2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Turism 17454006-FF8C-45FE-85B7-E7CA73ACB0AA 146 SÖREN NORRBY (fp) fp Herr talman! Jag har i en motion tagit upp en fråga som har berörts väldigt flyktigt i debatten, nämligen turistnäringens naturvårdsansvar. Natur- och friluftsliv är de viktigaste plusfaktorerna för utlänningar som funderar på att turista i Sverige. För svenskar är naturen av avgörande betydelse när det gäller att turista i Sverige. Maja Bäckström talade nyss om för oss att svenskar står för 80 % av turismen i Sverige. Det kan handla om användning av fritidsbåtar, fritidshus, husvagnar och fjällvandring. Sett i det perspektivet är naturen självt den viktigaste produktionsfaktorn för svensk turistnäring. Mot den bakgrunden är miljöförstöring det kanske allvarligaste hotet mot en av våra viktigaste näringar. Försurning och andra luftföroreningar slår ut inlandsvatten, dödar skogar och spolierar kulturminnen. Havsföroreningar gör våra attraktiva kuster och skärgårdar mindre lockande för turister. Nedskräpning drar ned kvaliteten både hos Kungsleden och Bohusläns stränder, för att inte tala om rastplatserna längs våra vägar. Allra hårdats drabbar nedskräpningen våra turistiskt betydelsefulla storstäder. För att spetsa till det litet skulle man kunna säga att nedskräpning kanske är ett större hot mot turistnäringen än vad momshöjningar är. Det är faktorer som man lätt glömmer bort om man inte som jag är ute och tar i skräpet med egna händer. Naturen betraktas av turistföretag som en fri nyttighet, för att använda en ekonomisk term. Så kan vi inte se det längre. Naturen måste vårdas, underhållas och utvecklas på samma sätt som andra produktionsfaktorer. Om byggnader inte sköts blir de förstörda. En nedkörd liftanläggning blir underkänd av Svensk anläggningsprovning och belagd med nyttjandeförbud. Misskött marknadsföring är ett säkert sätt att knäcka ett turistföretag. Men att bildligt och bokstavligt talat såga i den gren som turismen sitter på tycks vara helt i sin ordning för många. Naturen är alltså ingen slit-och-släng-vara. Därför måste nu svensk turistnäring satsa stort på naturvård. Varje hot mot naturen och mot dess tillgänglighet måste tas på allvar. Allemansrätten är en grundläggande förutsättning, men den hotas av dem som missbrukar den. Dit hör faktiskt många turistföretag -- nämligen de som utnyttjar allemansrätten kommersiellt utan att ta några kostnader och använder allemansrätten som en handelsvara. Den är faktiskt inte definitionsmässigt gratis för kommersiellt utnyttjande. Jag vill ge några exempel på vad man kan göra: Arrangörer av kanotsafarier och forsränning kan se till att tillhandahålla en naturvårdsservice för sina kunder. Fjällvandrarna, för vilka SJ tar betalt för att transportera till Norrlands inland, får man kanske förse med den naturvårdsservice som behövs under fjällvandringen. Det finns många bra exempel på hur man kan ta kostnader av detta slag. Svenska turistföreningen är ett föredöme i det hänseendet. Det kan handla om så enkla saker som sop- och toalettservice och städning av nedskräpade naturområden -- gärna genom engagemang av idrottsföreningar och andra. Det handlar om information. Det kan handla om avtal med markägare. Ett exempel är en bussresa för pensionärer. Man stannar vid en rastplats och släpper av passagerarna -- herrarna till höger och damerna till vänster -- och sedan är uppehållet slut. Tänk om man i stället där mötte markägaren som berättar om hur markerna har brukats under åren! Pensionärerna skulle då på nytt själva få uppleva sina erfarenheter. Det kan vara ett stort plus för markägaren som får en ersättning av bussföretaget. Det kan vara ett mycket stort plus för bussföretaget som får mycket nöjda kunder som rekommenderar företaget. Det handlar nu om att turistnäringen måste ta ett producentansvar på precis samma sätt som vi har ålagt andra branscher att ta producentansvar. Riksdagens kretsloppsbeslut förra året handlade i första hand om förpackningar. Det kan vara enkelt att föra över den modellen även på turistnäringen. Det snuddas vid frågor av detta slag i reservation nr 5, där även min motion Kr513 får ett vänligt omnämnande. Men där handlar det faktiskt om att föra över dessa kostnader på Naturvårdsverket. Jag säger: För över dem på den som har kommersiell nytta av naturen som produktionsfaktor, alltså turistnäringen! Utskottets skrivning om den här motionen och några andra innebär att man förutsätter att regeringen noga följer dessa frågor och tar de initiativ som situationen kan kräva utan att riksdagen gör något särskilt uttalande därom. Då kostar jag på mig, herr talman, att göra ett särskilt uttalande därom: Jag förutsätter att regeringen i sitt regleringsbrev till Styrelsen för Sverigebilden tar upp dessa frågor och ålägger turistnäringen ett producentansvar för utnyttjandet av den svenska naturen som en produktionsfaktor. 0997350894105 N 2010-01-01 00:00:00 255090 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf146