2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter, m.m. 88DAA551-F0F4-4ADA-848F-83820DFB6585 47 MARGARETA VIKLUND (kds) kds Herr talman! Vissa givna regler och rättesnören måste finnas för att relationerna mellan länder och folk skall fungera. Mänskliga rättigheter är en sådan regel. Herr talman! Det betänkande som vi diskuterar är mycket vittomfattande. Jag vill särskilt belysa kvinnans, barnens och etniska gruppers situation. I september i år kommer FN att ha en befolkningskonferens i Kairo, vilket redan har nämnts här i dag. Det är mycket angeläget att frågan om prenatal könsdiskriminering, dvs. könsdiskriminering redan före födelsen, tas upp vid den konferensen. I dag är ett gossebarn i många av världen länder, för att inte säga i de flesta, mycket mer värt än ett flickebarn. Det har bl.a. fått som konsekvens att 100 miljoner flickor, kvinnor, saknas i världen i dag. Många vägras att födas. Man kan ju genom fosterdiagnostik avslöja vilka som är flickfoster. En del av flickorna försvinner därför att de mördas i samband med sin födelse. Frågan om prenatal könsdiskriminering är särskilt allvarlig, eftersom den tar upp en speciell dimension av de mänskliga rättigheterna, nämligen att dessa rättigheter redan kränks innan människan har kommit till världen. Mänskliga rättigheter måste respekteras under en människas hela livscykel. Men det är tragiskt när en grupp människor, i detta fall flickebarn, redan från början -- eller innan början ens har börjat -- har ett sämre utgångsläge. Jag anser att det är mycket angeläget att den prenatala könsdiskrimineringen tas upp vid FN:s konferens i Kairo om befolkningsfrågan. I de handlingar som jag läst om denna konferens, har jag ännu inte sett att den frågan är planerad att komma upp på dagordningen. Jag hoppas att jag har läst slarvigt. Jag anser också att den frågan måste upp på FN:s generella dagordning och behandlas i generalförsamlingen. Jag anser dessutom att Sverige under sina bilaterala diskussioner med olika biståndsländer allvarligt skall ta upp den frågan som en djupt kränkande mänsklig rättighetsfråga, som kan få konsekvenser för biståndet om problemet inte rättas till. Jag har sagt detta tidigare i kammaren, men jag anser att det är så viktigt att jag ville säga det en gång till. Herr talman! FN:s befolkningskonferens i Kairo är angelägen, och befolkningsfrågan befinner sig högt upp på den internationella säkerhetsdagordningen. Förutom den snabba befolkningsökningen finns det många andra viktiga delfrågor att ta itu med. I många fall är tiden knapp och problemen av sådan art att kraftfulla åtgärder måste vidtas. Men det akuta läget får aldrig vara en ursäkt för att mänskliga rättigheter sätts på undantag. Ett etiskt perspektiv, som börjar med ett klart ställningstagande för mänskliga rättigheter, måste anläggas från första början när konferensen öppnar och olika åtgärder föreslås. I tidigare sammanhang då befolkningsfrågan hanterats har oetiska inslag förekommit, t.ex. tvångssterilisering och massaborter. Det får inte bli fallet när vi planerar för ett bättre och mänskligare 2000-tal. I det sammanhanget är det värt att notera att aspekter som har med kvinnans lika rätt till universella mänskliga rättigheter att göra även kommer att tas upp under FN:s kvinnokonferens i Peking. Frågan är dock om denna sida av kvinnans situation och rättigheter kan få tillräcklig belysning och uppmärksamhet i ett land som så flagrant kränker de mänskliga rättigheterna. Kina har inte avvikit en tum från den linje som de drog upp i samband med massakern på Himmelska fridens torg. Systematiska trakasserier av politiska dissidenter, inhumana villkor i fängelser och summariska avrättningar är en konstant del av vardagen. Den prestige som en stor FN-konferens förlänar dem har de inte gjort sig förtjänta av. Herr talman! Det pågår för närvarande många krig i världen. En del har karaktären av utrotningskrig. Befolkningsgrupper står mot varandra. Etnisk resning är ord som ofta används i våra dagar. Jag tänker framför allt på Bosnien-Hercegovina, Turkiet, Burundi och Rwanda. Jag vill påstå att situationen i Bosnien-Hercegovina kommer att gå till historien som en av vår moderna tids största skamfläck när det gäller mänskliga rättigheter. Trots att Bosnien-Hercegovina är en av FN erkänd stat, anser jag att FN, Världssamfundet, inte tagit sitt ansvar fullt ut för att stoppa det blodbad, den skymf, det nedtryckande och förtryck, våldförande som ägt, och äger rum, där. Var finns alla de marktrupper som olika länder lovat att skicka dit? Var finns den massiva protest som borde ha hörts från ledare i framför allt Europa mot detta orättfärdiga krig, som både är ett makt- och erövringskrig och en etnisk rensning? Med ledare menar jag både politiska, fackliga och kyrkliga. Det har varit så tyst från den fronten. Nu har man samlats på europeisk utrikesministernivå för att tala om för anfallare och försvarare hur Bosnien-Hercegovina skall delas. Det är väl bra att man äntligen börjar diskutera Bosnien med varandra. Men att acceptera något annat än de av FN godkända gränserna för Bosnien-Hercegovina ger världen och angriparna fel signaler, nämligen signalerna att brott mot mänskliga rättigheter och mot folkrätt lönar sig. För ungefär ett år sedan gav väst upp Bosnien och godtog i praktiken att militärt våld hade slitit sönder en av FN:s medlemsstater. USA talar nu om ett hävande av vapenembargot. Det är så dags nu, när landet är nästan helt söndersmulat och det knappast finns något kvar att försvara! Herr talman! När nu kanonerna nästan har tystnat i Sarajevo och världen tillfälligtvis andas ut när det gäller den fronten, dyker många angelägna uppgifter upp för Sverige. Den första uppgiften är att lyfta fram de andra områdena i Bosnien där kriget fortgår i det tysta. Civilbefolkningens lidande i Srebrenica, Tuzla, Bihac, Mostar och andra orter är oförminskat stort. Den andra uppgiften är att noggrant övervaka situationen för muslimerna i anslutning till att de stridande parterna avväpnas. Vi får inte glömma att det trots allt är så att serberna mycket lättare kan finna nya vapen på grund av det stöd som de får från rest-Jugoslaviens armé. Denna situation kan med tiden öka krigsrisken på nytt. Den tredje, något svårare uppgiften är att försöka förhindra att Bosnien blir ett forum för nya stormaktsambitioner. Det finns i nuvarande läge spänningar mellan säkerhetsrådets medlemmar, beroende på skiftande nationella intressen. Dessa måste övervinnas, till förmån för fred och återuppbyggnad av Bosnien-Hercegovina. Det är fel om FN utnyttjas som en sköld för stormakternas intressen. Tendenser i den riktningen har länge varit synliga. Herr talman! Jag tror inte heller att Turkiet tål en djupare granskning av de mänskliga rättigheterna. Kurderna och syrianerna/assyrierna är där utsatta för förföljelse, lindrigt sagt. Enligt uppgift har under tio år 1 800 kurdiska och syrianska/assyriska byar förstörts. Under 1990-talet har förföljelserna ökat betydligt. När det gäller syrianernas/assyriernas situation behöver den särskilt uppmärksammas, då den gruppen blir trängd mellan militären och PKK-gerillan. Herr talman! För närvarande sitter sju kurdiska parlamentsledamöter fängslade. En domare har yrkat på dödsstraff, och anklagelsen är landsförräderi. De anklagade har i parlamentet berättat om kurdernas situation och krävt att även kurderna skall ha mänskliga rättigheter. Här anser jag att Sverige på ett kraftfullt sätt måste allvarligt protestera genom de kanaler vi har tillgång till. I ett land som kallar sig för demokrati måste alla ha rätt att existera och ha rätt att framföra sina synpunkter. Herr talman! Stor var glädjen när det första fria valet kunde hållas i Burundi förra våren. Desto mer bestörta och besvikna blev vi då presidenten mördades i oktober förra året och ett blodbad utan all like satte i gång. Situationen är fortfarande labil. Människor flyr och dödas. Men efter vad jag kan förstå finns ändå ett hopp och en vilja att få till stånd en demokratisk process på djupet. Här tror jag att vi, både som föregångsland och med den goodwill vi har i det landet, har en stor uppgift som inte får försittas. Även om det landet inte är så stort och kanske inte heller låtit tala om sig så mycket i politiska världssammanhang, hör det också till mänskliga rättigheter och demokrati att man, vare sig man är liten eller stor som människa eller nation, har rätt att leva i fredlig samexistens. Jag tror att vi har mycket att ge Burundi i form av kunskaper i demokrati, mänskliga rättigheter och samhällsuppbyggnad. Herr talman! När jag nämner Burundi kan jag naturligtvis inte utelämna grannlandet Rwanda. Det som händer där är så fruktansvärt att det inte går att fatta. Jag utgår ifrån att Sverige i första hand kommer att utöka sina humanitära insatser till det landet och till alla de flyktingläger som finns både inne i och utanför landet. Herr talman! Under många år har FN:s generalförsamling på sin dagordning haft ''Översyn av Internationella domstolens roll'' som ett ärende. Av de 15 domare som FN:s generalförsamling och säkerhetsrådet valt är ingen kvinna. Även om kraven till ämbetet är stora bör det ändå bland världens länder finnas lämpliga kvinnliga domarkandidater. Om väljarna, dvs. de olika staterna, enligt artikel 9 skall bevaka att det finns en garanterad säkerhet så att domstolen ''företräder civilisationens olika huvudformer och världens främsta rättssystem'', bör hänsyn också tas till att hälften av världens befolkning faktiskt är kvinnor och att en stor del av FN:s arbete gäller kvinnor i många av FN:s medlemsländer. Detta faktum, anser jag, bör återspeglas i domstolens sammansättning vad gäller kön. I dag finns ingen kvinnlig domare i FN:s internationella domstol i Haag. Det tycker jag är svagt. Herr talman! Med tanke på Sveriges goda internationella anseende och erkända arbete för mänskliga rättigheter och jämställdhet bör Sverige i FN verka för en jämn könsfördelning i FN:s internationella domstol. Förhoppningsvis kan det kanske hjälpa oss att få en mer rättvis och en bättre värld. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 254759 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf47