2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter, m.m. 3A47DAE4-DA5C-4FD4-93E8-1BDE854E8507 41 INGER KOCH (m) m Herr talman! Det är med tillfredsställelse vi kan konstatera att enigheten i utrikesutskottet trots allt är stor när det gäller synen på den nuvarande regeringens insatser och förmåga att verka för att normerna och principerna beträffande de mänskliga rättigheterna ständigt utvecklas och förbättras och att påtala vikten av att existerande regler efterlevs. Tyvärr är enigheten inte lika stor bland världens länder när det gäller efterlevnaden av de folkrättsliga reglerna, trots att ratificeringarna av de internationella avtalen ökar. Amnesty Internationals rapporter visar att människors grundläggande rättigheter fortfarande kränks och förnekas över allt i världen. Det gäller framför allt de medborgerliga och politiska rättigheterna, men även de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Vi behöver bara läsa dagstidningarna för att konstatera att allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna förekommer över hela världen i form av åsiktsförtryck, tortyr, försvinnanden, fängslanden utan rättegång och mord utförda av regeringsanknutna dödspatruller. Det finns bevis för att massmord har utförts av regeringsstyrkor och att enskilda personer -- män, kvinnor och barn -- med berått mod har dödats av sina egna regeringar. Människor dödas för sin religion, sin etniska tillhörighet eller för att de kritiserar den härskande regimen. Mycket av det avsiktliga dödandet har skett och sker tyvärr fortfarande i länder där det pågår väpnade konflikter. Men ingen regering kan i dag hävda att mänskliga rättigheter bara är en nationell fråga. Enligt FN-stadgan har världens länder förpliktat sig att samarbeta när det gäller övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Säkerhetsrådets beslut att ingripa i stater där det på grund av väpnade konflikter sker massiva kränkningar av mänskliga rättigheter -- såsom nu har skett i Bosnien, Somalia och Rwanda -- är ett exempel på att världens länder nu är beredda att leva upp till sina åtaganden. Nyligen inrättades den internationella tribunalen i Haag, som bl.a. skall pröva och döma fall av krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien. Det är ett annat exempel på att världens länder inte tolererar grymheter såsom etnisk resning, massövergrepp mot kvinnor och barn, våld, tortyr och mord. Respekten för människovärdet och för folkrätten kräver att de illdåd som begås inte förblir ostraffade. Beslutet i FN:s generalförsamling i december förra året att inrätta en post som högkommissarie för de mänskliga rättigheterna samt tillsättande av särskilda rapportörer och speciella arbetsgrupper för att granska vissa slag av kränkningar oavsett i vilka länder de förekommer, bidrar också till att stärka den internationella vaksamheten inför grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att respekten för varje människas värde, åsikter och rättigheter -- oavsett kön, ålder, ras och etnisk tillhörighet -- har sin fasta grund i ett demokratiskt styrelsesätt och i rättssamhället. Att man kan hävda och utöva sina mänskliga rättigheter är en naturlig del i demokratins verksamhet och utveckling. Respekten för demokrati och mänskliga rättigheter måste ständigt hävdas och försvaras. Vår utrikespolitik måste inriktas på att stärka och utveckla respekten för dessa. I utrikesutskottets betänkande redogörs också för Sveriges pådrivande roll och stora engagemang i dessa frågor i olika internationella fora. Även i vår biståndspolitik skall stödet för mänskliga rättigheter vara särskilt tydligt. Det har vi moderater poängterat under många år. Arbetet för demokrati och för mänskliga rättigheter utgör nu också en viktig del i dialogen med våra biståndsländer. Vid fördelningen av framtida biståndsmedel kommer ländernas vilja och förmåga när det gäller agerandet för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter att spela en avgörande roll. Det är en glädjande utveckling i riktning mot demokrati och ökad respekt för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna som vi under de senaste åren har upplevt i Central- och Östeuropa, i delar av Afrika och i Latinamerika. Samtidigt kan vi konstatera att det i dag finns omkring 4 000 etniska samhällen spridda i länder över hela världen. Avgörande för en framtida fredlig utveckling är hur dessa minoriteter erkänns och skyddas i de olika ländernas konstitutioner. Sverige och övriga demokratiska länder har ett stort ansvar när det gäller att hjälpa de nya, framväxande demokratierna att utarbeta nya konstitutioner där även minoriteternas rättigheter beaktas och skrivs in. Mot bakgrund av de etniska problemen i vissa europeiska länder har minoritetsfrågorna också fått ökad uppmärksamhet inom ramen för Europarådets arbete. Ministerkommittén har t.ex. tillsatt en särskild kommission för granskning av minoritetsfrågor. Även inom ramen för den europeiska säkerhetskonferensen har minoritetsfrågorna uppmärksammats särskilt. Inrättandet av högkommissarien för nationella minoriteter som skall fungera som en väckarklocka när minoritetsrelaterade problem hotar att uvecklas till konflikter är ett bevis på detta. Ett fortsatt svenskt stöd till olika internationella, regionala och nationella organisationers verksamheter för att sprida kännedom om mänskliga rättigheter och stöd till fristående enskilda organisationer som bevakar regeringarnas uppträdande och praktiskt bistår politiskt förföljda med bl.a. rättshjälp är mycket angeläget. Herr talman! Trots att 154 länder nu har anslutit sig till FN:s barnkonvention får Amnesty International hundratals rapporter om hur barn torteras, våldtas och avrättas av polis och militär runt om i världen och om makthavare som hämnas på politiskt obekväma vuxna genom att skada deras barn. Dessa fruktansvärda övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna måste alltid påtalas och fördömas. Barn får inte, enligt konventionen, diskrimineras eller utsättas för våld på grund av sitt eller sina föräldrars ras, kön, etniska ursprung, handikapp m.m. Det känns därför bra att kunna konstatera att Sverige inom ramen för FN:s konvention för de mänskliga rättigheterna har varit pådrivande när det gällt att förmå världens länder att skriva på barnkonventionen och därmed förbinda sig att följa dess principer. Att kontrollera att så verkligen sker är en stor och viktig uppgift för världssamfundet. Sverige har också på olika sätt stött den kommitté som övervakar de ratificerande staternas efterlevnad av konventionen. Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande. 0327449447106 N 2010-01-01 00:00:00 254753 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf41