2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Ungdomspolitik 6A79ECFE-37D1-4341-AEE9-BBB667162BD6 168 STEFAN ATTEFALL (kds) kds Herr talman! Först vill jag instämma i Ulrica Messings glädje över att vi nu för första gången i Sveriges riksdag får diskutera en proposition om ungdomspolitiken och likaså för första gången i Sveriges historia får anta riktlinjer för ungdomspolitiken. Vi har haft en ungdomsminister sedan 1987, men det är först nu, med Inger Davidson som ungdomsminister, som vi har fått chansen att ta ställning i riksdagen till riktlinjer för ungdomspolitiken. Regeringen har betonat vikten av en helhetssyn i ungdomspolitiken, och propositionen är en del i arbetet på att skapa denna helhetssyn. Jag har själv förmånen att få leda den generationsutredning som omtalas i propositionen. Denna utredning har till syfte att ta ett samlat grepp på ungdomspolitikens hårdvara, dvs. förhållandena på arbetsmarknad och bostadsmarknad och ungdomars ekonomiska frågor. Vi försöker att anlägga det helhetsperspektiv som Ulrica Messing efterlyser. Ulrica Messing kommer om några veckor att genom oss kunna få det diskussionsunderlag som hon efterlyser. De perspektiv som anläggs i utredningsarbetet skall enligt vad Inger Davidson aviserat också kunna vara underlag för kommande propositioner, om den nuvarande regeringen får fortsätta att arbeta. Jag vill också påminna om ett uppdrag till SCB, med rubriken Barn- och ungdomsrelationer. Det är fråga om en omfattande enkät bland ungdomar om deras värderingar och attityder. Även i detta fall är ambitionen att så småningom göra uppföljningar i form av kontinuerliga enkäter, för att få ett bra underlag för hur värderingar och attityder förändras i ungdomsvärlden. Generationsutredningen och denna enkät blir ett viktigt underlag för att skapa en helhetsbild och en helhetssyn för att kunna lägga fram förslag av konkret karaktär med ett ungdomsperspektiv inom olika sektorsområden men också för att få in generations- och ungdomsperspektiv i den politiska beslutsprocessen. Jag kan också försäkra en del av meddebattörerna här att ungdomars rätt till arbete, problemen på arbetsmarknaden och ett klart och stort engagemang för att skapa jobb för ungdomar genomsyrar arbetet i Generationsutredningen. Jag är vidare ordförande i Statens ungdomsråd och har fått förmånen att arbeta tillsammans med ett mycket duktigt och engagerat gäng av ganska unga människor på dess kansli. Jag vill påstå att det skett en uppstramning av Statens ungdomsråds arbete under de senaste åren. Det är långt ifrån den litet flummiga image som Statens ungdomsråd hade för 10--20 år sedan och som fortfarande verkar finnas kvar i de föreställningar som en del medelålders makthavare i dag har om Statens ungdomsråd sedan den tid när de var aktiva i politiska ungdomsförbund. Statens ungdomsråd är nu en myndighet som arbetar mycket med inriktning på kommuner, för att sprida goda idéer, för att stödja och på olika sätt skapa bättre villkor för den unga generationen. Ungdomsrådets inriktning bekräftas också i propositionen. Jag skulle vilja påstå att propositionen, kulturutskottets betänkande och riksdagens beslut i morgon innebär en bekräftelse på att Ungdomsrådet arbetar på rätt sätt och har en bra färdriktning. Vi arbetar inom Statens ungdomsråd för närvarande framför allt inom fem områden. Det handlar mycket om information och om utredningsarbete. Vi tar kontakt med forskarvärlden för att sprida kunskap om ungdomars relationer och levnadsvillkor. Det handlar också om arbete på den lokala nivån, exempelvis om att stimulera kommuner att engagera sig i olika delaktighetsprojekt för ungdomar för att tillvarata ungdomars kompetens och engagemang. Vi stimulerar också inrättandet av träffpunkter, antingen i form av Ungdomens hus, som har tillkommit på flera ställen i landet, eller i form av mindre träffpunkter. Något som ofta debatteras är bidragsgivning till ungdomsorganisationer, men vi svarar också för utvecklingsinsatser för att förnya föreningslivet. Vi arbetar också sektorsövergripande. Ungdomsrådet skall vara den myndighet som försöker sammanföra andra statliga myndigheter, verk och organ. Jag vill påstå att det bedrivs ett allt bättre samarbete, mycket tack vare vår engagerade personal. Vi tar självfallet också ett visst sektorsansvar för de fritidsfrågor vars handläggning ankommer på staten. Vi upplever att vi får ett bra stöd för detta arbete och ett tydligt uppdrag genom det beslut som vi väntar oss i morgon. Jag skulle vilja kommentera socialdemokraternas reservation om att en del av bidragen skall användas till utvärdering. Det kan här föreligga ett visst