2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning E7E5E812-5DBA-41F5-9CE3-A62EB04CBC01 13 YLVA ANNERSTEDT (fp) fp Fru talman! Så här i inledningen till mandatperiodens sista granskningsdebatt kan det finnas anledning att uttala att vi skulle kunna och borde vara mycket stolta över den insyn och de kontrollmöjligheter som vi på olika nivåer har i vår demokrati. Vi kan ställa frågor och interpellationer, vi kan väcka motioner och vi kan med offentlighetsprincipens hjälp kräva att få insyn i myndigheters verksamhet på olika nivåer. Därtill kommer riksdagens revisorers arbete, som har blivit alltmer aktivt och respekterat, och konstitutionsutskottets granskningar av regeringen. Vi är nu i slutet på en mandatperiod med en nyordning inom konstitutionsutskottet enligt vilken utskottets ordförande inte som tidigare skulle hämtas från regeringspartierna. Genom denna nyordning skulle KU:s uttalanden och betänkanden få en mera upphöjd och opartisk status. Har det blivit så? Alla goda intentioner till trots måste man nog konstatera: Nej, så har det inte blivit. Oppositionen har, speciellt under innevarande granskningsår, dvs. valåret, anmält en rad struntsaker till granskning. Jag tänker bl.a. på de anmälningar som gäller JAS-överflygningen och vissa tjänstetillsättningar. Regeringspartierna har försvarat sina statsråd och i vissa fall kommit fram till en annan uppfattning än oppositionen. Det är självklart att oppositionen har en mycket aktivare roll i granskningen, eftersom det ju är regeringen som skall granskas. Men det skall först sägas att vi på de allra flesta punkter i granskningsarbetet ändå har kommit fram till en enig ståndpunkt. Vi har haft långa och ingående diskussioner. Vi har tagit in en stor mängd material i alla frågor. Det är först när vi närmar oss det område där vi, som tredje vice talmannen framhöll, befinner oss i gränslandet mellan juridik och politik som vi skiljer oss åt i bedömningen. Men är det egentligen så konstigt? I de fall där vi skiljer oss åt kan man nog säga att det är på grund av att vi har olika ideologisk grund att stå på som vi bedömer fakta olika. I alla de fall som vi har granskat har vi, som jag nämnde, inte lämnat någon sten ovänd för att försöka få fram vad som verkligen har hänt. Trots det kommer vi fram till olika ståndpunkter. Jag tror inte att det är betingat av någon illvillig inställning från vare sig oppositionen eller någon annan, utan det beror på att vi står på olika ideologisk grund. Så kommer det säkert också att förbli så snart man fjärmar sig från de mycket fasta lagregler och den mer administrativa granskning som vi också gör. Det är bara att konstatera att vi står på olika ideologisk grund och tolkar fakta olika. Jag tycker inte att detta behöver vara fel. Vi måste hela tiden ha i minnet att det här finns grupper och partier med olika grundsyn och att man då bedömer fakta olika. I varje granskningsbetänkande har vi en grupp anmälningar som sammanförs under rubriken ''Vissa uttalanden av statsråd''. Här har vi ofta långa diskussioner om vad som går an och vad som inte går an. När vi har fjärmat oss, som jag sade, från de väldigt tydliga lagregler som vi har att följa, tror jag att det är nödvändigt att i de här fallen ha en mycket vid ram för vad som är tillåtet, eftersom statsråden är politiskt valda och eftersom det är farligt i en demokrati att ha för snäva gränser för vad som är möjligt för regeringens enskilda ledamöter. Jag tänkte återkomma senare i debatten till detta. I konstitutionsutskottet har vi under både förra året och detta fört en intressant och nyttig debatt om allmänhetens insyn i såväl statsråds som riksdagsledamöters ekonomiska förhållanden. Regeringen har från början varit mycket tydlig i sitt agerande, med en öppen deklaration av sina tillgångar och tillsättande av en etisk kommitté, liksom överlämnande till opartisk förvaltare av tillgångarna. För riksdagsledamöter har vi givit riksdagens förvaltningsstyrelse i uppdrag att utforma en modell som tillfredsställer de krav som kan ställas på allmänhetens rätt till insyn i förtroendevaldas förhållanden. Det är ingen lätt uppgift, med tanke på att det kan finnas många bindningar som kan sägas påverka människors omdömesförmåga: kapital, aktier, fasta tillgångar, framträdande uppdrag i fackliga och andra intresseorganisationer, styrelseuppdrag i näringslivet, etc. Och hur skall man bedöma familjemedlemmars tillgångar? Och var går gränsen för privatlivets helgd? Jag har stor respekt för KU:s ordförandes engagemang och ärlighet i frågorna om öppenhet och integritet hos förtroendevalda och läste med intresse hans artikel häromdagen som gällde just öppenhet och förtroende och de moraliska krav som man kan ställa på politiker och ledande personer i näringslivet. Artikeln innehöll en rad tänkvärda tankar. Men jag tycker kanske ändå inte att man kan vara trovärdig, om man inleder en sådan artikel med att säga att problemen förvärrades efter valet 1991, inte mot bakgrund av de fakta som jag har redovisat om initiativ som togs vid regeringens tillträde 1991. Man kan inte heller med trovärdigheten i behåll, som s-gruppen i konstitutionsutskottet gjorde, rösta nej till en granskning av s-regeringarnas kontakter med näringslivet. Jag tror att det är viktigt att den här debatten fortsätter, så att vi tillsammans kan utforma de regler vi skall ha för de personer som är förtroendevalda representanter. När man studerar KU-anmälningarna över tiden, kan man se att anmälningarna som kommer in i mycket hög grad är en spegel av de frågor som är viktiga frågor i samhällsdebatten. Ja, man skulle kunna säga att KU i det här avseendet ger en historisk exposé av debatten. Konstitutionsutskottet har under det gångna året spelat en undanskymd roll i medierna. Det om något är, kan man säga, ett tecken på att de ärenden vi har behandlat varit ganska beskedliga till sin karaktär. Det faktum att reservationerna är få, trots betänkandets omfång, är också ett tecken på att substansen i granskningsanmälningarna är ganska liten. Fru talman! Jag vill instämma i tredje vice talmannens syn på debatten och konfrontationen mellan statsministern och KU:s ordförande, en debatt som har fått sken av personmotsättning. Jag kommer också senare i debatten att återkomma till avsnittet om statsrådens uttalanden liksom till det om byte av chef för Finansinspektionen, och Ingela Mårtensson kommer att ta upp frågan om Krigsmaterielinspektionen. Jag vill rikta ett tack till kansliet för det arbete som det har lagt ner med omsorg och stor energi för att granskningsbetänkandet faktiskt skulle ligga på bordet i dag. Jag vill också tacka Bertil Fiskesjö för det samarbete vi har haft i konstitutionsutskottet. Genom stor kunnighet och gott omdöme har han varit en ovärderlig tillgång i granskningsarbetet. Han har varit en inspirationskälla för mig personligen, när jag kom som ny till utskottet, genom sina kunskaper och erfarenheter, och han har företrätt kontinuiteten i utskottet och stabiliteten, eftersom många nya ledamöter har kommit till. Jag har verkligen lärt mig mycket av honom och beklagar att han uppenbarligen kommer att lämna KU med detta riksmöte. Fru talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där Folkpartiet finns representerat och i övrigt att riksdagen godkänner konstitutionsutskottets anmälan. 0972781465305 N 2010-01-01 00:00:00 254957 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf13