2349277 GH0911 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:11 Onsdagen den 20 oktober 1993/94 11 1993-10-20 00:00:00 Ordensväsendet 8AE90DD9-113D-435C-BFDD-EEEDFF2233D2 55 LEIF BERGDAHL (nyd) nyd Fru talman! När Gustaf Mannerheim år 1919 blev statschef i Finland med titeln riksföreståndare var en av hans första åtgärder att införa ett ordenssystem. Denna man -- som är den ende person i världshistorien som räddat sitt land fem gånger och som har börjat röna alltmer uppskattning i breda lager i Finland, i varje fall bland nästan samtliga historiker -- förstod att detta var ett bra och billigt sätt att belöna medborgarna. Sverige är enligt vad jag vet det enda civiliserade land som inte har ordnar och -- det vill jag också säga -- det enda civiliserade land som inte har betyg förrän i klass 8 i grundskolan. Det är ganska märkligt. Då frågar man sig: När blev det så här? Jo, under 70-talet, under den tid då Olof Palme dominerade det socialdemokratiska partiet. Socialdemokratiska partier i andra länder har kunnat acceptera ordnar; om socialdemokraterna får det själva tycker de att det är bra. Nyligen träffade jag ordföranden för en av våra största folkrörelser. Han uppgav att det var ganska så pinsamt att gå på banketter ute i Europa. När han var den ende som inte hade ordnar på bröstet undrade folk om han hade gjort något fel eller om han hade råkat i vanrykte. Det kan alltså leda till en del komplikationer. År 1959 hade Socialdemokraterna en framgångsrik affischkampanj inför ATP-valet. Ni kommer kanske alla ihåg affischen där det stod: Gärna medalj -- men först en rejäl pension. Den affischen har för övrigt själv fått medalj nu på senare tid; det är enligt bedömare den bästa politiska affisch som har gjorts i Sverige. Det här med medalj var naturligt för de gamla socialdemokraterna -- jag tänker på Branting, Per- Albin Hansson och även Tage Erlander. Men på 70- talet skedde det en kulturrevolution inom partiet. Jag skall också kommentera Hedenius artikel. Det är mycket länge sedan jag läste den. Jag vill minnas att Hedenius själv var oerhört negativ till ordensväsendet. Han hade rätt i mycket, men han angav också att han efter sin titel i universitetskatalogen i stället för RVO och liknande ordenstitlar ville ha VOPS. Det betyder: vägrar orden av personliga skäl. De som inte vill ha ordnar kan ju tacka nej, men de som önskar sådana får gärna ta emot dem. Jag har sett många exempel på att människor, från Sveriges breda lager, 20--40 år efter det att de har fått en orden fortfarande talar om det med stolthet. Detta är betydligt billigare än de fallskärmsavtal som finns i dag. (Applåder) 0931691314703 N 2010-01-01 00:00:00 245657 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0911/#anf55