missförstånd. Jag vill betona att medel för statens utvärdering av hur målen för bidragsgivningen skall tillgodoses finns inom myndighetsanslaget D 1. Ungdomsstyrelsen. Det är endast organisationernas egen utvärderingsverksamhet som inte skall betalas via bidragen. Det är rimligt att organisationerna själva avgör hur de skall lägga upp denna utvärderingsverksamhet och hur de skall disponera sina resurser. Det är svårt för en myndighet att diktera detta. Alternativt får man skapa ett klumpbidrag vid sidan om, och det blir då helt enkelt fråga om en utbyggnad av det nuvarande bidraget. Det är också en konsekvens av de remissvar som har kommit in till Civildepartementet efter ett utredningsarbete som inletts bl.a. av Statens ungdomsråd. Organisationerna har där tydligt markerat att detta är den ordning som man önskar, och detta önskemål har regeringen följt i propositionen. Det är märkligt att socialdemokraterna inte delar ungdomsorganisationernas egen bedömning. Det är ett spännande arbete som bedrivs inom Statens ungdomsråds område. Jag har gjort en mycket intressant reflexion i anslutning till detta arbete, som jag själv deltar i. Det finns två olika perspektiv i den syn som man har på ungdomar, perspektiv som man ofta möter inte minst när man träffar regionala företrädare. Vi har storstadsförorternas perspektiv, där man ofta frågar sig vad man kan göra för att undvika att ungdomarna skall börja slåss, supa, knarka och rent allmänt bete sig på ett destruktivt sätt. Det är det socialt preventiva perspektivet, där man vill förhindra att ungdomar gör dumma saker. Det finns också ett annat perspektiv, som man framför allt möter i glesbygdskommuner. Där ser man ungdomar som en resurs. Man inser att man behöver ha kvar ungdomarna i sin kommun. Man behöver ungdomarnas engagemang. Det handlar faktiskt om den egna kommunens överlevnad. Det senare perspektivet börjar anläggas mer och mer på olika håll. Det tar sig mycket få uttryck i de politiska ungdomsförbunden. I stället ser vi det i engagemanget för Ungdomens hus runt om i landet, i nya ungdomsföreningar och i ungdomsråd som bildas. Vi ser det också i olika kulturaktiviteter och i träffpunktsprojekten. Ungdomar står, som här tidigare har sagts, för förnyelse, ifrågasättande, energi och nya perspektiv på tillvaron. Men ungdomar behöver också känna sig älskade och behövda och känna att de har en viktig roll i olika sammanhang liksom att de har stöd från offentliga organ och att de kan ha vuxna som förebilder. Balansgången mellan det ungdomliga engagemanget, ifrågasättandet, energin och den vuxnes roll återfinns också på ett bra sätt i propositionen. Slutligen vill jag bara litet grand kommentera de riktlinjer som ges i propositionen. Jag tycker att de riktlinjer som återfinns i det socialdemokratiska alternativet innehåller för mycket av slagord och pamfletter och för litet av beskrivningar av vilka principer som skall vägleda arbetet. Man saknar där också det som jag tycker är det viktiga i riktlinjerna, nämligen subsidiaritetsprincipen. Det är egentligen en kristdemokratisk tanke att ansvaret skall ligga på den lokala nivån. Vi vill bygga samhället nedifrån, medan de offentliga organen har som uppgift att stödja, hjälpa och på olika sätt uppmuntra, inte att ta över och sköta om utan i stället försöka stärka den lokala nivån, de små naturliga gemenskaperna. Det är där som vi blir personer och upplever vårt sammanhang. Där känner vi närheten och upplever vår roll. Familjen är en viktig del i detta men också de sociala nätverken runt familjerna. Det handlar om familjer av olika karaktär och storlekar under olika förhållanden. Vi skall i dessa sammanhang inte syfta till att ge alla barn och ungdomar samma stöd, eftersom barn behöver olika mycket stöd. En del behöver mera stöd än andra, och det är en uppgift för staten att på olika sätt ge sådant stöd. Vi kan här se en skiljelinje mellan dem som tycker att stat och kommun skall ta sin hand ifrån människor och inte lägga sig i -- det mera nyliberala perspektivet -- och dem som menar att stat och kommun skall ta över ansvaret för alltihop. Jag tycker att man märker detta i Vänsterpartiets och Socialdemokraternas resonemang och riktlinjer. Mot detta vill jag ställa vad jag kallar det kristdemokratiska perspektivet, där den offentliga sektorn och de offentliga organen har en viktig roll som stödjare, uppmuntrare och garanter för att alla får likvärdiga förutsättningar. Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till kulturutskottets hemställan. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 255112 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf168