2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Turism 51F6519B-C8B9-408C-956B-4C4086C8C8D0 133 BIRGITTA WISTRAND (m) m Herr talman! Så är det dags igen att en kväll i en ganska tom kammare debattera något som åtminstone vi som är här tycker är viktigt, nämligen turism. Nu år 1994 känns det faktiskt som om turismen äntligen har börjat få en plats i ganska mångas medvetande. Äntligen börjar siffrorna att se bättre ut. Det beror naturligtvis på att regeringen under de här åren har gjort en rad insatser som varit viktiga. Man har gjort insatser för småföretag, för att sänka momsen och för företagande över huvud taget. Deprecieringen av kronan spelar självfallet också en viss roll. Nu kan vi kanske få en offensiv turistpolitik. Jag tycker att det är viktigt att notera att man runt om i Sverige rapporterar ökande siffror. Fler förväntas komma inte bara till Stockholm utan också till Norrland, till Gotland, till fjällen och till Västkusten. Men det kan bli ännu bättre. Jag tror att de piruetter som varit omkring Turistrådets privatisering och den turbulens som blev när Turistrådet privatiserades faktiskt har varit ganska bra. De har tvingat oss att tänka efter och att ta steg framåt. Själv skrev jag en artikel redan 1987 om att Turistrådet behövde privatiseras. Jag tycker att det var ett mycket bra beslut. Det gick kanske litet för fort. Reformen blev kanske inte så bra som den kunde ha blivit och nu kommer att bli. Därför har vi i utskottet sagt att vi hoppas att näringsminister Westerberg skyndsamt bereder frågan i departementet och att det också görs med andra berörda departement. Vi har ju tyckt att det har tagit lång tid. Under dessa år har utskottet haft två utfrågningar om turism. I den utfrågning som vi hade nu i april visade det sig att branschen, som tidigare var mycket splittrad, nu har fått ett eget samarbetsorgan. Man har bildat bolaget Next Stop Sweden. Det finns en samsyn och ett samarbete. Därför är det viktigt att vi även får det i regeringen. Innan jag går över på själva frågan vill jag titta litet på hur det var innan den borgerliga regeringen kom. På Socialdemokraternas tid var turism något som kostade pengar. Det var en belastning för kommunerna. Kommuner, landsting och stat gick in och räddade förlustföretag. Det var inte en bransch utan en social rättighet under statligt överinseende. Ofta var det ett slags monopol. När man tog över de här företagen tillsatte man ofta en tjänsteman i stället för en företagare. Sedan gick det som det gick. Det blev dyrt. Det var säkert ett av skälen till att man inte talade om att satsa på turism. Det handlade om att turism kostar. I dag är turismen den tredje största inkomstkällan för Stockholm. Stockholm har lärt sig att det kräver starka insatser om man skall lyckas. Man konkurrerar inte bara med städer i Sverige utan med huvudstäder i Europa och världen om t.ex. kongresser och konferenser. Nu kan vi se att Stockholm kommer på kartan och får allt fler både kongresser och konferenser. Varför är då turistbranschen så viktig? Jag kan se åtminstone tre skäl. Det första är faktiskt att det är världens snabbast växande marknad. Det är inte bara så att människor reser mer, utan helt nya delar av världen börjar att få pengar över för turism. Vi har fått fred som också bidrar till detta. 430 miljoner människor i Östeuropa har plötsligt börjat ta semester. Asien är inte längre bara ett resmål. Mängder av människor kommer från Asien hit till Europa. Ett andra skäl är faktiskt att branschen är mycket personalintensiv. Över 204 miljoner människor i världen jobbar i turistbranschen. I Europa är ungefär 6--7 % av befolkningen i branschen. I Sverige är det bara 2 %. Här har vi mycket att hämta in. Sedan finns det också helt nya möjligheter för turism. Tänk på alla de som reser runt och springer maratonlopp! Tänk på alla de som nu upptäcker ekoturism, kulturturism och äventyrsturism! Det tredje skälet till att turismen är betydelsefull är att den kräver relativt begränsade investeringar. Jag tror att vi alla har underskattat turismen. Jag tycker att Maja Bäckström i sitt anförande också visade på att det finns stora möjligheter här. Därför hoppas jag att människor på sikt skall kunna mötas under fredliga förhållanden i sina respektive länder. Fred är också en förutsättning för turism. Det är viktigt att se det också. Affärsturismen ökar också i takt med internationaliseringen. Vi har alltså en stor växande marknad. Men trots det har inte näringen, varken i Sverige eller utomlands, lyckats komma upp på kartan. I Sverige förlorar vi 21 miljarder kronor på vårt turistnetto. Det är alltså en ökning från 9 miljarder 1986. I en översiktsartikel i ''The Economist'' säger man att det finns många skäl till att turismen inte har lyckats. Bl.a. beror det på att den är så svår att definiera, antingen blir det för mycket eller för litet. Det är så många aspekter, det är så många som är inblandade och det är svårt att överblicka. Samtidigt kan man också säga att många som arbetar i branschen gör det ideellt, på halvtid, på sommaren eller vissa delar av året. Det gör att det är svårt att hitta en bra statistik. Även statistiken är föremål för många utredningar världen över, t.ex. av World Tourism Organization. Här finns alltså en rad möjligheter att förbättra kunskaperna om turismen. Vad gör andra länder för att öka sin turism. Som jag sade tidigare arbetar man i alla länder på att öka turismen