och vad regeringen eventuellt visste om den illegala kruthandeln vid denna tid. Denna bok bygger på material som man har fått fram i forna DDR och som blivit tillgängligt efter murens fall. Det är litet märkligt att EU-frågan inte ägnas större uppmärksamhet i granskningsbetänkandet. Visserligen har utskottet utrett hur förberedelsen för tillsättningen av de bortåt tusen tjänstemän och svenska befattningshavare i EU-apparaten skall gå till. Också på några andra ställen berörs EU- anpassningen och EES-samarbetet. Men vi kan fundera på vad detta relativa ointresse för EU- frågan beror på. Ur konstitutionell synpunkt finns givetvis många frågor att ställa. De har också ställts, t.ex. i samband med EES-propositionen. Jag menar att EU-medlemskapet kommer att innebära högst påtagliga förändringar i hur lagar och förordningar bereds. Man kan fråga sig om regeringen har ansträngt sig tillräckligt för att det svenska samhällslivet i hela dess bredd skall komma med i den beredningsprocess som nu pågår inom ramen för EES-avtalet. Det kommer säkert att finnas anledning att återkomma till dessa problemställningar. Vi fyra EU-motståndare som ingår i konstitutionsutskottet får ta på oss en del av skulden till att vi inte varit mer aktiva och med ytterligare begäran om granskning drivit denna fråga framåt. Fru talman! Jag skall avslutningsvis beröra en ytterligare frågeställning som hör till dessa första tio områden, nämligen frågan om konsekvensanalyser. Det sägs på ett ställe i betänkandet att trafikutskottet anser att konsekvensanalyserna av regeringens propositioner om trafikens infrastruktur måste förbättras. Man säger också att det politiska inflytandet måste stärkas. Konsekvenserna av järnvägs- och vägbyggen måste klarläggas bättre, menar trafikutskottet. Finansutskottet anser att det inte sällan finns uppenbara brister när det gäller förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i propositioner. Nu har riksdagen ställt sig bakom rätt omfattande satsningar under de närmsta åren på just trafikens infrastruktur. Man räknar med att staten skall satsa i storleksordningen 100 miljarder på detta område. Man kan fråga sig om riksdagen har fattat de besluten utan att ha fullt klart för sig vilka konsekvenser dessa investeringar kommer att få. Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till min meningsyttring vad avser avsnitten 12 och 15. Jag återkommer senare i debatten till dessa avsnitt. 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 254963 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf19