<anforande>
<dok_hangar_id>2349375</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Turism </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>17454006-FF8C-45FE-85B7-E7CA73ACB0AA</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>SÖREN NORRBY (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har i en motion tagit upp en fråga
som har berörts väldigt flyktigt i debatten,
nämligen turistnäringens naturvårdsansvar.

Natur- och friluftsliv är de viktigaste plusfaktorerna
för utlänningar som funderar på att turista i
Sverige. För svenskar är naturen av avgörande
betydelse när det gäller att turista i Sverige. Maja
Bäckström talade nyss om för oss att svenskar står
för 80 % av turismen i Sverige. Det kan handla om
användning av fritidsbåtar, fritidshus, husvagnar
och fjällvandring.

Sett i det perspektivet är naturen självt den
viktigaste produktionsfaktorn för svensk
turistnäring. Mot den bakgrunden är
miljöförstöring det kanske allvarligaste hotet mot
en av våra viktigaste näringar. Försurning och
andra luftföroreningar slår ut inlandsvatten, dödar
skogar och spolierar kulturminnen.
Havsföroreningar gör våra attraktiva kuster och
skärgårdar mindre lockande för turister.
Nedskräpning drar ned kvaliteten både hos
Kungsleden och Bohusläns stränder, för att inte
tala om rastplatserna längs våra vägar. Allra
hårdats drabbar nedskräpningen våra turistiskt
betydelsefulla storstäder. För att spetsa till det litet
skulle man kunna säga att nedskräpning kanske är
ett större hot mot turistnäringen än vad
momshöjningar är. Det är faktorer som man lätt
glömmer bort om man inte som jag är ute och tar i
skräpet med egna händer.

Naturen betraktas av turistföretag som en fri
nyttighet, för att använda en ekonomisk term. Så
kan vi inte se det längre. Naturen måste vårdas,
underhållas och utvecklas på samma sätt som andra
produktionsfaktorer. Om byggnader inte sköts blir
de förstörda. En nedkörd liftanläggning blir
underkänd av Svensk anläggningsprovning och
belagd med nyttjandeförbud. Misskött
marknadsföring är ett säkert sätt att knäcka ett
turistföretag. Men att bildligt och bokstavligt talat
såga i den gren som turismen sitter på tycks vara
helt i sin ordning för många.

Naturen är alltså ingen slit-och-släng-vara. Därför
måste nu svensk turistnäring satsa stort på
naturvård. Varje hot mot naturen och mot dess
tillgänglighet måste tas på allvar. Allemansrätten är
en grundläggande förutsättning, men den hotas av
dem som missbrukar den. Dit hör faktiskt många
turistföretag -- nämligen de som utnyttjar
allemansrätten kommersiellt utan att ta några
kostnader och använder allemansrätten som en
handelsvara. Den är faktiskt inte definitionsmässigt
gratis för kommersiellt utnyttjande.

Jag vill ge några exempel på vad man kan göra:
Arrangörer av kanotsafarier och forsränning kan se
till att tillhandahålla en naturvårdsservice för sina
kunder. Fjällvandrarna, för vilka SJ tar betalt för
att transportera till Norrlands inland, får man
kanske förse med den naturvårdsservice som
behövs under fjällvandringen. Det finns många bra
exempel på hur man kan ta kostnader av detta slag.
Svenska turistföreningen är ett föredöme i det
hänseendet.

Det kan handla om så enkla saker som sop- och
toalettservice och städning av nedskräpade
naturområden -- gärna genom engagemang av
idrottsföreningar och andra. Det handlar om
information. Det kan handla om avtal med
markägare. Ett exempel är en bussresa för
pensionärer. Man stannar vid en rastplats och
släpper av passagerarna -- herrarna till höger och
damerna till vänster -- och sedan är uppehållet slut.
Tänk om man i stället där mötte markägaren som
berättar om hur markerna har brukats under åren!
Pensionärerna skulle då på nytt själva få uppleva
sina erfarenheter. Det kan vara ett stort plus för
markägaren som får en ersättning av bussföretaget.
Det kan vara ett mycket stort plus för bussföretaget
som får mycket nöjda kunder som rekommenderar
företaget.

Det handlar nu om att turistnäringen måste ta ett
producentansvar på precis samma sätt som vi har
ålagt andra branscher att ta producentansvar.
Riksdagens kretsloppsbeslut förra året handlade i
första hand om förpackningar. Det kan vara enkelt
att föra över den modellen även på turistnäringen.

Det snuddas vid frågor av detta slag i reservation
nr 5, där även min motion Kr513 får ett vänligt
omnämnande. Men där handlar det faktiskt om att
föra över dessa kostnader på Naturvårdsverket. Jag
säger: För över dem på den som har kommersiell
nytta av naturen som produktionsfaktor, alltså
turistnäringen!

Utskottets skrivning om den här motionen och
några andra innebär att man förutsätter att
regeringen noga följer dessa frågor och tar de
initiativ som situationen kan kräva utan att
riksdagen gör något särskilt uttalande därom. Då
kostar jag på mig, herr talman, att göra ett särskilt
uttalande därom: Jag förutsätter att regeringen i sitt
regleringsbrev till Styrelsen för Sverigebilden tar
upp dessa frågor och ålägger turistnäringen ett
producentansvar för utnyttjandet av den svenska
naturen som en produktionsfaktor.
</anforandetext>
<intressent_id>0997350894105</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>255090</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