därför att man ser att den är en viktig inkomstkälla. I Australien antog man 1991 en strategi för turism. Året innan fick Kanada en sådan plan. Där vill man också förbättra det som man kallar turistprodukten och kunskapen om vad turism är. I Österrike, som ju nästan är helt beroende av turistintäkter har man gjort en ''Tourist Policy up to the year 2000''. I Sverige talar vi ofta om att Irland är ett föredöme. Jag skulle vilja att vi läste mer av ''Enterprise in tourism'' som Nederländerna har utarbetat. Där finns en handlingsplan för att öka turismen som omfattar alla delar av näringen. I Nya Zeeland avvecklade man sitt turistråd samma år som vi, 1991, och inrättade två nya råd. Det gjordes av en turistminister. Det resultatet blev helt annorlunda än resultatet här i Sverige. Många tror att Sverige är känt utomlands. Men alla som bott eller arbetat utomlands vet att det inte är så. Redan i södra Tyskland börjar man sväva på målet om vad Sverige är. Ändå finns det ett positivt intresse för Sverige. Det är ett stort land internationellt. Vi har många idrottskvinnor, idrottsmän, författare, filmare och sångare som har visat att Sverige är ett land att besöka och beundra. Nobelpris och popgrupper är annat som skapar intresse. Herr talman! Vem är det då som skall sälja Sverige? Vem skall föra ut till andra att Sverige är ett intressant land, ett land som också kan konkurrera med andra länder när det gäller att dra till sig investeringar, turister och studenter? Vi måste få andra länder att välja vårt land före andra länder, före Tyskland och USA, så att man säger sig att det är till Sverige som man vill åka som turist eller som student eller att det är här som man bygga upp sitt företag. Jag menar att uppgiften att lämna denna berättande information om Sverige och om svenska förhållanden måste ligga på staten. Uppgiften att sälja en speciell resa eller utbildning måste däremot ligga på respektive kommun eller utbildningsanstalt. Verksamheten att skapa positiva bilder av Sverige bedrivs varje dag av företag, av regeringsledamöter och av andra i stora, planerade aktiviteter men också genom annonskampanjer, filmer och annat. Det är många som arbetar med denna typ av aktiviteter: UD, Svenska institutet, Exportrådet, Next Stop Sweden, Image Sweden, Positiva Sverige m.fl. Tyvärr sker det ofta utan ordentlig strategisk ledning och planering. När det sedan gäller att sälja konkreta produkter är det svårt t.ex. för en liten stad i norra Sverige att sälja sina produkter, om man där inte har stöd i en viss publik som känner till Sverige. Därför har Next Stop Swedens verksamhet kommit till. Även när det gäller att informera om Sverige har det, som sagt, varit svårt att komma fram till en samsyn. På samma sätt som man inom turismen har haft svårt att samarbeta har också de myndigheter som haft att ansvara för Sverigeinformationen haft samarbetssvårigheter. Redan 1966, när Stig Ramels utredning om utlandsinformationens organisation framlades, var frågan gammal. Sedan dess har det kommit ungefär en hyllmeter utredningar i frågan, och den är ändå inte löst. Utskottet hoppas också på denna punkt att det skall komma ett förslag så snart som möjligt, så att vi får till stånd ett ordentligt samarbete. Bristen på samarbete betyder t.ex. att medlen kommer fram på fel sätt. För närvarande har faktiskt Svenska institutet bara 4 miljoner kronor för att informera om Sverige i Europa och norra Amerika, och Europa är ändå ett prioriterat område. Det förs ofta organisationsdiskussioner, och även Maja Bäckström tog i sitt anförande upp en sådan. Socialdemokraterna vill nu bilda ytterligare en organisation. Jag tror att denna diskussion uppkommer just när man saknar mål och inte ser klara resultat. Då vill man alltid diskutera organisationen. Jag menar att den diskussionen bör komma först senare. Jag tror därför, herr talman, att ett av skälen till att det har blivit så många missförstånd i dessa frågor är att Styrelsen för Sverigebilden har fått en helt omöjlig instruktion. Jag vill här ta upp bara några punkter. Denna lilla myndighet, som gärna skryter med att den är Sveriges minsta, skall inte bara bidra till spridandet av informationen om Sverige utan skall också anslå medel till långsiktig kunskapsuppbyggnad, ansvara för internationella kontakter inom turismen, besluta i bidragsärenden, upphandla tjänster och, sist men inte minst, verka för turistnäringens utveckling i alla delar av landet. Hur en myndighet med fyra anställda skall kunna sköta så många uppgifter på ett seriöst sätt är svårt att förstå. Jag tycker därför att det är naturligt att många som har läst instruktionen har blivit besvikna. Jag tror att det är viktigt att se över den i det arbete som nu pågår inom Näringsdepartementet. Jag tror att Next Stop Sweden och Styrelsen för Sverigebilden då kanske skall kunna komma fram till ett annat och bättre samarbete än i dag. Jag skulle gärna vilja slå ett slag för Exportrådslösningen, dvs. att branschen och staten delar på kostnader och inkomster på det sätt som redan fungerar när det gäller andra exportföretag. Jag vill med detta ha sagt att organisationen är viktig när man vet vilka mål man har. Jag tror att man skulle kunna fördubbla turismen på fem år och tycker att det är ett bra mål. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. 0834800011503 N 2010-01-01 00:00:00 255077 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf133