2349375 GH09110 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:110 Onsdagen den 25 maj 1993/94 110 1994-05-25 00:00:00 Ränteskillnadsersättning vid förtidsuppsägning av konsumentkrediter, m.m. FE1452BC-3638-423D-BB42-8EF458AD195D 126 BJÖRN SAMUELSON (v) v Fru talman! Detta betänkande från lagutskottet har rubriken Ränteskillnadsersättning vid förtidsuppsägning av konsumentkrediter, m.m. Det förefaller vid första anblicken vara ett oförargligt betänkande, men det kunde lika gärna ha hetat: Hur vi gör det dyrare att lösa dyra lån. Det är nämligen innehållet i betänkandet. Elisabeth Persson m.fl. från Vänsterpartiet har i en motion, 1993/94:L16, yrkat avslag på den proposition som betänkandet bygger på. Jag yrkar bifall till denna motion. Nu skall riksdagen fatta beslut om att göra det dyrare för människor att lösa ofördelaktiga lån som de t.ex. har på sina egnahem och villor. Samtidigt går denna riksdag och olika politiska företrädare ut och talar om för människorna att det är viktigt att spara pengar och att göra sig av med skulder. Detta är de dubbla budskapens politik. Det är förvånande, fru talman, att Socialdemokraterna enhälligt har ställt upp bakom ett så orättvist förslag i lagutskottet. I propositionen föreslås en nivå som överstiger räntan på ifrågavarande statsobligationer respektive statsskuldsväxlar med en procentenhet. Den skulle alltså vara väl avvägd. Det är precis samma sak som att säga att det efter den 1 juli skall bli betydligt dyrare än i dag att lösa dyra lån. Dessutom skyddar man naturligtvis kapitalägarna på låntagarnas bekostnad. Detta sker på de människors bekostnad som har ett sämre ekonomiskt utgångsläge än de som har pengar över som de kan använda till olika typer av obligationer. Detta innebär de facto en ytterligare förstärkning av den förmögenhetsöverflyttning som vi har sett i detta samhälle och som har accelererat sedan 1991. Konsumentverket har inkommit med en skrivelse som refereras i detta betänkande. Man tog upp spörsmålet om ränteskillnadsersättning vid förtidsinlösen av kreditköp där räntan för krediten är bunden. Hör och häpna: utskottet finner inte att man -- inom ramen för det förevarande ärendet -- kan ta ställning till den av Konsumentverket aktualiserade frågan. Konsumentverket skrev att man åtminstone borde låta folk lösa den här typen av kreditlån på ett förmånligare sätt. Det förslaget fann lagutskottet inte någon anledning att se närmare på. Fru talman! Det är klart att människor ser om sitt hus. De är ju brända av den fluktuation som vi har sett, och ser, på räntemarknaden. Med den osäkerhet som människor känner inför framtiden är det naturligt att de väljer att lösa sina ofördelaktiga lån. Det är litet rörande att läsa utskottets text. Det står att stabiliteten i systemet kan komma att hotas om man inte gör det dyrare för människor att lösa sina lån. Den instabiliteten handlar inte bara om systemet som sådant. Den har varenda människa som har lånat pengar till sina egnahem, villor och bostadsrätter erfarenhet av genom den senaste tidens räntechocker. Också i det här fallet kommer man med dubbla budskap från den här kammaren. Jag beklagar att den här propositionen och fördyringen för människor kan gå så oförmärkt förbi i det politiska livet. I en motion från den allmänna motionstiden tog jag och Bertil Måbrink upp frågan om en del låneinstitut som bl.a. annonserar i kvällspressen. De lån som utbjuds innebär i princip att man bara behöver lyfta på telefonluren så får man pengarna nästa dag eller inom en timma. Jag och Bertil Måbrink anser att det är oskäliga villkor i dessa låneerbjudanden. Jag kan ta ett exempel med ett lån på 10 000 kr som skall betalas tillbaka på 6 år. Efter 6 år har låntagaren betalat över 23 000 kr för dessa 10 000 kr. Detta kan jag som motionär inte beteckna som något annat än ocker. Det är spekulation i människors svaga ekonomi. Den som inte behöver ta ett sådant lån gör inte det -- den effektiva räntan uppgår ju till någonstans mellan 35 % och 40 %. Vi går ut och predikar för människor att de skall vara sparsamma och se om sitt hus. Det gör vi bl.a. för att motivera nedskärningar inom den offentliga sektorn eller besparingar i statens budget. Då måste vi från riksdagens sida också se till att människor inte utsätts från sådan här ockerverksamhet. Utskottet säger att den här frågan ses över, eftersom en ny lag skall träda i kraft 1994/95. Jag kan nöja mig med att avvakta beredningen av ärendet. I motionen skriver vi också att man bör se över lagstiftningen när det gäller frågan om ocker. Utskottet säger att det inte ankommer på lagutskottet att bedöma om bestämmelsen är ändamålsenlig och hänvisar till 9 kap. 5 § andra stycket i brottsbalken. Om det hade kommit en sådan här motion till något annat utskott förmodar jag att man hade sagt att det är ett ärende för ett annat utskott och skickat det vidare, men så gjorde tyvärr inte lagutskottet. 0272316208815 N 2010-01-01 00:00:00 255070 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09110/#anf126