<anforande>
<dok_hangar_id>2349277</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0911</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:11 Onsdagen den 20 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>11</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa yttrandefrihetsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2E01FC88-7EEF-481D-9B6E-B17EE122569E</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>HANS GÖRAN FRANCK (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Henrik S Järrel berörde egentligen
inte frågan om varför majoriteten nu har ändrat
ståndpunkt i den här saken. Jag vill säga att Sverige
inte är unikt här. Det upprepar jag. I exempelvis
det konservativt styrda Storbritannien har man
regler av den här beskaffenheten.

Jag vill utöver vad jag tidigare har sagt också hävda
att det finns en fara för den allmänna och allsidiga
debatten i massmedierna, i det här fallet i
etermedierna, om man kan hänvisa dem som vill
föra fram sina synpunkter till att de får vara så goda
att annonsera i stället för att göra det på annat sätt.

Här finns åtskilliga negativa sidor. Den fråga jag
särskilt vill ställa till Henrik S Järrel är: Hur tänker
sig Henrik S Järrel att man skall kunna få en
genmälesrätt när det gäller annonsering? Då finns
det ingen skyldighet för företaget i fråga att införa
genmäle, utan man kommer att hänvisa till annons.
</anforandetext>
<intressent_id>0913695315308</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>245624</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0911/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
