<anforande>
<dok_hangar_id>2349375</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3AED4D28-85F9-48F4-83BA-0A93685C435D</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>ELISABETH FLEETWOOD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig först säga till Monica
Widnemark att vi är överens när det gäller kulturen
i propositionen. Som Monica Widnemark hörde
alldeles nyss håller regeringen med oss på den
punkten. Här råder alltså en total enighet, och det
tror jag att vi skall vara mycket tacksamma för.

Inriktningen av den socialdemokratiska politiken
bestämmer socialdemokraterna själva, sade
Monica Widnemark. Det var just det jag sade! Men
vi måste förbehålla oss rätten att kritisera er
inriktning om vi har en annan. Så ser det politiska
spelet ut. Om vi inte hade olika inriktning, om vi
inte hade olika partier, om vi inte hade olika
politiska program -- varför sutte vi då här? Det är
just genom den här processen som vi alla -- tror
jag -- hoppas att vi så småningom skall kunna
utveckla vårt samhälle.

Klasskillnaderna ökar, sade Monica Widnemark.
Barn väljer inte sina föräldrar, sade hon också. Nej,
det gör de inte, och det är nog tur det! Men vi som
arbetar med ungdomar -- skola, lärare,
ungdomsverksamhet, fritidsverksamhet, daghem,
osv -- kan ta aktiv del i de ungdomarnas uppväxt.
De skall vara lika, sade Monica Widnemark. Det
håller jag inte med om. Barn är inte lika, människor
är inte lika. De skall ha lika möjligheter och lika
rättigheter, men det vore förfärligt om vi sade att
alla barn var lika. Det är de inte. Däremot skall vi
hjälpa de barn och ungdomar som vi möter att finna
sin rätta plats, både i samhället och när det gäller
den egna utvecklingen.

Det är riktigt, som Monica Widnemark säger, att
många föräldrar inte klarar av att bry sig om sina
barn och ungdomar. Här kan jag inte låta bli att
snudda vid det som Claus Zaar nämnde -- droger,
narkotika, mobbning, osv. är stora problem. Jag
tror inte att vi här i kammaren har skilda
uppfattningar om det. Vi har också tidigare
debatterat sådant. Det är sådant som vi definitivt
vill se borta från våra undomar.

Beträffande ungdomsarbetslösheten kan jag säga
att vi vill gå vidare på den väg som vi har slagit in
på. Detta kommer att tas upp i ett betänkande från
arbetsmarknadsutskottet som vi skall behandla
senare. Men så mycket kan jag säga att vår
målsättning är att skapa riktiga jobb, som ger lön
och som gör det möjligt att sköta sig själv, så att
ungdomspraktik icke skall vara nödvändigt för att
ge den sysselsättning som man behöver.
</anforandetext>
<intressent_id>0200426688007</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255106</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
