2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Ungdomspolitik 77EC17C6-2262-44DE-A820-822A1C46B311 160 ELISABETH FLEETWOOD (m) m Herr talman! I regeringens proposition 1993/94:135 lägger man fram, som civilministern sade, ett program för en helhetssyn på ungdomspolitiken. Det är naturligtvis riktigt att ungdomspolitik har behandlats i många propositioner, motioner och betänkanden under många år. Men det är helhetssynen, framtidstron och det personliga ansvarstagandet, som civilministern nämnde som honnörsord, som jag gärna vill upprepa. Civilministern sade någonting som fick mig att tänka på gårdagen, nämligen att ungdomar ofta saknar självtillit. Detta nämnde Ann-Sofie Ohlander i sin mycket fina föreläsning med anledning av att det var 75 år sedan kvinnor fick rösträtt. Det är nog så att även unga män saknar självtillit, även om jag tycker mig ha märkt att unga kvinnor har svårare att nå det mått av självtillit som behövs både för den egna utvecklingen och för ett samhällsengagemang. Vi i majoriteten tror också på kulturen. Jag minns inte vem av talarna som tidigare påstod att det skulle vara någonting för oppositionen särskiljande. Jag kan knappast anföra något bättre bevis för motsatsen än vad utskottets ordförande framhöll i tacktalet till de ledamöter som avgår. Vi har olika vägar, men synen på att kulturen är viktig har vi gemensam i utskottet. Det tycker jag är mycket bra. Vad är då huvudinriktningen här? Ja, det är rätten till goda uppväxtvillkor -- så långt som en riksdag kan besluta om sådant. Det finns naturligtvis också -- det måste vi vara medvetna om -- andra företeelser än vår riksdag som påverkar, både positivt och negativt, uppväxten för de unga. Såvitt jag förstår har förslaget om Ungdomsstyrelsen mottagits positivt, och det är bra. Vi hoppas att den skall kunna arbeta på ett bra sätt. Det sades att kulturen inte fanns med i propositionen, och det stämmer. Men där har nu utskottet gemensamt gått in för att kulturen är en viktig del, och med regeringens goda minne kommer vi också att besluta om att så är fallet. Jag läser ett par rader direkt ur betänkandet: ''Utskottet tillstyrker medelsanvisningen till Ungdomsstyrelsen (7 923 000 kronor), till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. (111 697 000 kronor) och till EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa (4 500 000 kronor).'' Sammanlagt utgör detta 124 120 000 kronor för budgetåret 1994/95. Samtidigt som jag tar upp det som några av de föregående talarna sade, skall jag gå in på reservationerna. Jag tycker faktiskt att en del av reservationerna är märkliga. De innehåller inte vad jag tycker en reservation bör innehålla, nämligen en helt annan uppfattning. De innebär ett understrykande av partimotioner som har väckts tidigare -- och det är klart att man står fast vid dem. Det är inte det jag har uppfattat att en reservation skall syfta till. Den första reservationen från Socialdemokraterna är en sådan allmän reservation. Man talar om FN:s barnkonvention och menar att vi borde ha utgått från den. Ja, vi tar för givet att vi alltid utgår från den. FN har beslutat om den, och vi har ratificerat den. Jag försökte ta reda på hur lång tid det tog innan vi i Sverige gjorde det, och jag fann att det var en ganska kort tidsintervall innan vi sade att vi tyckte att det var riktigt. Därför har jag litet svårt att förstå att den här reservationen var nödvändig. Men det är naturligtvis Socialdemokraternas rättighet att tycka att den är annorlunda än majoritetens förslag. När det gäller reservationen om vidgade klyftor i skolan blir jag däremot inte förvånad. Vi har nämligen under lång tid hört att den skola som har varit bra i många avseenden och som vi vill försöka göra ännu bättre, kommer att bli sämre och att klassgränserna kommer att förstärkas. Det är definitivt icke avsikten; inga klassgränser skall förstärkas. Men valfriheten skall förstärkas, liksom möjligheterna att välja skola, skolform och program m.m. utifrån den egna uppfattningen, den egna begåvningen och de egna önskemålen inför framtiden. Jag skall också ta upp det tyska lärlingssystemet. Claus Zaar är inte här nu, men han kanske lyssnar på sitt rum. Med det program som nu finns är det möjligt att ha ett lärlingssystem som liknar det tyska, men det innebär att man låser det, även när det gäller praktiken, till statliga regleringar. Vi tycker inte att det är bra, och därför har vi avstyrkt ett sådant förslag. Arbetsmarknadssituationen är mycket olycklig. Ingen av oss vill ha arbetslöshet på dagens nivå -- eller på någon annan nivå. Samtidigt får man inte säga, som jag för bara någon vecka sedan här i kammaren har hört från socialdemokratiska riksdagsledamöter, att arbetslösheten fortfarande bara växer och växer. Jag tror inte att de ledamöter som har påstått det har missat att arbetslösheten minskar. Under de senaste veckorna har vi sett att fler och fler arbetstillfällen har tillkommit, att fler och fler arbetslösa återigen har kunnat få ett arbete. Samtidigt erkänner vi naturligtvis att situationen ännu inte är bra, men vi räknar med att förbättringarna skall fortsätta. Kultur- och mediebudkavlen var ett projekt på tre år. De projekt som där kunde få stöd har i dag möjlighet att få stöd genom Allmänna arvsfonden. Därför har vi avstyrkt också det förslaget. Det behövs större insatser för barns och ungdomars kultur, säger Socialdemokraterna, särskilt när det görs nedskärningar på kommun- och landstingsnivå. Ja, det är synd, sorgligt och beklagligt att man många gånger anser sig vara tvungen att skära. Det är väl bara så, att om vi inte skär i dag, om vi inte försöker begränsa kostnaderna i dag, drabbar det ännu hårdare de ungdomar som vi här talar om, de ungdomar som skall ta över efter oss. Därför är det ofta svårt att fatta dessa beslut. Tror ni som sitter här att någon kommunalman i någon kommun ute i landet med glädje säger att det skall bli roligt att skära här? Så är det naturligtvis inte. Man ser verkligheten med öppna ögon och säger: Vi måste skära här, annars blir konsekvenserna sådana att vi inte kan ta ansvar för dem. Ny demokrati har under de här tre åren hävdat att vi skall skära i organisationsbidragen. Man kallar då allt för organisationsbidrag. Man nämner ett belopp på ungefär 7,5 miljarder. I detta belopp ingår sådana verksamheter som jag undrar om man själv skulle vilja avskaffa, om man var medveten om att de ingick där. Det gäller t.ex. nästan 2 miljoner till humanitärt stöd via hjälporganisationer. Vill vi inte hjälpa dem som har det väldigt svårt, t.ex. i det forna Jugoslavien, i Rwanda och på andra ställen, genom exempelvis Röda korset eller Rädda barnen? Likaså är det 2 miljoner som går till lönebidrag. Det ger möjlighet till anställningar. -- Jag tror inte att den reservationen från Ny demokrati var riktigt genomtänkt. Trots att jag antagligen har överskridit min tid, herr talman, har jag naturligtvis inte hunnit bemöta allt vad som sades av de talare som kom före mig, men jag kanske kan få återkomma i repliker. Låt mig slutligen säga att jag yrkar bifall till kulturutskottets hemställan. 0200426688007 N 2010-01-01 00:00:00 255104 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf160